Dyk nr: 104, Najade - Vrakdyk, Dalarö
DYKARE :
PARKAMRAT :
Min make-Rikard!
DATUM :
2001-10-14
MAXDJUP :
32 meter
DYKTID :
33 minuter
Klockan ringer 05:30, stänger av eländet och somnar om zzzzz.
Herr Myréns klocka ringer några minuter senare och jag hör min make mumla - Va e de du vill säga till mig klockjävel!!
Det betyder att Herr Myrén är vaken och jag vaknar med ett skratt. Lite segt i dag eftersom vi var på 40 års party i går, jag fixar fika korg och Rikard packar bilen.
Jag halvsover sedan medan Rikard kör alldeles för fort genom ett sovande Stockholm och ut mot Dalarö.
Väl framme hinner vi fika och ta det lungt på bryggan innan vi blir upphämtade av vår trevlige skeppare, som även trollat fram en kisshink till denna dag! (han hade ingen förra gången) Det kan bli lite stressigt att vara ensam kvinna bland 12 gubbar och försöka kissa över reling utan att synas!!!
Nog om detta viktiga ämne.
Vi åker ut mot vraket Najade och vädrets makter är på vår sida. Det är lungt på sjön och solen tittar nästan fram genom molnen. Najade är inte bojad så vår skeppare söker och finner henne och därefter låter han ankaret fästa oss på plats.
Vi går i som dykpar nr 2 och följer ankarlinan ner till 30m. Allt är mörkgrönt så långt ögat når, ser inte en skymt av något vrak hur mycket vi än lyser och söker. Får efter en stund syn på en lina från ankaret rakt ut i mörkret som vår kära Micke lagt (tack).
Vi följer linan och efter ett tag framrtäder det mest fantastiska vrak framför våra ögon. Oj, Oj, Oj! Jag är förälskad igen! Ett fantastiskt vrak att skåda, massor att titta på , mycket som går att penetrera. Vi går igenom lastutrymmet bakom styrhytt och studerar allt noga, lyser och kollar in det vi hinner med på denna korta tid......... suck!
Enligt tabell får vi bara vara här 22 min, men vi segar och pressar våra datorer till max. Det är ju inte så ofta man blir så här betagen (War Fundy ett undantag).
Väl framme vid linan simmar vi ut i mörkret och följer denna fram till ankaret. Vi påbörjar uppstigning och Rikards dator visar deco stopp....... jäklar!! Vi går upp sakta och gör våra säkerhetsstopp som vi brukar (har en hemsnickrad variant). Decotid försvinner i allt säkerhetsstoppande så vi är gröna och goa vid ytan.
Vi ser säl som leker i dykarnas bubblor.
När vi senare sitter och fikar kommer de så nära båten att vi kan prata med dom en stund. Vilken maxad och härlig dykdag!
Jag lyckas också få till det med att kissa i hink! :-)
Trots 12 gubbar på båten, så det så!!
Herr Myréns klocka ringer några minuter senare och jag hör min make mumla - Va e de du vill säga till mig klockjävel!!
Det betyder att Herr Myrén är vaken och jag vaknar med ett skratt. Lite segt i dag eftersom vi var på 40 års party i går, jag fixar fika korg och Rikard packar bilen.
Jag halvsover sedan medan Rikard kör alldeles för fort genom ett sovande Stockholm och ut mot Dalarö.
Väl framme hinner vi fika och ta det lungt på bryggan innan vi blir upphämtade av vår trevlige skeppare, som även trollat fram en kisshink till denna dag! (han hade ingen förra gången) Det kan bli lite stressigt att vara ensam kvinna bland 12 gubbar och försöka kissa över reling utan att synas!!!
Nog om detta viktiga ämne.
Vi åker ut mot vraket Najade och vädrets makter är på vår sida. Det är lungt på sjön och solen tittar nästan fram genom molnen. Najade är inte bojad så vår skeppare söker och finner henne och därefter låter han ankaret fästa oss på plats.
Vi går i som dykpar nr 2 och följer ankarlinan ner till 30m. Allt är mörkgrönt så långt ögat når, ser inte en skymt av något vrak hur mycket vi än lyser och söker. Får efter en stund syn på en lina från ankaret rakt ut i mörkret som vår kära Micke lagt (tack).
Vi följer linan och efter ett tag framrtäder det mest fantastiska vrak framför våra ögon. Oj, Oj, Oj! Jag är förälskad igen! Ett fantastiskt vrak att skåda, massor att titta på , mycket som går att penetrera. Vi går igenom lastutrymmet bakom styrhytt och studerar allt noga, lyser och kollar in det vi hinner med på denna korta tid......... suck!
Enligt tabell får vi bara vara här 22 min, men vi segar och pressar våra datorer till max. Det är ju inte så ofta man blir så här betagen (War Fundy ett undantag).
Väl framme vid linan simmar vi ut i mörkret och följer denna fram till ankaret. Vi påbörjar uppstigning och Rikards dator visar deco stopp....... jäklar!! Vi går upp sakta och gör våra säkerhetsstopp som vi brukar (har en hemsnickrad variant). Decotid försvinner i allt säkerhetsstoppande så vi är gröna och goa vid ytan.
Vi ser säl som leker i dykarnas bubblor.
När vi senare sitter och fikar kommer de så nära båten att vi kan prata med dom en stund. Vilken maxad och härlig dykdag!
Jag lyckas också få till det med att kissa i hink! :-)
Trots 12 gubbar på båten, så det så!!
