Dyk nr: 109, Stavsnäs - Hölö droppet

Måndags morgon och jag vill inte jobba i dag. Pratar med chefen om att få åka ut och dyka i stället, och det går alldeles utmärkt det. Tur att det är jag som e chefen!

Sagt och gjort, möter upp Tobbe vid Shell macken i Mörtnäs. Åker vidare till Svartfotsvraket som Tobbe lovat att visa var det ligger. Därefter tar vi oss ut mot Hölö droppet. Hittar vad vi tror är igångsplatsen (visar sig senare att det finns fler.......lättare). Vi kånkar och halkar oss ner mot vattnet. Förväntan är stor, det ser ut att vara ett kanonställe att dyka på.
Väl nere med alla prylar byter vi om och pratar helgminnen och dyktecken. Ser ut att funka bra att dyka med Tobbe, bara han nu inte trilskas med att inte vilja ha parlina.
-Jo det går bra med parlina säger Tobbe utan några invändningar........? ........ ?
Dykflaggan på plats i en tall och vi är redo för hölö-’doppet’.
Kämpar oss ut i vattnet och glider sakta ner efter sandbotten till 29m. Häftigt och fiiiint.
Simmar över kättingen (där den tar slut alltså!) Fortsätter framåt och lyser på fiskstim och dropp.
Börjar uppstigning och bestämmer oss för att vända hemåt. Tobbe försöker få min uppmärksamhet med att blinka med lampan. Han vill kolla luft …..igen! Jag ser ingenting utan simmar på i godan ro (det går bra att rycka i parlinan annars!) ända tills Tobbe kommer simmande på rygg under mig. Busigt!
Det är inte så mycket att titta på här som i Grundvik, men ändå ett bra och spännande dykställe för djupdyk.
Vi tar oss sakteliga in mot grundare vatten och kollar in sönderrostad skottkärra och mycket mer. Tobbe kommer fram till mej med knuten näve och viftar…… aha det betyder 50 bar kvar. Då är det hög tid att gå upp! Han fortsätter vifta med knuten näve?……? Just då lossnar min kvävebubbla mellan öronen och jag fattar att han vill spela sten, sax och påse! Jag var tvungen att simma iväg till en cementklump och klamra mig fast för att skratta, kunde inte hålla mig avvägd med allt bubblande skratt. Ok, vi kör lite sten, sax & påse, kommer inte ihåg vem som vann men roligt var det.

Dags att klättra in bland hala stenar och ta sig upp på land igen. Tobbe fryyyyser rejält i sin våtdräkt, jag är varm och go i min torris. Det börjar skymma och vi packar i rask takt. Hinner med en fika på berget och studerar en orange fullmåne. Vi trevar oss upp efter berget med all packning i skenet av en dyklampa. Tobbe är en riktig gentleman och bär mitt dykpaket + sin egen flaska hela vägen upp (trots en stukad fot? Som inte jag visste om).
Lastar bilar och säger hej då, efter en mycket trevlig dag.