Dyk nr: 190, Sverige, Lidingö, Käppalavraket

Efter att petter tydligen lämnat sin linrulle på gräddövraket dagen innan så drog dom dit, och hittade den. Jag och christopher insåg att vi hade tid och lite gas för ett till dyk för dagen, och valet blev då käppala, nära och bra, om man bortser från den där glaciären då. Drog en snabb sväng runt vraket. Inga av simporna som sågs till förra dyket här var inte längre kvar. Stack sen upp till runt 15 meter, så fäste C sin stackars linrulle i den permanenta linan, en sten, och sen iväg och explorade. Simmade åt höger sett från stranden. Rätt coola klippformationer faktiskt. Inte helt olikt abborrekroken. Riktigt soft, och så det lugnande ljudet av propellrar i bakgrunden som lapade sig frammåt genom vattnet. Kravlade sen upp för den där höga hala kanten så ograciöst som vanligt. Kanske dax att börja dyka med isdubbar i fickorna. Väl uppe på land konstaterades det att det är alldeles för bra lack på flaskorna. Man skäms ju över att inte ha några repor i dom. Konstaterade att det är sjukt förmycket luft kvar i flaskorna. Hade det inte legat is över alvik och om tiden hade funnits, och det kanske varit varmare i vattnet så skulle man lätt kunna göra närmare en timmes grottande där. Sen var det snabbt tillbaka till den temporära sovplatsen, ta sig vatten över huvudet, och då iväg till danne för fördykpub och sen iväg till dykpub... Dagen efter dagen och kvällen före spenderades med att avbakfylla C efter en skön cykeltur hemmifrån till honom. Sen fylla tvillingarna ordentligt på kth, samtidigt som en alldles för liten kebabrulle intogs, och gled omkring på cykeln inne i lokalen, och skruvade lite på den.

ooo, man kanske skulle avslöja sikten för dom sissta dyken också. Värdshusvraket var riktigt bra, säkert 4 meter. Käppala var ungefär lika, kanske bättre. Ytljus på båda ställena. Kul att få dyka käppala för första gången med ljus på ytan, haha.