Dyk nr: 38, Lövsta Kalkbrott, Vagnhärad

Andreas ringde på morgonen. Han ville pysa iväg o köpa torrdräkt eftersom han annars skulle doppa i semidry. Jag tyckte väl det lät vettigt så vi gjorde så. Blev en schysst dräkt med underställ och allt, och efter ett kort depåstopp på Vanadis för luftfyllning bar det av söderut.

Två bilar stod vid lilla grusvägen när vi kom dit. Ett gäng gick ner precis då, ett var på gång. Efter allt fippel och meklande var vi oxå klara, och Andreas hade bara en undran. Vilket håll vrider man dumpventilen på dräkten för att öka resp minska flödet ? Jag pekade på min och sa att det kanske är såhär, eller så är det tvärtom. Enkelt, vi testar sa han och vips så var vi i det 5-gradiga vattnet.

2 försök sen var vi nere. Kanske hade Andreas nåt kilo för lite på sej, men han kom ner i alla fall. Jag tog ut kompasskurs och sakta svävade vi iväg i det mörka blöta.....
Vi kom upp mot klippväggen och jag pekade åt vilket håll vi skulle simma för att hitta den vita bilen. Hade tänkt kolla om det där bilbatteriet satt kvar bl a. Plötsligt ser jag nåt ligger alldeles framför mej. konturen av en bil uppochner tar form och jag pekar åt Andreas att kika på det. Han nickar och vi simmar fram. Tydligt ser man VW-märket i grillen och när jag sveper över kofångaren med lampan ser jag att lacken inte alls är skadad än. Underredet är välbehållet och det ligger endast ett jättetunt lager med grus ovanpå det. I mitt stilla sinne tänker jag att bilen måste kommit hit denna veckan... Lite senare skall detta bekräftas.
Andreas håller sej i ena däcket. Jag greppar först int vad han menar, men efter en liten stund begriper jag att han inte kan släppa ut luft ur dräkten. Tecknar åt han att trycka på ventilen men innan det är gjort så lyfter vi båda. Jag försöker krampaktigt hålla ner han men han har för mycket flytkraft och vi stiger iofs i maklig takt till ytan.
Väl däruppe skruvar han en stund på ventilen och vi går ner igen. Denna gång går vi rakt på den vita bilen där två andra dykare är. Plötlisgt får de en jäkla fart och innan jag visste ordet av var de vid den röda bilen. Vi kom strax efter dem och jag ser hur de gör ok ?-tecken till oss och vi svarar. Sen tecknar den ena av dem att de ringer polisen och jag ok-ar detta. En snabb titt på min manometer talar om för mej att det är dags att röra sej tillbaka. Innan vi gör det är Andreas på ena framdörren och öppnar den. Lyser snabbt in för att se om där är nåt, men en traditionell Golf-inredning är allt jag ser. Vi återgår till yta och drar sen åter mot vår istigningplats.

Vi snackade lite om det på hemvägen, och konstaterade att det var skönt att det inte var nåt i bilen, hade ju int vart så spännande om det vart en döing däri t ex. Men men, han som ringde polisen drog från platsen innan vi hunnit prata med dem, så nu är väl resten upp till myndigheterna.