Namn: Lösen:

Dyk nr: 115, Arild - Kullen


DYKARE :
PARKAMRAT :
Rikard & Eas  
DATUM :
2001-12-30
MAXDJUP :
11 meter
DYKTID :
37 minuter
Äntligen är Rikard och jag barnlediga och på väg ner till Malmö och vår nyfunne dykkompis Eas. Vi får på vägen veta att även Hobbs och Ubbe kommit på besök till Skåne denna nyårshelg 2001 / 2002 (Kuuuul!!!). Detta resulterar i att vi nu blir 5 dykare med utrustning i Eas tvårummare?!!....

Vi blir varmt emottagna av grabbarna och planerar sedan morgondagens dyk över Eas köttfärsgryta och gott vin.
Sönd. 30/12 packas bilar och vi drar iväg mot Kullen och Ablahamn. Att få tag i engångsgrillar den här årstiden verkar inte va det lättaste. Men grabbarna ger sig inte så till slut har vi både korv och grill……. Suck!

Äntligen framme vid Ablahamn pulsar vi ner mot dykplatsen i djup snö. Alla är överens om att det inte är den bästa ide att dyka här just i dag. Kraftiga vågor slår in mot stranden och det är brant och halt att ta sig ner hit. Stånkar tillbaka till bilarna och tar oss bort till Arild.
Det blåser lite mindre på denna sidan och alla vill dyka. Så vi guppar ut i vågorna som små färglada ”flaskposter” ;-) Hobbs & Ubbe Dyker som ett par och Eas , jag & Rikard som nästa. Jag är för lätt och har svårt att komma ner, blir nerdragen av Rikard. Hela botten rör sig fram och tillbaka med vågorna och jag börjar känna mig en aningens illamående.
När man väl tyckte man fått koll på avvägningen så kom det en sjuhelvetes våg som sköt oss som korkar rakt ut och upp i det blå. Alla hade problem med att hålla sig under ytan. Efter en del kämpande med uppflytande fyllde jag västfickor med sten. Rikard la en jätte bumling mellan min flaska och ponnyn, och efter det så var det bara att kravla efter botten så gott det gick.
Gav upp efter att vi inte kunde nå annat djup än 11m. Kastades upp bland stenarna av envisa vågor. Blåmärken och svordomar!!! Men vad gör det när man sedan blir uppbjuden av Eas till ett skidrace med fenor som stavar…….tokfan!!
Hobbs och Ubbe Navigerade på egen hand. Vilket resulterade i att dom kom upp lååångt bort och med förlust av en stycket fena…….. aja baja!!!
Ingen ville grilla, alla frös, alla ville hem till Eas varma boning.