Dyk nr: 410, SS Paula Faulbaum
DYKARE :
PARKAMRAT :
Swills, Nilsson
DATUM :
2007-04-21
MAXDJUP :
53,7 meter
DYKTID :
62 minuter
VATTENTEMP :
4 grader
SIKT :
15 meter
VISAD :
271 ggr
21/35+50%+100%
25 BT
Hela det här dyket var egentligen ett enda jättestånd. Tror jag kom en skvätt när vi simmade mot bygget dessutom men nu ska jag inte gå sakerna i förväg.
13:30 skulle Swills hämta mig så vi skulle vara framme "I TID". 13:35 ringer han och säger att han är på väg men måste via Täby och lämna några väskor för att få plats med allt i bilen. Vi lägger på, jag ringer upp och säger att det hinns aldrig utan att vi får lämna lite skit på mitt kontor i såna fall. Strax innan 14 rullar Vofflon in men Swills sitter i passagerarsätet??? Vad f-n nu tänkte jag? Har han blivit tagen av snuten???
Dörren öppnas och en apsliten Swills tumlar ut. Hade visst blivit ett par bira dagen innan. Den andra dörren öppnas och en apförbannad Jenny trillar ut. Swills hade visst lovat skjuts till Täby vilket skitit sig rejält så hon blev dumpad på Karlaplan med 10 minuter kvar tills hon skulle vara i Täby. Woohoooo!!
Tog ut lite båtcash snabbt och sen bar det av mot Ankarudden. Självklart tar resan dit en smärre evighet och på den sista slingrande vägen blir jag naturligtvis åksjuk som vanligt. Berg-och-dalbanan i grönan är ett skämt emot detta. Fashionabelt sist anländer vi med 5 minuters marginal till Mobys båtplats och stuffar in allt vi har i båten. Övriga verkade dock inte haft alltför bråttom och Manne är nog van vid sena ankomster så det var frid och fröjd ombord. Efter att alla bytt om något så nära la vi ut och tuffade mot Paula.
Bojen var självklart borta men Manne hivade i en ny och Puranen med buddy dök ner för att kolla läget. Nästa gäng hoppade i efter en stund men var snabbt upp igen. De hade mött Puranen o co. på dekot och konstaterat att där inte var något vrak. När alla var tillbaka i båten började Manne svettas ymnigt från pannan. Han brukar ju inte missa, jävla Paula, nu fan ska jag boja henne grymtade han. Ett nytt försök gjordes och än en gång rasslade draggen i. Den här gången hoppade nästa team ned med ännu ett gäng strax efteråt. Visade sig att ena gänget separerade direkt när de var nere. Ena halvan dök ned mot bygget andra halvan letade efter första halvan och gick sedan upp.
Andra teamet som skulle filma hade ett maxdjup planerat på 48m men då draggen dundrat ner bredvid skutan hade de inte ens kommit till slutet på linan innan de gick upp igen på grund av bristande plan.
Innan vi skulle i kom det upp en säck också så vi kollade snabbt att dykarna var okej innan vi började vår nedstigning som tog en evighet. Efter 21m dundrade Swills och Thomas förbi mig och när jag kom ner på 40 så jag deras lampor en bit ifrån linan. De hade visst lokaliserat skutan så jag sneddade ut i intet mot lampornas sken. Vi var visst precis vid sidan om fören och följde kättingen upp mot backen. Väl där spred sig ett leende från öra till öra i ansiktet. Satan vilken sikt! Simmade genast mot bygget medelst linan som är dragen och konstaterar att man ser ner hela vägen in i lastrummen. Rundade överdelen av bygget och mös in lite under taket en våning ner innan vi började simma tillbaka mot fören. Sedan penetrerades backen lite och Swills inspekterade rummen mycket noggrannt innan det var dags att tänka på refrängen.
Nu till dilemmat med linan. Draggen låg alltså på ca 54m djup vid sidan om skutan. Alternativen var att dippa ner igen eller ta en av de gamla linorna som gick upp men var klippta någonstans på vägen. Vi tog en av de gamla trots Thomas protester. Vid 15m tog den sedan slut så en säck sköts som Swills knöt fast i gamla linan. Nu var det bara mysdeka klart.
På 6:an fick vi besök av en röd DUI och trodde att det var Frida men Thomas förstörde allt genom att kläcka ur sig att det minnsann var Stefan som var förbi.
Efter 62 minuter så var vi uppe ur vattnet och kunde konstatera att vi var de enda som faktiskt gjorde enligt planen och dessutom fick se skutan.
Allt som allt en fantastisk dag med ett grymt dyk och en sjukt god burgare på vegabareb efteråt.
25 BT
Hela det här dyket var egentligen ett enda jättestånd. Tror jag kom en skvätt när vi simmade mot bygget dessutom men nu ska jag inte gå sakerna i förväg.
13:30 skulle Swills hämta mig så vi skulle vara framme "I TID". 13:35 ringer han och säger att han är på väg men måste via Täby och lämna några väskor för att få plats med allt i bilen. Vi lägger på, jag ringer upp och säger att det hinns aldrig utan att vi får lämna lite skit på mitt kontor i såna fall. Strax innan 14 rullar Vofflon in men Swills sitter i passagerarsätet??? Vad f-n nu tänkte jag? Har han blivit tagen av snuten???
Dörren öppnas och en apsliten Swills tumlar ut. Hade visst blivit ett par bira dagen innan. Den andra dörren öppnas och en apförbannad Jenny trillar ut. Swills hade visst lovat skjuts till Täby vilket skitit sig rejält så hon blev dumpad på Karlaplan med 10 minuter kvar tills hon skulle vara i Täby. Woohoooo!!
Tog ut lite båtcash snabbt och sen bar det av mot Ankarudden. Självklart tar resan dit en smärre evighet och på den sista slingrande vägen blir jag naturligtvis åksjuk som vanligt. Berg-och-dalbanan i grönan är ett skämt emot detta. Fashionabelt sist anländer vi med 5 minuters marginal till Mobys båtplats och stuffar in allt vi har i båten. Övriga verkade dock inte haft alltför bråttom och Manne är nog van vid sena ankomster så det var frid och fröjd ombord. Efter att alla bytt om något så nära la vi ut och tuffade mot Paula.
Bojen var självklart borta men Manne hivade i en ny och Puranen med buddy dök ner för att kolla läget. Nästa gäng hoppade i efter en stund men var snabbt upp igen. De hade mött Puranen o co. på dekot och konstaterat att där inte var något vrak. När alla var tillbaka i båten började Manne svettas ymnigt från pannan. Han brukar ju inte missa, jävla Paula, nu fan ska jag boja henne grymtade han. Ett nytt försök gjordes och än en gång rasslade draggen i. Den här gången hoppade nästa team ned med ännu ett gäng strax efteråt. Visade sig att ena gänget separerade direkt när de var nere. Ena halvan dök ned mot bygget andra halvan letade efter första halvan och gick sedan upp.
Andra teamet som skulle filma hade ett maxdjup planerat på 48m men då draggen dundrat ner bredvid skutan hade de inte ens kommit till slutet på linan innan de gick upp igen på grund av bristande plan.
Innan vi skulle i kom det upp en säck också så vi kollade snabbt att dykarna var okej innan vi började vår nedstigning som tog en evighet. Efter 21m dundrade Swills och Thomas förbi mig och när jag kom ner på 40 så jag deras lampor en bit ifrån linan. De hade visst lokaliserat skutan så jag sneddade ut i intet mot lampornas sken. Vi var visst precis vid sidan om fören och följde kättingen upp mot backen. Väl där spred sig ett leende från öra till öra i ansiktet. Satan vilken sikt! Simmade genast mot bygget medelst linan som är dragen och konstaterar att man ser ner hela vägen in i lastrummen. Rundade överdelen av bygget och mös in lite under taket en våning ner innan vi började simma tillbaka mot fören. Sedan penetrerades backen lite och Swills inspekterade rummen mycket noggrannt innan det var dags att tänka på refrängen.
Nu till dilemmat med linan. Draggen låg alltså på ca 54m djup vid sidan om skutan. Alternativen var att dippa ner igen eller ta en av de gamla linorna som gick upp men var klippta någonstans på vägen. Vi tog en av de gamla trots Thomas protester. Vid 15m tog den sedan slut så en säck sköts som Swills knöt fast i gamla linan. Nu var det bara mysdeka klart.
På 6:an fick vi besök av en röd DUI och trodde att det var Frida men Thomas förstörde allt genom att kläcka ur sig att det minnsann var Stefan som var förbi.
Efter 62 minuter så var vi uppe ur vattnet och kunde konstatera att vi var de enda som faktiskt gjorde enligt planen och dessutom fick se skutan.
Allt som allt en fantastisk dag med ett grymt dyk och en sjukt god burgare på vegabareb efteråt.
