Dyk nr: 279, Oxelösund, Betty
DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-05-18
MAXDJUP :
24,4 meter
DYKTID :
52 minuter
VATTENTEMP :
8 grader
SIKT :
12 meter
VISAD :
416 ggr
Så var det dags att dyka Betty som det ryktats ska vara en mysig träskuta. P.g.a. den rätt så höga sjön gör vi oss i ordning bakom den lilla ön och kör sedan ut till den tidigare släppta bojen för ett raskt gemensamt ihopp. Simmar bort till bojen för en snabb slang och bubbelkoll och sedan ned längs linan.
Sikten är fin och draggen ligger föredömligt 1m brevid styrbords sida. Simmar tvärs över däck och sedan bakåt runt styrhytten. Går ned bakom den stora helt plana akterspegeln och intar ryggläge en meter över botten för att kunna blicka upp mot relingen längs aktern. Går upp igen, kollar lite på det lilla akterdäcket och tar sedan en vända rakt genom den öppna styrhytten. Följer babords reling framåt mot fören och konstaterar att det finns två lastrumsluckor och ett par mindre luckor ned under däck.
Väl framme i fören går vi ned mot botten och jag lägger mig i det obligatoriska ryggläget även här och blickar upp mot mina två teamkamrater bakom mig och ett annat dykpar som simmar längs det intakta bogsprötet - mäktigt! Tillbaka upp till däck, simmar akterut längs styrbords sida till den bakre av lastluckorna. Glider ned i luckan, roterar ett varv och smyger upp genom luckans andra halva.
Efter att Viktor och Johan gjort samma sak frågar jag om vi ska gå ned igen och simma framåt fören, och de är inte sena att haka på. Ganska lågt här - fenorna slog i taket ett par gånger, men det är ju bara 5-6 meter fram till den förliga lasluckan. Kollar att alla är med och tar sen en vända ytterligare förut. Funderar på om man ska gå upp genom den mindre luckan med stege här, men Viktor och Johan ligger kvar vid lastluckan och väntar så jag gör dem sällskap upp där istället.
Strax efter att vi kommit upp på däck igen dör min HID. Konstaterar att ~220 dyk gjort sitt för att trötta ut batteriet så att brinntiden nu är nere i runt 3 timmar, hänger upp lampan och plockar fram backupen.
Tar en vända bakåt, kikar in ovansidan på styrhytten och avslutar med ett varv runt utsidan på skrovet. Vi bryter ytan efter 52 minuter efter ett mycket bra dyk. Ligger och guppar i vågorna i väntan på att båten ska komma och plocka upp oss. Viktor klättrar upp först, eller om det är Johan? Sedan är det min tur.
När jag ska kliva upp på plattformen högst upp hör jag något om att sätta upp hälarna först och sedan vrida upp fenorna. Struntar i det utan sparkar upp foten rakt framåt som jag brukar göra. När jag ska sparka upp andra foten fastnar fenspetsen och den kommer inte upp ordentligt. Lutar mig lite lätt framåt för att kunna dra upp foten sista biten och ta ett kliv fram. Tyvärr tyckte en rejäl våg att nu var bästa tillfället att komma på besök. Känner hur jag plötsligt lutar mig *väldigt* mycket framåt...
Sen ligger jag plötsligt på mage, det gör ont i tänderna och eventuellt någon annanstans, det smakar blod, och på däcket nedanför mig ligger bitar av mina tänder. Inser att det här nog inte är helt bra, men tycker inte det verkar så praktiskt att ligga framstupa på en dykstege heller så jag ropar att jag vill ha hjälp upp. Får hjälp bort till bänken och hjälp av med prylarna. Minns att jag undrar vart min Vyper blivit av men konstaterar att det nog är ett senare problem (efteråt får jag reda på att jag själv tog av mig den och la den på bänken). Någon säger att jag gjort illa mig i huvudet också, känner där bak och får tillbaka en nedblodad hand. Antar att jag fått någon krandel i bakhuvudet i fallet.
Efter att utrustningen kommit av tar jag mig ned i salongen under däck och lägger mig på soffan. Folk säger att jag måste till tandakuten och diskuterar huruvida huvudet behöver sys. Efter att ha torkat av huvudet konstaterar jag att det inte blöder speciellt mycket, och medan vi tuffar in till land slutar det blöda helt, så tänderna blir det primära att fixa. Först när det är dags att gå i land tar jag mig förbi en spegel för att inspektera tänderna, och konstaterar att de iaf sitter kvar i munnen. Dock saknas en stor bit av en övre framtand som dessutom sitter rätt konstigt, och tandköttet ser inte alls roligt ut.
Det har konstaterats att det bara är St. Eriks tandakut i Stockholm som har öppet, och de påpekar surt att det inte är deras problem om vi kommer strax efter 21:30 då de stänger - öppet några minuter extra tänker de iaf inte ha... Lyckligtvis har man en flickvän som är väl förfaren i rallykörning, så vi avverkar Oxelösund->Kungsholmen på 50 minuter och ramlar in med drygt 5 minuter till godo. Medan vi sitter i väntrummet och väntar på att en tandläkare ska bli ledig noterar jag att förutom stället som blödde har jag en rejäl bula på exakt motstående sida av bakhuvudet. Båda är misstänkt Apeksformade...
Efter en halvtimme får vi komma in till en tandläkare som är mycket proffsig och noggrann trots att vi är sist kvar och alla andra börjat gå hem. Den saknade tandbiten byggs upp med plast (som t.o.m. har exakt rätt smutsgul nyans) och efter en rejäl bedövningsspruta bänds tanden på plats och limmas fast i sina grannar. Skickas hem med instruktion att besöka min vanliga tandläkare efter någon vecka för efterkontroll.
Tyvärr är det svårt att behålla reggen i munnen när man inte kan bita ihop tänderna, plus att jag antagligen fått en lätt hjärnskakning av att få paketet i skallen, så det blir ingen mer dykning den här helgen. :-( Tillbaka på båten för att packa ihop prylarna konstateras att skyddsglaset på Vypern gått sönder och att andrasteget fått sig en rejäl smäll så att locket tryckts in och den friflödar konstant. Krävs en rejäl dust med skruvstäd och gummiklubba för att få tillbaka locket i sin vanliga form igen.
Framåt söndag eftermiddag, efter att ha varit ytorg vid Dyvik tillsammans med Tulle medan Johanna, Fiorna, Petter och Christian dykt, börjar jag märka att även nedersta delen av bröstkorgrn fått sig en smäll - ont gör det när man rör sig. Tror att det ska gå över efter ett par dagar, men det blir inte bättre och på fredag morgon gör det ont att sätta sig upp i sängen och att gå. Inte värre än att det går att stå ut med, men lite orolig blir man ju när det inte blir bättre. Ringer närakuten och får en tid 9.30. Någon timme senare har jag blivit röntgad och kissat i en plastmugg som någon stackars läkare måste smaka på för att se om jag är frisk.
Konstateras att revbenen mår bra men att plastmuggen har en bismak av blod. Får en remiss till Södersjukhuset för att de ska bli säkra på att det inte finns några inre skador. Väntar i åtta(!) timmar på att få träffa en läkare i 10 minuter som sedan konstaterar att i de inte hittat något fel i det urinprov de tagit där, och att det sannolikt bara är en ofarlig muskel/sen-skada. Nästa gång jag får en remiss till akuten på Södersjukuset tar jag mina chanser och skiter i det tills ambulansen hämtar mig... Får hur som helst instruktioner att ta det lugnt men att allt som inte gör ont är ok.
Slutsatser man kan dra av detta:
* Håll balansen på dykstegar.
* Försök inte äta dykbåtar.
* Innan man klättrar upp för dykstegen - stäng dräktventilen och fyll helt med gas så att det bildas en rejäl airbag.
Ner: 17:18
Bakpaket: 34%
Avg: 19m
Sikten är fin och draggen ligger föredömligt 1m brevid styrbords sida. Simmar tvärs över däck och sedan bakåt runt styrhytten. Går ned bakom den stora helt plana akterspegeln och intar ryggläge en meter över botten för att kunna blicka upp mot relingen längs aktern. Går upp igen, kollar lite på det lilla akterdäcket och tar sedan en vända rakt genom den öppna styrhytten. Följer babords reling framåt mot fören och konstaterar att det finns två lastrumsluckor och ett par mindre luckor ned under däck.
Väl framme i fören går vi ned mot botten och jag lägger mig i det obligatoriska ryggläget även här och blickar upp mot mina två teamkamrater bakom mig och ett annat dykpar som simmar längs det intakta bogsprötet - mäktigt! Tillbaka upp till däck, simmar akterut längs styrbords sida till den bakre av lastluckorna. Glider ned i luckan, roterar ett varv och smyger upp genom luckans andra halva.
Efter att Viktor och Johan gjort samma sak frågar jag om vi ska gå ned igen och simma framåt fören, och de är inte sena att haka på. Ganska lågt här - fenorna slog i taket ett par gånger, men det är ju bara 5-6 meter fram till den förliga lasluckan. Kollar att alla är med och tar sen en vända ytterligare förut. Funderar på om man ska gå upp genom den mindre luckan med stege här, men Viktor och Johan ligger kvar vid lastluckan och väntar så jag gör dem sällskap upp där istället.
Strax efter att vi kommit upp på däck igen dör min HID. Konstaterar att ~220 dyk gjort sitt för att trötta ut batteriet så att brinntiden nu är nere i runt 3 timmar, hänger upp lampan och plockar fram backupen.
Tar en vända bakåt, kikar in ovansidan på styrhytten och avslutar med ett varv runt utsidan på skrovet. Vi bryter ytan efter 52 minuter efter ett mycket bra dyk. Ligger och guppar i vågorna i väntan på att båten ska komma och plocka upp oss. Viktor klättrar upp först, eller om det är Johan? Sedan är det min tur.
När jag ska kliva upp på plattformen högst upp hör jag något om att sätta upp hälarna först och sedan vrida upp fenorna. Struntar i det utan sparkar upp foten rakt framåt som jag brukar göra. När jag ska sparka upp andra foten fastnar fenspetsen och den kommer inte upp ordentligt. Lutar mig lite lätt framåt för att kunna dra upp foten sista biten och ta ett kliv fram. Tyvärr tyckte en rejäl våg att nu var bästa tillfället att komma på besök. Känner hur jag plötsligt lutar mig *väldigt* mycket framåt...
Sen ligger jag plötsligt på mage, det gör ont i tänderna och eventuellt någon annanstans, det smakar blod, och på däcket nedanför mig ligger bitar av mina tänder. Inser att det här nog inte är helt bra, men tycker inte det verkar så praktiskt att ligga framstupa på en dykstege heller så jag ropar att jag vill ha hjälp upp. Får hjälp bort till bänken och hjälp av med prylarna. Minns att jag undrar vart min Vyper blivit av men konstaterar att det nog är ett senare problem (efteråt får jag reda på att jag själv tog av mig den och la den på bänken). Någon säger att jag gjort illa mig i huvudet också, känner där bak och får tillbaka en nedblodad hand. Antar att jag fått någon krandel i bakhuvudet i fallet.
Efter att utrustningen kommit av tar jag mig ned i salongen under däck och lägger mig på soffan. Folk säger att jag måste till tandakuten och diskuterar huruvida huvudet behöver sys. Efter att ha torkat av huvudet konstaterar jag att det inte blöder speciellt mycket, och medan vi tuffar in till land slutar det blöda helt, så tänderna blir det primära att fixa. Först när det är dags att gå i land tar jag mig förbi en spegel för att inspektera tänderna, och konstaterar att de iaf sitter kvar i munnen. Dock saknas en stor bit av en övre framtand som dessutom sitter rätt konstigt, och tandköttet ser inte alls roligt ut.
Det har konstaterats att det bara är St. Eriks tandakut i Stockholm som har öppet, och de påpekar surt att det inte är deras problem om vi kommer strax efter 21:30 då de stänger - öppet några minuter extra tänker de iaf inte ha... Lyckligtvis har man en flickvän som är väl förfaren i rallykörning, så vi avverkar Oxelösund->Kungsholmen på 50 minuter och ramlar in med drygt 5 minuter till godo. Medan vi sitter i väntrummet och väntar på att en tandläkare ska bli ledig noterar jag att förutom stället som blödde har jag en rejäl bula på exakt motstående sida av bakhuvudet. Båda är misstänkt Apeksformade...
Efter en halvtimme får vi komma in till en tandläkare som är mycket proffsig och noggrann trots att vi är sist kvar och alla andra börjat gå hem. Den saknade tandbiten byggs upp med plast (som t.o.m. har exakt rätt smutsgul nyans) och efter en rejäl bedövningsspruta bänds tanden på plats och limmas fast i sina grannar. Skickas hem med instruktion att besöka min vanliga tandläkare efter någon vecka för efterkontroll.
Tyvärr är det svårt att behålla reggen i munnen när man inte kan bita ihop tänderna, plus att jag antagligen fått en lätt hjärnskakning av att få paketet i skallen, så det blir ingen mer dykning den här helgen. :-( Tillbaka på båten för att packa ihop prylarna konstateras att skyddsglaset på Vypern gått sönder och att andrasteget fått sig en rejäl smäll så att locket tryckts in och den friflödar konstant. Krävs en rejäl dust med skruvstäd och gummiklubba för att få tillbaka locket i sin vanliga form igen.
Framåt söndag eftermiddag, efter att ha varit ytorg vid Dyvik tillsammans med Tulle medan Johanna, Fiorna, Petter och Christian dykt, börjar jag märka att även nedersta delen av bröstkorgrn fått sig en smäll - ont gör det när man rör sig. Tror att det ska gå över efter ett par dagar, men det blir inte bättre och på fredag morgon gör det ont att sätta sig upp i sängen och att gå. Inte värre än att det går att stå ut med, men lite orolig blir man ju när det inte blir bättre. Ringer närakuten och får en tid 9.30. Någon timme senare har jag blivit röntgad och kissat i en plastmugg som någon stackars läkare måste smaka på för att se om jag är frisk.
Konstateras att revbenen mår bra men att plastmuggen har en bismak av blod. Får en remiss till Södersjukhuset för att de ska bli säkra på att det inte finns några inre skador. Väntar i åtta(!) timmar på att få träffa en läkare i 10 minuter som sedan konstaterar att i de inte hittat något fel i det urinprov de tagit där, och att det sannolikt bara är en ofarlig muskel/sen-skada. Nästa gång jag får en remiss till akuten på Södersjukuset tar jag mina chanser och skiter i det tills ambulansen hämtar mig... Får hur som helst instruktioner att ta det lugnt men att allt som inte gör ont är ok.
Slutsatser man kan dra av detta:
* Håll balansen på dykstegar.
* Försök inte äta dykbåtar.
* Innan man klättrar upp för dykstegen - stäng dräktventilen och fyll helt med gas så att det bildas en rejäl airbag.
Ner: 17:18
Bakpaket: 34%
Avg: 19m
Parkamraters loggar:
Viktor Edlund - Betty
