Dyk nr: 321, Ormestad, höger

Till Ormestad beslutade vi oss för denna gången. Var också inne på Skår under gårdagen men med vinden denna eftermiddag skulle det bli alltför vindpinat där ute kom vi fram till. Vid Ormestad var det något vindskyddat, men utanför udden gick det stora vita gäss och inne i viken vred vinden runt hörnet så det blåste en del där också. Skönt med lite fläkt när man ska byta om i alla fall. Jag hade lillekameran med lite nya inställningar. Den kändes inte alls åbäkig på land längre, nu när man provat monsterkameran.
Jag gick ut i vattnet för att ta på fenorna och ställde mig på knä bredvid en av träpelarna till båtplatserna. Det kunde behövas något att hålla sig fast i om man skulle få luft under vingarna så att säga. Rätt grumsigt i vattnet. Jag satte på fenan med stela rörelser , hittade hälbandet och drog upp det över hälen. Plupps. Något kändes fel. Jag tittade ner mot min fot och såg att nu hade jag två fötter på högerbenet. Först den ordinarie, och sedan en som satt och fladdrade runt fotleden. Tydligen hade jag inte fått i foten i fenan ordentligt, utan dragit upp hela fenan runt fotleden. Smart Susanne! Nu försökte jag få av eländet igen för att börja om eftersom det verkade lite opraktiskt att ha fenan på det viset under dyket. Lättare sagt än gjort. Jag tittade upp mot land. Glen jobbade på, men det skulle nog dröja innan han var i vattnet och kunde hjälpa till. Jag slet, jag drog, jag slogs, men fenan satt där den satt. Ett sista försök. Jag tog i allt jag hade och fick äntligen av remmen och fenan. Tillbaks till ruta ett alltså. Nu var jag mycket noga med att få in foten ordentligt i fenan innan hälremmen åkte upp. Pust och stön.
Simmade in en bit under bryggan och la mig med en av bryggpelarna som stöd i den hårda vinden. Här hängde jag som en Nål på en pinne och väntade på Glen. Han verkade ha fullt sjå och tiden gick. Till slut kommer han travande med sin nya bästa vän monsterkameran. Vi ligger i ytan en kort stund och försvinner sedan snabbt ner, bort från den piskande vinden, ner i lugnet där nere.. Det är grumsigt i viken förstås, tack vare blåsten. Vi drar oss nedåt, åt höger till den fina väggen. Vid 13-14 meter kommer språngskiktet och PANG rakt in i kylridån från det ljumma vattnet i viken. Det svider till en stund. Sikten blir bättre här, men sämre igen när vi kommer djupare. Träffar på väggen runt 25 meter och följer den. Glen stannar och testar kameran. Vi följer väggen längs mjukbottnen. Här är fina Sjöpennor och Piprensare och gott om Kräfthål med Kräftor i. De flesta är lite blyga, men Glen får korn på en mer våghalsig rackare som åtminstone halvägs är ur sin håla.
Jag lyser med den stora lampan på väggen. Uppe under ett överhäng sitter en Trollkrabba, likt en spindel, nästan uppe i taket på överhänget. Jag ger plats åt Glen. Får inte med hela Trollkrabban ändå med den lilla blixten jag har tror jag. Han bränner av några bilder med vidvinkeln. Hoppas det blir några bra bilder, det såg så fräckt ut när den satt på det viset.
Som vanligt går tiden alltför fort härnere. Vi börjar jobba oss uppåt. Det går lite trögt och datorn tickar på. Tar några snabba bilder på vägen upp, men nu får vi allt snabba på lite. Då kommer vi till samma mjukbottenplatå vi var vid sist, den som knappt sluttar och fortsätter i det oändliga. Vi simmar på och datorn tickar i samma takt känns det som. Det tar lång tid att ta sig upp till 15 meter där vi är säkra på att datorn börjar räkna ner igen. Vi fortsätter sedan upp till tolv, nio och sex meter innan vi vänder tillbaka mot viken. Här kan vi ta det hur lugnt som helst och stanna och fota medan vi andas oss kvävefria. Hittar lite Sjökock, Plattfisk och Nålar att roa oss med, och uppe vid 4 meter försöker vi lura Smöbultarna till att vara med på bild. Jag skrämmer dom så att de vänder den fula sidan till, och Glen ligger nedanför och fotar. Haha, där lurade vi dom allt!
Redan efter 60 minuters dyk släpper dekot. Jag kollar min manometer. 90 bar kvar. Glen har lite mer. Vi är inte framme vid viken ännu. Vi tittar på varandra och gör nästan samtidigt tecknet för att gå lite djupare igen. Här uppe på 4 meter är det kvalmigt och dålig sikt. Vi försvinner ner genom kylväggen och lägger oss på 15 meter där vattnet är klarare och djurlivet rikare. Lön för mödan får vi direkt när Glen hittar en Solstjärna och här finns även massor av fina Anemoner och Sjörosor. Jag fotar tills kameran tröttnar och då är det även dags att dra sig tillbaka upp igen. Vi går upp i viken och slappar och fotar en stund till. I dag känns det som jag skulle kunna dyka hur länge som helst. Den frekventa dykningen har gett som resultat att jag återigen fått bättre ordning på avvägningen och är avslappnad. Åh, vad skönt det är att dyka. Men vi pallrar oss upp till slut. Vinden har mojnat något, inte så mycket vita gäss längre, och det är skönt i solen. Vi drar oss hemåt och sköljer utrustning, laddar batterier och äter lättlagad kvällsmat. Och snart är det pubdyk..

Parkamraters loggar:
Glen Paulsen - Ormestad