Dyk nr: 45, Stora Lund, Vättern

Vinden tvingar in oss i bilarna för att förtära den medhavda maten. Vi konstaterar att det tar i än hårdare än vid det första dyket, och vågorna blir mer än meterhöga. Vi tvekar inför ett andradyk. Efter en stunds velande kommer vi fram till att det nog vore kul ändå. Vi håller oss nära bergväggen för att ha koll på navigationen, vi vill inte poppa upp mitt i vättern bland alla vågorna.

Det här dyket har vi sällskap av Jonas, vars parkompis fick problem med reggen under första dyket, och därför inte dyker det andra. Sikten är god, så det är ganska lätt att hålla koll på två parkamrater. Jonas simmar strax bakom mig, och jag kollar då och då att han är med. Plötsligt är där två dykare bakom mig, och en bredvid. Vänta nu. Det visar sig vara ett annat helt oväntat dykpar som med raketfart passerar oss motionärer. Jonas visar sig strax i kölvattnet av de två och allt återgår till ordningen.

Vi får syn på två lakar som slött glider runt längs botten. Den ena är ganska stor, den andra är lite mindre. Vi kommer nära innan de bli skrämda och försvinner. Lite senare ser vi en till. Annat vi ser är småspigg, som tycks anse att lampljus är bland det läskigaste som finns. De skingras i ett silverblixtrande vimmel när vi lyser på dem.

På återvägen ser vi från fem meters djup bränningar som kastar sig ner mot oss. Luftbubblorna från brottsjöarna går ner till fyra meters djup. Mäktigt. Precis innan vi går upp ser vi också en malliknande liten fisk som jag inte vet vad den är för något. Det blev inte särskilt djupt, men det var ett riktigt kul dyk. Vågorna gungande oss hela tiden, även på 10 meters djup.