Dyk nr: 2, Harburg

Vi satt där på Elfviks brygga, Petson och jag. Klockan var kvart i tio och för femton minuter sen skulle vi alla ha samlats. Var var de?
Telefonen ringer och Damberg meddelar sin sena ankomst, men dyker upp ett par minuter senare.
Var är de andra? Ska det inte bli något dyk, för vi förstår ju att det kanske inte är värt att gå ut med bara två personer?

Där kommer de; Erik, Johan och Peter.
Äntligen kan vi lasta ner grejorna i båten. Solen skiner och det är en perfekt dag att ge sig ut på.
Nu kastar vi loss...

När vi kommer fram bestämmer vi att Petson och jag ska gå i när de andra kommit upp, så att vi kan säkra draggen.
De andra hoppar i och vi sitter i solen och njuter av det vackra vädret och låter solstrålarna injecera D-vitamin i våra kroppar.
---
Nu är det dags.
Vi tar på våra paket (kändes ovanligt lätt) och hoppar i. Det är lite strömt, men inte jobbigt att ta sig till linan i fören.

Vi går ner, gör S-drill och bubblecheck. Tänder lamporna och låter oss sjunka ner i djupet längs linan. Vi kommer ner vid bygget, simmar till aktern för att se propellern. Sedan längs babords sida ner till 36 meter och vidare över till andra sidan. Vi simmar ut en bit. Ser kraniet. Jag undrar hur mannen sett ut, om han hunnit tänka många tankar innan han gav upp andan (lasten av bly gjorde ju att skeppet sjönk fruktansvärt snabbt).

Sedan går vi upp till bygget och in genom hålet in i babords korridor. Sikten är otroligt bra och vi tittar in i hytterna. Ett kranium har blivit rörts och ligger nu mitt i gången. Trist.
Plötsligt känner jag mig orolig, signalerar till Petson och börjar backa. Tar det lugnt och till slut har jag kommit tillbaka till ingångshålet och simmar ut... Där gör jag OK-tecken och visar att jag fick hjärtklappning, men att allt är bra.

Vi simmar till draggen och ser till att den inte kommer att fastna i vraket och börjar uppstigningen. Jag frös inte därnere, men nu börjar kylan i vattnet att pocka på uppmärksamhet. Det är strömt och vi följer linan.
Draggen släpper från botten och efter ett par minuter är Fredde tvungen att dra upp den och vi får skjuta säck. (Bra att få öva lite på det.)

Solen skiner häruppe. Vilket härligt dyk. Bra sikt och vi har sett hela vraket.

Väl i båten packar vi snabbt och är snart i land.

Vi vill inte skiljas riktigt än, så vi går upp till Villa Söderås för "kaffe & bakverk". Vi är väl lite mal placé i våra underställ, men vi har det toppen och njuter av de små delikatesserna.

Tack för en trevlig dag...