Dyk nr: 278, Malta: Comino Cave
DYKARE :
PARKAMRAT :
Susanne (+ Moni, utfärdsledare Octopus)
DATUM :
2008-07-20
MAXDJUP :
17,4 meter
DYKTID :
64 minuter
VATTENTEMP :
24 grader
SIKT :
50 meter
VISAD :
297 ggr
Temperaturer som på förra dyket, medel: 8,8 meter
Efter ett ytintervall i Chrystal Lagoon ankrade vi i en annan lagunliknande vik på Comino (som är grannö till Malta). Moni ledde oss genast in en grottmynning och jag hängde på först i ledet för att komma före alla kamikazedykare som sett hur man vevar med fenorna på tv. Grottan gick lite snirkligt och delade sig i två genomfarter men så fort man kommit in, anade man exit på andra sidan. Här kunde man gå upp til ytan inuti en grotta men jag valde att stanna nere för mina arma örons skull, dock med risk för att bli ordentligt friserad av alla fenor som stack ner från lufthålet. Jag smet längsväggarna och noterade att grottan var så pass djup att inga växter kunde trivas här (till skillnad från mig). Plötsligt kom en Uwes dykgrupp i den andra passagen och de såg ut som ett luciafölje när de skred mot utgången, som var så ljusblå, fiskfylld och vacker. I taket glimmade reflektioner i luftbubblor i kapp med solstrålar från små hål i berget. Magiskt!
Vi fortsatte på samma sätt genom nästa system som var kortare men liknade ett Z. Utanför cirklade vi kring en ganska stor rund sten och hittade både "stonefish" och flera nakensnäckor. "Lilldansk" var extemt duktig på att hitta olika typer av djur, det blir aldrig någon vrakdykare av honom.
Återfärden gick genom första grottan igen men försördes av ytterligare horder av kamikazedykare som vispade sig igenom utrymmena och lämnade extremt dålig sikt bakom sig. Vi tog dock en annan väg genom en restriction ut och entrade en grotta som brukar besökas av motorbåtar, varför det gällde att hålla huvudet ordentligt nere. Så ock den här gången och jag hukade mig och kröp ner bakom "Stordansk" medan jag förskräckt lyssnade till motordånet tittade på sportbåtens två propellrar, som skar genom vattnet. HU!
Väl ute i lagunen igen hade Moni förberett med lite bröd, som vi kunde mata fiskar med. Stora silverfiskar i stim (Inte alls som hemma!) kryssade runt och mig och bet i naglarna så jag blev orolig för att bli av med händerna. Skräckblandad förtjusning var ordet sa Bull.
Det absolut fetaste och mest maxade dyket upplevelsemässigt sparades alltså till sist och blev till en fullvärdig final på mina dykupplevelser på Malta för denna gång.
Jag t.o.m. bockade, nickade och skakade tass med dykcentrets ägare Udo när jag checkade ut och lycklig lämnade kajen.
Efter ett ytintervall i Chrystal Lagoon ankrade vi i en annan lagunliknande vik på Comino (som är grannö till Malta). Moni ledde oss genast in en grottmynning och jag hängde på först i ledet för att komma före alla kamikazedykare som sett hur man vevar med fenorna på tv. Grottan gick lite snirkligt och delade sig i två genomfarter men så fort man kommit in, anade man exit på andra sidan. Här kunde man gå upp til ytan inuti en grotta men jag valde att stanna nere för mina arma örons skull, dock med risk för att bli ordentligt friserad av alla fenor som stack ner från lufthålet. Jag smet längsväggarna och noterade att grottan var så pass djup att inga växter kunde trivas här (till skillnad från mig). Plötsligt kom en Uwes dykgrupp i den andra passagen och de såg ut som ett luciafölje när de skred mot utgången, som var så ljusblå, fiskfylld och vacker. I taket glimmade reflektioner i luftbubblor i kapp med solstrålar från små hål i berget. Magiskt!
Vi fortsatte på samma sätt genom nästa system som var kortare men liknade ett Z. Utanför cirklade vi kring en ganska stor rund sten och hittade både "stonefish" och flera nakensnäckor. "Lilldansk" var extemt duktig på att hitta olika typer av djur, det blir aldrig någon vrakdykare av honom.
Återfärden gick genom första grottan igen men försördes av ytterligare horder av kamikazedykare som vispade sig igenom utrymmena och lämnade extremt dålig sikt bakom sig. Vi tog dock en annan väg genom en restriction ut och entrade en grotta som brukar besökas av motorbåtar, varför det gällde att hålla huvudet ordentligt nere. Så ock den här gången och jag hukade mig och kröp ner bakom "Stordansk" medan jag förskräckt lyssnade till motordånet tittade på sportbåtens två propellrar, som skar genom vattnet. HU!
Väl ute i lagunen igen hade Moni förberett med lite bröd, som vi kunde mata fiskar med. Stora silverfiskar i stim (Inte alls som hemma!) kryssade runt och mig och bet i naglarna så jag blev orolig för att bli av med händerna. Skräckblandad förtjusning var ordet sa Bull.
Det absolut fetaste och mest maxade dyket upplevelsemässigt sparades alltså till sist och blev till en fullvärdig final på mina dykupplevelser på Malta för denna gång.
Jag t.o.m. bockade, nickade och skakade tass med dykcentrets ägare Udo när jag checkade ut och lycklig lämnade kajen.
