Dyk nr: 126, Riksäpplet - Vrak

Efter dyket på Sappemeer åker vi vidare ut till Dalarö för att besöka Riksäpplet. Ett örlogsfartyg som sjönk i storm på 1600-talet, hon var 47m lång och 11m bred. Det är nu inte så mycket kvar av henne efter sprängningar och alla år som gått, men jag älskar dessa gamla vrak som Östersjön har en förmåga att konservera så fint åt oss dykare.

Efter välförtjänt fika och trevlig pratstund med bla. Mats Elmefors (som visade sig vara en trevlig prick) är vi då framme och riggar vår utrustning. Hoppar i och beger oss sedan under ytan med viss svårighet för min del. Känner att jag är lite för lätt när jag bytt till mindre flaska och dyker grundare …… attats! Vi kommer ner och jag kämpar med att tömma ALL luft. Total squesad simmar jag omkring och både ser ut och känner mej som en väl urklämd kaviar tub :-/ erk…!
Tecknar till Kalle att det är dags att leta sten!!!
Vet inte om han förstod mej men han gav mig ett käckt OK tecken, så jag börjar leta och finner snart det jag behöver. Fyller västen så det känns bra och Kalle visar stort OK tecken igen för nu förstod han vad det var jag skulle göra.
Det känns behagligare med lite luft i dräkten och vi simmar vidare över vrakspillror. Ser tjocka trossar, tegel från en spis, hittar porslins skärva (kan den va från vraket?) vi studerar den noga och lägger den sedan på en stock för andra att kolla in. Dålig sikt, men spännande och mycket att titta på. Hittade aldrig tunnorna med kära, det får bli nästa gång. Vi avbröt efter 35 min då vi båda frös rejält och gjorde sedan säkerhetsstopp efter bergvägg.
Rena cirkusen att komma upp i båten, då vi än en gång fick ta av utrustning i vattnet och gå upp i aktern medan motorerna var i gång ( jag haaaatar diesel ångor).

Denna dag minns vi också:
Någon har glömt sitt viktbälte men får låna ett rosa sådant och blir jätte söt!! Någon har glömt sina långkalsonger och tröja men dyker i kostymbyxa och skjorta (slipsen får tack och lov ligga kvar på båten) = inga namn. Samma person och någon till (inga namn) lyckas med det omöjliga, att missa ett bojat vrak och gör ett naturdyk i dess närhet.
Någon ställer sin flaska på skepparens fot med ett leende….AAAAJJJ!! förlåt! (det var jag)
MEN CHOKLAD E GOTT! Tack Mats för att du tjatade.