Dyk nr: 54, Falken
DYKARE :
PARKAMRAT :
Kentha, Calle
DATUM :
2000-12-28
MAXDJUP :
12,5 meter
DYKTID :
32 minuter
Sista dyket för i år!
Kenthas polare Anders ställde upp med sin nya båt "Lapycos" och körde ut oss till Falken, det verkade lite riskabelt att klättra i bergen med dykprylarna. När vi kom fram saknades bojhelvetet!!!!
Vi plockade ihop grejorna och passade på att häckla Kentha för sin dyklampa, han har ju ingen Vega 100:a... Calles satans högtrycksslang strulade som vanligt men den höll senare tätt under dyket. Vi hoppade i lite på måfå, vi trodde att vi var ganska ovanför vraket och sikten borde vara bra i december... I helvete heller, man såg 1,5 meter! Vi irrade runt tills vi stötte på pråmarna där vi följde linan ut till vraket. Jag pekade glatt ut platsen där jag hittade Kentha förra gången vi var där, han hade den gången lite SMÅPROBLEM med sin mask. Vraket var kul men sikten kass så vi gick runt det en gång och sedan när vi skulle börja titta närmare så propsade Kentha på att vi skulle gå upp, Calle verkade också nöjd. Jag hade gärna kollat om bojen fanns kvar, Kentha såg linan som gick upp mot ytan, det är antagligen vattenståndet som är för högt.
När vi kom upp så berättade Kentha att hans dräkt läckte så han var iskall, Calle är 2 meter lång och väger ca 40kg så han fryser alltid, av samma anledning fryser jag väldigt sällan....
Efter dyket fikade vi på Kenthas som vanligt goda kaffe och på bullar som jag handlat, Kenthas son Johan tryckte i sig rejält så han åt nog ingen middag den kvällen. Jag kan glädja alla som är spända på min skrivning att jag numera lystrar till namnet "Behörig ingenjör brandlarm" Cert nummer 00-1023.
Kenthas polare Anders ställde upp med sin nya båt "Lapycos" och körde ut oss till Falken, det verkade lite riskabelt att klättra i bergen med dykprylarna. När vi kom fram saknades bojhelvetet!!!!
Vi plockade ihop grejorna och passade på att häckla Kentha för sin dyklampa, han har ju ingen Vega 100:a... Calles satans högtrycksslang strulade som vanligt men den höll senare tätt under dyket. Vi hoppade i lite på måfå, vi trodde att vi var ganska ovanför vraket och sikten borde vara bra i december... I helvete heller, man såg 1,5 meter! Vi irrade runt tills vi stötte på pråmarna där vi följde linan ut till vraket. Jag pekade glatt ut platsen där jag hittade Kentha förra gången vi var där, han hade den gången lite SMÅPROBLEM med sin mask. Vraket var kul men sikten kass så vi gick runt det en gång och sedan när vi skulle börja titta närmare så propsade Kentha på att vi skulle gå upp, Calle verkade också nöjd. Jag hade gärna kollat om bojen fanns kvar, Kentha såg linan som gick upp mot ytan, det är antagligen vattenståndet som är för högt.
När vi kom upp så berättade Kentha att hans dräkt läckte så han var iskall, Calle är 2 meter lång och väger ca 40kg så han fryser alltid, av samma anledning fryser jag väldigt sällan....
Efter dyket fikade vi på Kenthas som vanligt goda kaffe och på bullar som jag handlat, Kenthas son Johan tryckte i sig rejält så han åt nog ingen middag den kvällen. Jag kan glädja alla som är spända på min skrivning att jag numera lystrar till namnet "Behörig ingenjör brandlarm" Cert nummer 00-1023.
