Dyk nr: 139, Mannes vrak
DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-10-19
MAXDJUP :
24,3 meter
DYKTID :
46 minuter
VATTENTEMP :
7 grader
SIKT :
3-4 meter
VISAD :
358 ggr
Ja som vanligt när jag lyckas följa med båtutfärd, d.v.s. inga sjuka barn eller barnvakter stoppar mig från att följa med, så blåser det nästintill kuling... Utfärden t. Najade och Melanie gjordes om t. utfärd "Mannes vrak och vi får se sen"-utfärd. Nåja, Mannes vrak är nytt för mig och jag har hört talas om att det ska vara ett ok vrak med pentreringsmöjligheter.
Dagen till ära har EDC's klubbutfärd med Tessi II fått äran att ha två tuffa tech-o-cave-dykare samt ett danskt par...det är svårslaget ni ;o)
Trots att vi tycker att vi kommit iväg alldeles för sent från E-tuna och haft en snitt på en helt klart olaglig hastighet hela vägen t. S-holm (E-tuna-Dalarö på 1h o 15min) är vi nästan först på plats...bara Lelle o Asp, ja o så Niklas förstås, är redan där. Johan'arna möter vi vid bommen så de kom näst efter oss då.
Vi packar av, hälsar o börjar skruva på våra grejer o jag passar på att tappa min plupp t. ena flarran ner i vattnet...*jahapp där for den, undrar huuur länge jag kommer få höra det här från Jocke då* tänker jag o suckar. När vi är klara kollar killarna in varandras utrustning...ja ok då...jag sneglar lite jag med.
Snart dyker resten av ligan upp o det blir ett evigt langande av prylar över i båten...bra o komma sent o få så mycket hjälp med släpandet (nja jag ska nog inte klaga, det är sällan jag bär mitt paket själv i o ur båten).
Nåja, vi ger oss iväg mot dagens äventyr med stämningen på topp. Efter nån timme är vi är vi framme och grupp 1 är redo att hoppa i. Vi har bestämt att tuffingarna hoppar i först med oss i hasorna o efter oss följer danska paret iom att de ska fota lite.
Vi går ner, bestämmer oss för att ta rekrunda kring vraket innan det är dax o penetrera lite... Lagom när vi kommit runt vraket ser jag bubblor från lastrummet (elr vad det är, en stor hålighet där det suttit en skylight över tidgare gissar jag) o upp kommer Asp o Lelle, Asp gör tecken att sikten är helt ok för penetrering så jag blir exalterad som få o börjar vifta o peka o ha mig utan att få nån respons från min buddie. Jag vevar, viftar o försöker blända min buddie till o t. slut tittar han lite småirriterat på mig o undrar vad jag vill. Då börjar jag vifta o peka mot luckan..."in-in-ner"...tror inte riktigt han förstår mig o börjar ge sig fram mot en gång ner i båten...en ganska liten o trång nedgång som han vill ner i...han tittar o tittar men bestämmer sig för att vända. Jag simmar fram o tittar in o ner...njaa nä...det finns ju ett större hål därborta...vi tar det istället. Jag visar Jocke luckan o vi simmar bort dit, jag låter Jocke gå ner först o han tycker att sikten är alldeles för kass för att göra penetrering i. Besviket tar jag mig fram o tittar ner, lite dimmig är det minsann men inte siltigt iaf. Vi fortsätter då att simma runt lite sporadiskt o titta på allt möjligt, retas lite med varandra o blända varandra...det är ju alltid lika kul. Trots att jag är nere vid rodret (propellern såg jag aldrig) iaf 2ggr får jag aldrig ett större maxdjup än 18,3...konstigt, tänker jag...sa inte Niklas att maxdjupet runt vraket skulle ligga på runt 24!?
Efter några varv runt o över vraket ger vi fruset upp o bestämmer sig oss för att göra en uppstigning.
Vi stannar på 6m (tycker jag) men Jocke tittar förvirrat på mig *stanna här* ser han ut som o jag tänker *hm ja jag vill numer stanna på 6m istället för 5m nu när jag har min nya dykdator, fatta* nåja, vi ligger kvar en stund men Jocke vill hela tiden fortsätta upp...*korkskalle* tänker jag *3min ska vi ju ligga här*. Visst känns det lite djupt för att vara 6m, när ma ligger på 5m ser man ju ytan...men det gör vi inte här. När min dykdator gått ur säkstopps-läget fortsätter vi upp o efter en stund visar Jocke sin dykdator som visar långt djupare än min, vi båda tänker *aha dax o byta batteri i Jockes dykdator...för jag har ju en alldeles ny dykdator*. Vi fortsätter uppåt o vi inser att det nog är min dykdator det är fel på. Under vår färd uppmed linan (jag håller ett löst tumme-pekfingergrepp runt linan för att inte dras med av nån ström elr nåt...larvigt jag vet, jag kan ju faktiskt hålla emot ändå...jag ska sluta med det nu när jag gjort 140 dyk elr nåt) möter vi en sån fruktansvärt skön syn. I det solljusglittrande gröna vattnet ser jag en KLASE med dykare närma sig, tätt tätt klänger de sig fast så hårt i linan att de lyckas dra ner den 1,5-2m mot vad den skulle legat fritt, fick höra av de som låg precis vid ytan att de nästan lyckas dra med sig fendern ner. Jag som följt linan lite slappt släpper linan o simmar över klasen o tar tag i linan ovanför dem o följer den upp. När min dykdator visar ca 1m vill Jocke helt plötsligt ligga på säkstopp o jag ser ju att det är flera m t. ytan, för nu skymtar vi ju ytan iaf.
Det märks att det går vågor däruppe...men det kan vara rätt mysigt när det bara gungar såhär. Väl uppe håller vi i linan medan Niklas styr båten mot oss. Vi släpper o simmar bort mot båten...jag kollar en extragång att lampsladd m.m. är undanstoppat innan jag klättrar upp i båten. När jag väl lyckats ta mig upp på ett hyffsat smidigt sätt (lyckas inte ställa mig upp efter sista steget utan står först på knä o får sen dra upp mig medan Asp snällt tar av mig fenorna).
När jag är uppe i båten hör jag Jocke ropa att han vill låna en mask. F-n va underligt tänker jag...vad ska han med den till...*hehehe* Joråsåatt han hade visst tagit av sig masken o tappat den...jehepp där slapp ju iaf jag höra om min tappade plupp t. flarran :o)
När vi fått av oss allt är det dax för soppa o macka. Team efter team från grupp 2 dyker upp o blir upphämtade. Apatiskt sitter vi där o tittar på alla stackare som försöker ta sig upp i båten...
När vi alla är ombord styr vi båten mot lite lugnare vatten för lunch och mot nästa vrak.
Ett toppendyk trots att vi aldrig dök in i vraket. Ett dyk då trim o avvägning sitter helt ok, vi provar båda att backa o även det sitter superbt. Jag är glad o lite småsprallig. Jag är helt enkelt jättenöjd.
Dagen till ära har EDC's klubbutfärd med Tessi II fått äran att ha två tuffa tech-o-cave-dykare samt ett danskt par...det är svårslaget ni ;o)
Trots att vi tycker att vi kommit iväg alldeles för sent från E-tuna och haft en snitt på en helt klart olaglig hastighet hela vägen t. S-holm (E-tuna-Dalarö på 1h o 15min) är vi nästan först på plats...bara Lelle o Asp, ja o så Niklas förstås, är redan där. Johan'arna möter vi vid bommen så de kom näst efter oss då.
Vi packar av, hälsar o börjar skruva på våra grejer o jag passar på att tappa min plupp t. ena flarran ner i vattnet...*jahapp där for den, undrar huuur länge jag kommer få höra det här från Jocke då* tänker jag o suckar. När vi är klara kollar killarna in varandras utrustning...ja ok då...jag sneglar lite jag med.
Snart dyker resten av ligan upp o det blir ett evigt langande av prylar över i båten...bra o komma sent o få så mycket hjälp med släpandet (nja jag ska nog inte klaga, det är sällan jag bär mitt paket själv i o ur båten).
Nåja, vi ger oss iväg mot dagens äventyr med stämningen på topp. Efter nån timme är vi är vi framme och grupp 1 är redo att hoppa i. Vi har bestämt att tuffingarna hoppar i först med oss i hasorna o efter oss följer danska paret iom att de ska fota lite.
Vi går ner, bestämmer oss för att ta rekrunda kring vraket innan det är dax o penetrera lite... Lagom när vi kommit runt vraket ser jag bubblor från lastrummet (elr vad det är, en stor hålighet där det suttit en skylight över tidgare gissar jag) o upp kommer Asp o Lelle, Asp gör tecken att sikten är helt ok för penetrering så jag blir exalterad som få o börjar vifta o peka o ha mig utan att få nån respons från min buddie. Jag vevar, viftar o försöker blända min buddie till o t. slut tittar han lite småirriterat på mig o undrar vad jag vill. Då börjar jag vifta o peka mot luckan..."in-in-ner"...tror inte riktigt han förstår mig o börjar ge sig fram mot en gång ner i båten...en ganska liten o trång nedgång som han vill ner i...han tittar o tittar men bestämmer sig för att vända. Jag simmar fram o tittar in o ner...njaa nä...det finns ju ett större hål därborta...vi tar det istället. Jag visar Jocke luckan o vi simmar bort dit, jag låter Jocke gå ner först o han tycker att sikten är alldeles för kass för att göra penetrering i. Besviket tar jag mig fram o tittar ner, lite dimmig är det minsann men inte siltigt iaf. Vi fortsätter då att simma runt lite sporadiskt o titta på allt möjligt, retas lite med varandra o blända varandra...det är ju alltid lika kul. Trots att jag är nere vid rodret (propellern såg jag aldrig) iaf 2ggr får jag aldrig ett större maxdjup än 18,3...konstigt, tänker jag...sa inte Niklas att maxdjupet runt vraket skulle ligga på runt 24!?
Efter några varv runt o över vraket ger vi fruset upp o bestämmer sig oss för att göra en uppstigning.
Vi stannar på 6m (tycker jag) men Jocke tittar förvirrat på mig *stanna här* ser han ut som o jag tänker *hm ja jag vill numer stanna på 6m istället för 5m nu när jag har min nya dykdator, fatta* nåja, vi ligger kvar en stund men Jocke vill hela tiden fortsätta upp...*korkskalle* tänker jag *3min ska vi ju ligga här*. Visst känns det lite djupt för att vara 6m, när ma ligger på 5m ser man ju ytan...men det gör vi inte här. När min dykdator gått ur säkstopps-läget fortsätter vi upp o efter en stund visar Jocke sin dykdator som visar långt djupare än min, vi båda tänker *aha dax o byta batteri i Jockes dykdator...för jag har ju en alldeles ny dykdator*. Vi fortsätter uppåt o vi inser att det nog är min dykdator det är fel på. Under vår färd uppmed linan (jag håller ett löst tumme-pekfingergrepp runt linan för att inte dras med av nån ström elr nåt...larvigt jag vet, jag kan ju faktiskt hålla emot ändå...jag ska sluta med det nu när jag gjort 140 dyk elr nåt) möter vi en sån fruktansvärt skön syn. I det solljusglittrande gröna vattnet ser jag en KLASE med dykare närma sig, tätt tätt klänger de sig fast så hårt i linan att de lyckas dra ner den 1,5-2m mot vad den skulle legat fritt, fick höra av de som låg precis vid ytan att de nästan lyckas dra med sig fendern ner. Jag som följt linan lite slappt släpper linan o simmar över klasen o tar tag i linan ovanför dem o följer den upp. När min dykdator visar ca 1m vill Jocke helt plötsligt ligga på säkstopp o jag ser ju att det är flera m t. ytan, för nu skymtar vi ju ytan iaf.
Det märks att det går vågor däruppe...men det kan vara rätt mysigt när det bara gungar såhär. Väl uppe håller vi i linan medan Niklas styr båten mot oss. Vi släpper o simmar bort mot båten...jag kollar en extragång att lampsladd m.m. är undanstoppat innan jag klättrar upp i båten. När jag väl lyckats ta mig upp på ett hyffsat smidigt sätt (lyckas inte ställa mig upp efter sista steget utan står först på knä o får sen dra upp mig medan Asp snällt tar av mig fenorna).
När jag är uppe i båten hör jag Jocke ropa att han vill låna en mask. F-n va underligt tänker jag...vad ska han med den till...*hehehe* Joråsåatt han hade visst tagit av sig masken o tappat den...jehepp där slapp ju iaf jag höra om min tappade plupp t. flarran :o)
När vi fått av oss allt är det dax för soppa o macka. Team efter team från grupp 2 dyker upp o blir upphämtade. Apatiskt sitter vi där o tittar på alla stackare som försöker ta sig upp i båten...
När vi alla är ombord styr vi båten mot lite lugnare vatten för lunch och mot nästa vrak.
Ett toppendyk trots att vi aldrig dök in i vraket. Ett dyk då trim o avvägning sitter helt ok, vi provar båda att backa o även det sitter superbt. Jag är glad o lite småsprallig. Jag är helt enkelt jättenöjd.
