Dyk nr: 22, Kvinnersta Södra Kalkbrott
DYKARE :
PARKAMRAT :
Sofia
DATUM :
2008-11-15
MAXDJUP :
5,8 meter
DYKTID :
15 minuter
VATTENTEMP :
6 grader
SIKT :
2 meter
VISAD :
180 ggr
Kallt som fan!
Fortfarande lite småfrusna efter förra dyket drog vi på oss våra blöta dykutrustningar. När vi ytsimmade i kanalen bort mot tunneln var himlen rödfärgad vid horisonten. När vi gick ner för att simma genom tunneln hittade vi först en öppning utan ljus i andra änden, vände och testade nästa öppning men inte heller där såg vi något ljus i andra änden. Ytläge.
Från land försökte de hjälpa till att vägleda oss var rätt öppning fanns. Vi gick ner på rätt ställe och såg lampor från dykare som var på tillbakaväg genom tunneln. När de simmat förbi tog vi varandra i hand och simmade in i mörkret. Med ena handen framför sig och den andra i ett stadigt tag om parkamraten simmade vi genom tunneln. Ingen av oss hade lampa. I vad som kändes som flera minuter simmade vi hand i hand genom mörkret. Sedan började man se ljuset från andra sidan.
När vi kom igenom så var det dålig sikt. Vi simmade genom uppvirvlat slam men kom aldrig ut på andra sidan. Vi gick upp till ytan, konstaterade att båda frös och bestämde att vi skulle dyka bort mot stegen. När vi simmade däråt hade vi dykets bästa sikt, som bäst ungefär 2 meter.
Vid stegen hjälpte Sofia mig av med fenorna. Jag klättrade upp, lämnade paket och viktbälte och mask. Klättrade ner igen och hjälpte henne av med fenorna. Det tog lång tid för iförd torrdräkt flöt jag som en kork och hade sämst form i vattnet. Därefter tog jag hennes viktbälte. Hon klättrade upp med sitt paket och jag följde efter med fenorna under armen.
Troligtvis var det när jag fumlade och kämpade med att få av hennes fenor som jag tog in vatten vid armtätningarna. Uppskattningsvis 25% blöt på kroppen.
Det här dyket var en påfrestning på många sätt. Kändes tryggt att dyka ihop. Lite vrickat att man efter ett så här dåligt dyk ändå tycker att det var så kul. :)
Note to self: Torrhandskar kan vara en bra idé när det är så här kallt.
Fortfarande lite småfrusna efter förra dyket drog vi på oss våra blöta dykutrustningar. När vi ytsimmade i kanalen bort mot tunneln var himlen rödfärgad vid horisonten. När vi gick ner för att simma genom tunneln hittade vi först en öppning utan ljus i andra änden, vände och testade nästa öppning men inte heller där såg vi något ljus i andra änden. Ytläge.
Från land försökte de hjälpa till att vägleda oss var rätt öppning fanns. Vi gick ner på rätt ställe och såg lampor från dykare som var på tillbakaväg genom tunneln. När de simmat förbi tog vi varandra i hand och simmade in i mörkret. Med ena handen framför sig och den andra i ett stadigt tag om parkamraten simmade vi genom tunneln. Ingen av oss hade lampa. I vad som kändes som flera minuter simmade vi hand i hand genom mörkret. Sedan började man se ljuset från andra sidan.
När vi kom igenom så var det dålig sikt. Vi simmade genom uppvirvlat slam men kom aldrig ut på andra sidan. Vi gick upp till ytan, konstaterade att båda frös och bestämde att vi skulle dyka bort mot stegen. När vi simmade däråt hade vi dykets bästa sikt, som bäst ungefär 2 meter.
Vid stegen hjälpte Sofia mig av med fenorna. Jag klättrade upp, lämnade paket och viktbälte och mask. Klättrade ner igen och hjälpte henne av med fenorna. Det tog lång tid för iförd torrdräkt flöt jag som en kork och hade sämst form i vattnet. Därefter tog jag hennes viktbälte. Hon klättrade upp med sitt paket och jag följde efter med fenorna under armen.
Troligtvis var det när jag fumlade och kämpade med att få av hennes fenor som jag tog in vatten vid armtätningarna. Uppskattningsvis 25% blöt på kroppen.
Det här dyket var en påfrestning på många sätt. Kändes tryggt att dyka ihop. Lite vrickat att man efter ett så här dåligt dyk ändå tycker att det var så kul. :)
Note to self: Torrhandskar kan vara en bra idé när det är så här kallt.
