Dyk nr: 80, Sappemeer

Efter att så anmärkningsvärt skickligt ha klarat Nitrox teoriprovet (1 fel, hyfsat va?) så följde jag med en utfärd med Emily som nog de flesta från Sthlm känner till.
Det var Åhnberg som bokade hela båten, det blir ju lite roligare om man kan bestämma allt själv.
Man vet dessutom vilka som kommer med på utfärden.

Tanken var att undertecknad samt min nitroxinstruktör skulle göra mina uppdyk denna dag.
Tyvärr så blev hans fru rejält sjuk och jag hoppas innerligt att dom båda nu i skrivandets stund mår helt bra.

Lasse kunde självfallet inte följa med men det var så pass bra ordnat så jag fick låna utrustning av honom ändå.

Jag skulle få låna nitroxanpassad utrustning då min utrustning inte är anpassad för detta ändamål. Än så länge vill säga…

Stuart Bäck lånade ut en platta, Kentha sina långtolvor och Lasse sina reggar samt blåsa. Tack så himskans!
Detta var den första gången jag skulle få dyka med såna prylar.

För några veckor sedan ringde dessutom min gamle lumparpolare Freiman. Vi dök ihop för ngt år sedan just på Sappen. Han var dyksugen och nappade direkt på mitt förslag om denna utfärd.

Vi blev ett par man kort så Richard slängde ut en blänkare om lediga platser här på detta forum. Charlotte Carlén samt Per Lundström med räjsertaxen Emil hörde vår bön och följde med. Det är som jag sagt förut jäkligt skoj att få träffa människorna bakom texterna man läser på dykarna.nu.

Vi pinnade ut med en enorm hastighet i solskenet mot Sappen. Emily-Tony var lite orolig för sjögången men det var ok att göra ett dyk i alla fall. Jag och Stuart oroade oss var och en på sitt håll för sjösjukan.

Jag klarade mig med ett nödrop och fick hjälp med att plocka ihop de för mig helt okända prylarna: vinge, platta och blåsa.

När jag väl fick på mig prylarna satt dom som gjutna, det var det jävligaste. Det satt perfekt, nästan i alla fall.

Jag och Freiman gick ner längs ankarkättningen och stannade till ett par meter ovanför vraket då jag måste pilla lite med pryttlarna, det var mycket lättare än med en sedvanlig väst.

Vi simmade iväg längs styrbordssidan och tittade in i lite dörrar. Åtminstone gjorde jag det, Freimans lampa hade gått läck, hoppas att det går att fixa. Vi irrade kanske mest runt och tittade in i hytter och liknande. Jag såg högst upp på vraket ett antal STOORA batterier och noterade dessutom att man ovanifrån tycks kunna gå ner i maskinrummet eller liknande.

Min vidvinkelmask läckte som ett såll, synd då den är så bra i övrigt. Det är ansiktsformen som inte passar masken.

Till sist var jag tvungen att tvinga upp Freiman då jag måste ransonera på luften inför nästa dyk.

Vis av erfarenheten så gick jag upp med en snigels hastighet, detta skall jag i fortsättningen alltid göra. På säkerhetsstoppet så tog vi lite bilder med den engångskamera jag bundit fast tidigare. Min tanke var att alla skulle passa på och ta lite roliga kort.

Vi kom till sist (Freiman undrade nog varför det tog sån tid) upp och åt lunch bestående av köttfärsgryta a´la viktväktarna (4 points…), gott OCH nyttigt, det kan man inte tro.
Jag drack lite av Kenthas kaffe naturligtvis.

Noterade att även Freiman gör bra kaffe, båda heter ju Kent så varför inte.
Ja just det, Stuart stod och kastade upp en hel del. Jag har nu detta dokumenterat på film och kan mot en rund summa pengar lägga ut dessa bilder på nätet…