Dyk nr: 81, Simpson/Pantarai
DYKARE :
PARKAMRAT :
Trafiksoldat Freiman
DATUM :
2002-05-12
MAXDJUP :
21,6 meter
DYKTID :
32 minuter
Nästa dyk hade vi sett ut Fylgia till att bli, det rullade tyvärr lite mycket så vi fick välja mellan Ingrid Horn eller Simpson/Pantarai.
Vi valde det senare alternativet. Jag bytte dessutom mask, min gamla trotjänare fick rycka in.
Dessa vrak är som ett par stora Svartis, man är klar på bara ett par minuter. Min luft började sina så jag märkte att jag borde ha haft i ngt kilo mer bly. Jag tyckte konstigt nog att det var varmare ju djupare man kom, himskans märkligt.
Det ena vraket ligger nästan vertikalt från kanske 13 meter ner till 22-23 meter. Det andra ligger festligt nog under det första, eller om det var helt tvärtom. Det finns som sagt inte mycket att titta på men någon har hittat en gammal kopp som numera står synligt så att alla ska kunna se den, bra initiativ, i alla fall bättre än att stjäla den.
Man kan precis som vid Svartis gå under vraket om man vill. Vi stod över men tydligen så gjorde Kentha, Tomi och Stuart en simning där, eller försökte åtminstone. Stuart fastnade hela tiden så åtminstone han fick ge upp. När vi började dra oss mot linan så låg Åhnberg och hans buddy Peter och lös förtvivlat in i en lucka. Jag fick för mig att någon hade irrat in i vraket och fastnat så jag började irra runt och lysa upp inne i varket. Det visade sig att RÅ bara tyckte att jag skulle simma igenom mellan luckan och en annan öppning.
Jag hade slarvat med min halstätning vilket betydde att så fort jag pytsade in luft i dräkten så gick den ut lika fort igenom halsen, jag var milt sagt squeezad under detta dyk. Efter detta dyk så var det då dags att återvända till vardagen och det civila helvetet, fy fan.
Vi valde det senare alternativet. Jag bytte dessutom mask, min gamla trotjänare fick rycka in.
Dessa vrak är som ett par stora Svartis, man är klar på bara ett par minuter. Min luft började sina så jag märkte att jag borde ha haft i ngt kilo mer bly. Jag tyckte konstigt nog att det var varmare ju djupare man kom, himskans märkligt.
Det ena vraket ligger nästan vertikalt från kanske 13 meter ner till 22-23 meter. Det andra ligger festligt nog under det första, eller om det var helt tvärtom. Det finns som sagt inte mycket att titta på men någon har hittat en gammal kopp som numera står synligt så att alla ska kunna se den, bra initiativ, i alla fall bättre än att stjäla den.
Man kan precis som vid Svartis gå under vraket om man vill. Vi stod över men tydligen så gjorde Kentha, Tomi och Stuart en simning där, eller försökte åtminstone. Stuart fastnade hela tiden så åtminstone han fick ge upp. När vi började dra oss mot linan så låg Åhnberg och hans buddy Peter och lös förtvivlat in i en lucka. Jag fick för mig att någon hade irrat in i vraket och fastnat så jag började irra runt och lysa upp inne i varket. Det visade sig att RÅ bara tyckte att jag skulle simma igenom mellan luckan och en annan öppning.
Jag hade slarvat med min halstätning vilket betydde att så fort jag pytsade in luft i dräkten så gick den ut lika fort igenom halsen, jag var milt sagt squeezad under detta dyk. Efter detta dyk så var det då dags att återvända till vardagen och det civila helvetet, fy fan.
