Dyk nr: 63, Jordfall, Gullmarsfjorden

Från början planerar vi att ta ett kvällsdyk vid Fossens camping, men det finns ingen reception öppen när vi kommer, så ingen kan släppa oss förbi bommen. Istället bestämmer vi oss för att åka ner vid Jordfall, ett för oss odykt ställe som vi var och vände vid någon gång i vintras.

Vi byter om och går i det till en början långgrunda vattnet. En bit ut stupar det undan nog för att vi ska tycka det värt besväret att bege sig under ytan. Sikten är skaplig men inte mer. Det regnar däruppe, och det är möjligen det som har ställt till vattnet en aning för oss.

Fisk finns det dock gott om i den småbrutna terrängen. Stensnultror naturligtvis, men vi hittar också en randig sjökock på ca tio meters djup. Vi kommer snart fram till det beryktade dasset, som vi naturligtvis noga lyfter på locket och undersöker. Ingen hade uträttat något där på ett tag.

Bland stenarna hittar vi också en hummer, den backar snabbt och elegant in i sin håla när vi lyser på den, snart ser vi bara klorna och finner för gott att simma vidare. Simpa ser vi igen, och dessutom ser vi några torskliknande firrar tryckande lång inne under ett överhäng.

Topografin är trevlig här, lite blandat med mjukbotten, branta partier med små överhäng och mjukkoraller och däremellan områden med sten av olika storlek. Dyket blir aldrig särskilt djupt, då vi följer den naturliga platån som finns på 12-16 meter.

På säkerhetsstoppet vakar jag noga över min avvägning och försäkrar mig om att jag fortfarande vet hur man gör - efter förra debaclet blev jag lite osäker.

Trevlig dykplats och ett riktigt myspysdyk, precis vad som behövdes.