Dyk nr: 230, Sala Silvergruva - Christinasjön
DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2010-01-24
MAXDJUP :
24,4 meter
DYKTID :
27 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
5-9 meter
VISAD :
166 ggr
När vi sitter där, äntligen mätta och varma och kör vår debriefing berättar jag om min stora fina hink jag sett under dyket tittar grabbarna menande på mig och fortsätter prata om dyket, när sen Roger nämner sin fascination över två glittrande stora stenar i gruvan tittar jag o Roger likadant på honom o frågar vad det egentligen var för häftigt med dem då vi prompt var tvungna att kolla in dem ;o) Ja det är kul att se hur vi fascineras av olika saker under ytan.
Nästa dyk måste bara gå för min påstådda hink och sen ville Antonio visa ett ställe där de fullkomligt packat stenar i en ort i bergsväggen, det har jag missat trots att jag dykt förbi där minst 3ggr förr. Sagt och gjort, vi har en plan!
Jepp då ligger man där i vattnet igen, precis lika kallt som sist. Vi kör s-drill förstås och sen ner i vattnet. Jag är förvånad över hur bra det gått med tryckutjämningen båda dyken, jag som var helt genomförkyld och ynklig i torsdags. Vi går ner till botten på sjön, Antonio tar fram sin linrulle och så kör vi på mot stället där jag sett hinken o se på f-n, där ligger den. Stor rostig och med ett stortstenblock i, precis så som jag beskrivit den. Hoppas jag hittar den nästa dyk också, då ska jag ligga länge och bara titta på den. Nåja, nu har vi uppfyllt plan 1 med dyk, bäst att fortskrida med plan2 då. Vi går upp t. 6m linan och tar oss bort t. det ställe där stenblocken är instuckna i bergsväggen. Ser riktigt coolt ut och jag ägnar en lång fundering på hur de lyckats trycka in så mycket sten och förstås undrar jag på vad som finns bakom. Sen hinner vi inte så mycket längre förrän jag tummar dyket. Har Jockes flarror idag och känner på mig att jag kommer att bli lite lätt med mindre än 50bar kvar så lika bra att vända så det inte händer.
Självklart går hela vägen bra och borta vid dekostationen gör Roger o Antonio det som var ett av målen för dagen, jag skrattar i reggen och tittar på. Sen gör vi en lugn och kontrollerad uppstigning och självklart var jag inte alls lätt och hade 60bar kvar i bakpaketet. Men ”better safe than sorry” tycker jag.
Jag är riktigt nöjd med dagens två dyk, jag är nöjd med hur jag börjar lära mig hitta här men hela tiden ser nya detaljer överallt. Kul att dyka med nya människor man känner att det funkar bra med och sen är det ju alltid lika trevligt på ytan också förstås. Tack snälla Antonio för bra guidning!!! Hoppas det kändes ok, trots att det en tjej med i teamet ;o)
Vi är första team upp och det känns skönt att komma hem skapligt. Nu är det bara den långa vägen tillbaka upp till hissen igen, pirran fullpackad och isigt o lite moddigt på sina ställen gör det extra tungt. Faktum är att jag nog aldrig behövt köra pirran hela vägen själv förr men idag kämpar jag på som bara den ”JAG KAN SJÄLV”. Skapligt stolt över mig själv kommer jag t. slut t. hissen där Roger lagom kommer ifatt mig.
Vi går tillbaka, tackar för oss och ger oss av hemåt!!!
Nästa dyk måste bara gå för min påstådda hink och sen ville Antonio visa ett ställe där de fullkomligt packat stenar i en ort i bergsväggen, det har jag missat trots att jag dykt förbi där minst 3ggr förr. Sagt och gjort, vi har en plan!
Jepp då ligger man där i vattnet igen, precis lika kallt som sist. Vi kör s-drill förstås och sen ner i vattnet. Jag är förvånad över hur bra det gått med tryckutjämningen båda dyken, jag som var helt genomförkyld och ynklig i torsdags. Vi går ner till botten på sjön, Antonio tar fram sin linrulle och så kör vi på mot stället där jag sett hinken o se på f-n, där ligger den. Stor rostig och med ett stortstenblock i, precis så som jag beskrivit den. Hoppas jag hittar den nästa dyk också, då ska jag ligga länge och bara titta på den. Nåja, nu har vi uppfyllt plan 1 med dyk, bäst att fortskrida med plan2 då. Vi går upp t. 6m linan och tar oss bort t. det ställe där stenblocken är instuckna i bergsväggen. Ser riktigt coolt ut och jag ägnar en lång fundering på hur de lyckats trycka in så mycket sten och förstås undrar jag på vad som finns bakom. Sen hinner vi inte så mycket längre förrän jag tummar dyket. Har Jockes flarror idag och känner på mig att jag kommer att bli lite lätt med mindre än 50bar kvar så lika bra att vända så det inte händer.
Självklart går hela vägen bra och borta vid dekostationen gör Roger o Antonio det som var ett av målen för dagen, jag skrattar i reggen och tittar på. Sen gör vi en lugn och kontrollerad uppstigning och självklart var jag inte alls lätt och hade 60bar kvar i bakpaketet. Men ”better safe than sorry” tycker jag.
Jag är riktigt nöjd med dagens två dyk, jag är nöjd med hur jag börjar lära mig hitta här men hela tiden ser nya detaljer överallt. Kul att dyka med nya människor man känner att det funkar bra med och sen är det ju alltid lika trevligt på ytan också förstås. Tack snälla Antonio för bra guidning!!! Hoppas det kändes ok, trots att det en tjej med i teamet ;o)
Vi är första team upp och det känns skönt att komma hem skapligt. Nu är det bara den långa vägen tillbaka upp till hissen igen, pirran fullpackad och isigt o lite moddigt på sina ställen gör det extra tungt. Faktum är att jag nog aldrig behövt köra pirran hela vägen själv förr men idag kämpar jag på som bara den ”JAG KAN SJÄLV”. Skapligt stolt över mig själv kommer jag t. slut t. hissen där Roger lagom kommer ifatt mig.
Vi går tillbaka, tackar för oss och ger oss av hemåt!!!
