Dyk nr: 363, (D) Sala silvergruva, Skottkärran mm

Jag gillar dykresor. Åtminstone oftast. Ibland är det enbart trevligt och ibland får man bråka med exempelvis tullen.
Ett exempel är min första resa till Mexiko, Tulum. En toppenresa som för mig var rolig och underhållande från första sekunden vi landade.
Vi landade ganska sent i Cancun. Vi var ganska trötta och hängde kanske inte riktigt med vad som hände. En passkontrollant frågade Lelle på spanska om han hade något att förtulla. Lelle var så salig av lycka och tagen av stämningen så han tyckte det lät som om han sade: Välkommen till friheten! Lelle nickade och log. Tarald anade att det var fel svar men hann inte stoppa den stolt leende Lelle. Det kostade Lelle en rektal undersökning. Men inget, absolut ingenting kunde dämpa hans glada humör. Några fingrar uppkörda i röven var tydligen något man fick räkna med när man var på resande fot. Förhoppningsvis skulle det läka fort och han har ju bra läkekött.

Lelle har tjatat om Mexiko sedan dess och lovordat landets myndigheter. Ett sånt personligt välkomnande även om det var svårt att sitta efteråt och hemorrojderna var kanske inget han räknat med att få i Mexiko.

Men nu var det Sala som hägrade.
Sala Silvergruva och dykprojektet anordnade en dykhelg med seminarie och allt. Mycket trevligt. Jag och Lelle var bara med på lördagen.
Morgonen var extratidig eftersom alla skulle vara på plats 08:30.
Vi var i tid.
Väl på plats mötte jag gästerna, Henrik Malm och Anders Nyberg som var där med familjerna. Torbjörn Gylleus var också där.
All utrustning transporterades ner i omgångar. Vi försöker vara snälla mot hissarna och kör hellre en gång extra än lastar in allt under en runda.
Det började illa, jag, Lelle och Jonas om jag minns rätt stog och stittade på en toalettdörr utan nyckel.
LÅST!
Jag sa att jag skulle leta reda på en nyckel och sen gick jag på muggen uppe vid hissarna.
Lite kackel med Henrik och Anders under tiden man plockade med utrustningen var trevligt.

Dammsugarfolket var först på plats och kommenderades ner ASAP av Surface Manager Lelle och redan 09:46 var dom i vattnet. Johan Wennerberg dök med oss och det funkade utmärkt.
Lelle kommenderade Hogge och Jannicke till att bli ytsupport vilket gjorde att vi kunde öka takten och hoppa i.
Johan hade bara 2x12 med sig så det blev ett grunt eller kort dyk. Jag ville gärna titta på lite gångar vid skottkärre-jumpet och det är just grunt. Johan hade aldrig varit där och Lelle var med på det. Så blev det. Snart knäade jag till vattnet och föll ner i kylan. Jag hade min väst på så jag frös inte.

Lelle etta, Johan tvåa och jag sist.
Lelle lägger jumpet från dekorundan till mainline. Jag känner mig tung av gas och har avvägningsproblem som försvinner vid kanske 200 bar, tur jag låg sist så ingen såg mig.

Vid 18-jumpet på väg ut i rummet med slänten slår jag flaskorna i taket och undrar hur det gick till, jag följer ju linan! Svaret kom när linan lossnade från Lelle och singlade tillbaka till sin rätta plats.

Eftersom jag och Lelle försökt förklara Tunnrumsrutten för Johan med alla jump visar vi honom Stock-jumpet och vid bryggan vid dimmiga hålet finns det jump vi ska ta upp till skottkärran.
Vi kommer upp och tittar på Skottkärran. Vi följer linan och snart är vi tillbaka till den plats där jag ledde dyket senast. Pinnen med en fyrkant på som jag trott är en form av skåp är enligt bildvisningen senare på dagen en pinne (!) med ett bleck lutat. Blecket tycks ha innehållit kol.
Vi fortsätter in i okänt land för mig och Johan. Vi tar vänster vid ett T och tar oss in i en gång som om jag minns rätt inte var tillmakad. Minns jag rätt?
Vi vände och tog oss tillbaka. Vid T:et kollar jag gas och tid och frågade de andra om vi skulle ta in åt andra hållet. Efter gaskoll så simmade vi in. Jag såg direkt märken efter hästskor i gyttjan. Häftigt!
Lelle vill minnas att det fanns spår även i den första gången vilket säkert kan stämma.

Det var inte så spännande i gången förutom spåren och när klockan var dags vände jag dyket. Enligt Lelle var det ändå dags för honom att ganska snart vända pga gas och att gången nästan var slut men det viste jag inte då.
När vi simmade ut svor jag i reggen, dels för att jag gissade att vi skulle vara ute med 25 minuters marginal för tidigt men främst för att jag nu hamnade sist, på Lelles plats och skulle få plocka bort linor, kakor och elände.

Jag plockade bort Johans kaka och pillade surmulet fram hållaren med kakor ur benfickan.
Vid skottkärran tog jag det lugnt med jumpet och såg nog att Johan och Lelle skrattade åt mig.
Förresten, vad svårt det är att veva in/ut en lina när man ändrar djup!
Vid sista jumpet, från mainline till dekorundan tvekade jag över om jag skulle veva in det eller knivhugga Lelle.
Han hade inte knutit en knut ytterst på snaran som för övrigt var löjligt liten.
Jag är så skicklig så jag löste det med och sen gick vi upp och demonterade prylarna och åt lunch med de övriga. Solen sken, livet var underbart.
Alla var glada och nöjda och samtalade högt och ljudligt.

Lelle talade om för alla att han hade vaknat på morgonen och varit skitnödig som en häst. Stånd hade han också.
- Det är krävs en viss teknik när man ska skita med ståkuk!
Johan skrattade och sa att han visste hur det var. Jag satt med Jannicke som såg ut som en fågelholk i ansiktet.
- Det är som de säger, det är något fel på Lelle!
Jag förklarade att Lelle hade stopp i avloppet och inte kunde använda sin toalett. Jannicke frågade mig vad det hade med hans ståkuk att göra. Det hade jag inget svar på.