Dyk nr: 234, Sala Silvergruva - Christinasjön
DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2010-03-31
MAXDJUP :
7 meter
DYKTID :
10 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
10 meter
VISAD :
158 ggr
Alla dyk är inte bra, så är det. Inte ens alla dyk i Sala kan jag säga nu. Vissa dagar/kvällar ska man lyssna till tecken som ges och bara helt enkelt stanna hemma. Men, å andra sidan är det just de dåliga dyken som man lär sig av. Det är ju också de dåliga dyken som gör att man uppskattar de andra dyken.
Nåja, jag borde ha fattat att jag skulle stanna hemma då jag började känna att jag fick lite ont halsen under eftermiddagen. Eller kanske jag borde ha vänt hem i Kvicksund när jag, där jag redan något sen, möttes av en broöppning, jag vet inte. Korkade som jag är så struntade jag i alla tecken o bara for vidare mot Sala.
Väl framme i Sala, 10min sen, så möts jag av 3 glada Saladykare o vi hälsar o jag får massa hjälp att bära in prylarna i hiss 2. Glada i hågen o peppade som vanligt trycker vi på knappen som ska ta oss ner t. 155m under marken. Nähäpp ”F3”, det gick inte. Rees tar fram nyckel o återställer hissen, vi öppnar o stänger dörrar o försöker igen o igen. Näe, hissen vill inte fungera. Nu börjar jag faktiskt bli lite vidskeplig, försöker ”någon” säga t. mig att jag inte ska dyka idag? Jag fortsätter min korkade inställning o ignorerar allt o pratar vidare om dykning medan vi lassar in prylarna i hiss 1 istället. Den fungerar mycket bättre men är lite misstänkt skramlig tycker vissa.
Väl nere på 155m är det bara 2 pirror på plats så vi packar några paket på pirrorna o bär blå backar o väskor för hand (ja Tomas han tog sina d12 på ryggen då).
Vi hälsar o pratar med de andra i gruvan en stund innan jag riggar ihop prylarna under stor koncentration, testar så inget pyser o sen skruvar av gasen igen, testar att alla lampor lyser. Vi ska dyka i grupp 2 så vi har en stund över t. annat innan grupp 1 ska ner i vattnet. Den tiden spenderar vi genom att öva lite lindragning på ytan. Johan o Tomas visar lite hur man sätter jumps som team1 o sen team2 o.s.v. jätteintressant faktiskt. När grupp 1 ska hoppa i så tar vi o städar upp o supporterar dem med att ge dem stagar o decoflaskor m.m.
Efter någon timme är det vår tur att hoppa i så vi fixar iordning oss o ena halvan av grupp 1 hinner lagom upp o klä av sig t. vi hoppar i vattnet. Vi kör s-drill o bubblecheck i vanlig ordning o allt ser ut att vara i sin ordning. När vi ska gå ner så inser jag under ytan att jag glömt knäppa loss lampan vilket gör att jag sjunker lite för fort t. 6m men bromsar upp där o ligger där t. jag är klar. Sen visar Rees att vi kan gena över dit vi ska på 6m nivån o vi dyker dit. Jag känner mig något sqeezad o lite allmänt vinglig men efter en stund där vid linan vid malmbårsgången känns allt bra, så bestämmer vi oss för att börja vårt schema med övningar. Dela luft står först på schemat. Rees signalerar ”slut på luft” o jag donerar fort som f-n luft t. honom o tar tag i min backup o börjar andas. Vi andas o ger ”ok” t. varandra. Ja det här gick ju bra tänkte jag o precis när vi ska t. o dyka vidare så känner jag som ett par små isbitar i munnen…”jahapp vad är det här?” hinner jag tänka o sen minns jag Asp’s beskrivningar i hans loggar av regfrysningar o då börjar reggen friflöda som en tok. Jag gör tecken t. Rees att jag vill ha tbax min reg men jag tror inte han uppfattade då att jag hade problem med min backup o han behåller min primär. Jag börjar skruva av vänsterposten men inser att då blir jag helt utan luft o det är faktiskt värre än ha en friflödande så jag avslutar skruvandet o gör tecken igen att det är fel med min reg o att jag vill ha tbax den nu. Rees ger mig tummen som jag gladeligen svarar tillbaka på o nu ger han också tillbaka min primärreg medan vi gör en uppstigning för att prata genom händelsen.
Uppe på ytan skruvar vi tillsammans av min vänsterpost o simmar bort mot flotten för att kolla vad som kan vara fel. Vi provar att skruva på vänsterposten ett par ggr men backupen bara friflödar. Jag är sur o uppe i varv. Svärd tar tag i saken o skruvar o har sig med mitt 1a steg men inte heller hjälper det. Då springer de o hämtar Svärds reg så jag får låna dem istället o de verkar funka finfint när jag provandas. Skönt!!! Jag o Rees bestämmer oss för att strunta i att dela gas o bara öva på att lägga lite jumps m.m. nu. Vi hinner lagom tbax t där vi varit tidigare då jag ser Johan vända sig om leendes (jo jag ser att han har en glad blick, kinderna uppdragna o med en glimt i ögat) o så ger han ”slut på gas” igen o jag säger nej, jag har fått nog av den övningen nu ;o). Mm kanske lite fel av mig att göra så men jag såg verkligen i hans ögon att det inte var skarpt läge! Samt att hade det varit skarpt läge hade jag fått tecknet igen. Jag har sen vi gick ner igen känt mig kall kring nacken o lite nedåt, jag försöker ignorera känslan o vi glider lugnt o fint bort mot ”Gamla Rinman” men väl vid jumpet så inser jag ”näe jag har dräktläckage o måste bryta dyket nu”. Jag har under hela tiden försökt ignorera att det faktist strilar kallt vatten ner över mage o rygg, det hade jag kunnat leva med om inte vattnet varit så förbenat j-vla kallt. Surt tummar jag dyket o vi ger oss tbax. ”Stackars Rees” tänker jag. Så j-vla typiskt när allt annat äntligen kändes tiptop. Jag provar att känna o skruva lite smått på kranarna på väg tbax o vi gör en jättelugn o fin uppstigning.
Väl uppe på ytan fyller jag vingen lite för fort o nu friflödar inflatorn istället. *hahaha* jaa vad ska man säga. Nu får jag tilt i huvet o börjar skruva på vänsterposten igen. Vilket j-vla skitdyk!!! :o)
Behöver jag skriva att jag gick o muttra o svor resten av kvällen? Jag va så dyksugen o så sur över vad som hänt. De andra dykarna peppade o försökte göra sitt bästa med att muntra upp mig. Alla träffar vi på Murphy ibland o jag antar att man ska vara glad att man träffar på honom på 6m djup i öppet vatten. Svärd bjuder på godis o t. slut börjar det kännas lite bättre. Dragan erbjuder sig att låna ut sina regar till mig under kursen så att inte samma sak ska hända då. Jag kan ju faktiskt köra med Jockes regar då t. att börja med.
På vägen hem i bilen börjar jag fundera genom hela kvällen för att se vad man kan göra bättre nästan gång o vad som hänt om vi haft ”tak över huvet”. Jag ringer upp Rees o vi kör debriefing lite mer privat än i gruvan o kommer fram t. att vi båda var lugna o tänkte rationellt men att det brustit lite i kommunikationen. Just i den situationen o där vi låg gjorde att det blev lättare att gå upp t. ytan o lösa problemet o prata genom vad som hänt, men att vi hade läget under kontroll o kunnat lösa det på plats om vi velat. Nu blev det då lite extremt vid detta tillfälle också då Rees faktiskt hade min primärreg. Dräktläckaget får jag se om jag kan fixa på nåt vis innan kursen (verkar som halstätningen gjort sitt).
Detta dyk blev kort men desto mer lärorikt. Något tråkigt att jag inte fick prova på att använda varken reel elr cookies som jag fått låna av Antonio. Något tråkigt att det inte blev mer dyka av det schema Rees satt ihop åt mig att köra. Tur att Rees har en riktig dykhelg framför sig ;o) Som med alla generalrepetitioner så ska det gå dåligt för då går resten av föreställningarna bra, antar att det är lika med detta dyk…. ;o) Danne F kanske minns hur mitt dyk var precis innan Tech1 i somras? :o)
Nåja, jag borde ha fattat att jag skulle stanna hemma då jag började känna att jag fick lite ont halsen under eftermiddagen. Eller kanske jag borde ha vänt hem i Kvicksund när jag, där jag redan något sen, möttes av en broöppning, jag vet inte. Korkade som jag är så struntade jag i alla tecken o bara for vidare mot Sala.
Väl framme i Sala, 10min sen, så möts jag av 3 glada Saladykare o vi hälsar o jag får massa hjälp att bära in prylarna i hiss 2. Glada i hågen o peppade som vanligt trycker vi på knappen som ska ta oss ner t. 155m under marken. Nähäpp ”F3”, det gick inte. Rees tar fram nyckel o återställer hissen, vi öppnar o stänger dörrar o försöker igen o igen. Näe, hissen vill inte fungera. Nu börjar jag faktiskt bli lite vidskeplig, försöker ”någon” säga t. mig att jag inte ska dyka idag? Jag fortsätter min korkade inställning o ignorerar allt o pratar vidare om dykning medan vi lassar in prylarna i hiss 1 istället. Den fungerar mycket bättre men är lite misstänkt skramlig tycker vissa.
Väl nere på 155m är det bara 2 pirror på plats så vi packar några paket på pirrorna o bär blå backar o väskor för hand (ja Tomas han tog sina d12 på ryggen då).
Vi hälsar o pratar med de andra i gruvan en stund innan jag riggar ihop prylarna under stor koncentration, testar så inget pyser o sen skruvar av gasen igen, testar att alla lampor lyser. Vi ska dyka i grupp 2 så vi har en stund över t. annat innan grupp 1 ska ner i vattnet. Den tiden spenderar vi genom att öva lite lindragning på ytan. Johan o Tomas visar lite hur man sätter jumps som team1 o sen team2 o.s.v. jätteintressant faktiskt. När grupp 1 ska hoppa i så tar vi o städar upp o supporterar dem med att ge dem stagar o decoflaskor m.m.
Efter någon timme är det vår tur att hoppa i så vi fixar iordning oss o ena halvan av grupp 1 hinner lagom upp o klä av sig t. vi hoppar i vattnet. Vi kör s-drill o bubblecheck i vanlig ordning o allt ser ut att vara i sin ordning. När vi ska gå ner så inser jag under ytan att jag glömt knäppa loss lampan vilket gör att jag sjunker lite för fort t. 6m men bromsar upp där o ligger där t. jag är klar. Sen visar Rees att vi kan gena över dit vi ska på 6m nivån o vi dyker dit. Jag känner mig något sqeezad o lite allmänt vinglig men efter en stund där vid linan vid malmbårsgången känns allt bra, så bestämmer vi oss för att börja vårt schema med övningar. Dela luft står först på schemat. Rees signalerar ”slut på luft” o jag donerar fort som f-n luft t. honom o tar tag i min backup o börjar andas. Vi andas o ger ”ok” t. varandra. Ja det här gick ju bra tänkte jag o precis när vi ska t. o dyka vidare så känner jag som ett par små isbitar i munnen…”jahapp vad är det här?” hinner jag tänka o sen minns jag Asp’s beskrivningar i hans loggar av regfrysningar o då börjar reggen friflöda som en tok. Jag gör tecken t. Rees att jag vill ha tbax min reg men jag tror inte han uppfattade då att jag hade problem med min backup o han behåller min primär. Jag börjar skruva av vänsterposten men inser att då blir jag helt utan luft o det är faktiskt värre än ha en friflödande så jag avslutar skruvandet o gör tecken igen att det är fel med min reg o att jag vill ha tbax den nu. Rees ger mig tummen som jag gladeligen svarar tillbaka på o nu ger han också tillbaka min primärreg medan vi gör en uppstigning för att prata genom händelsen.
Uppe på ytan skruvar vi tillsammans av min vänsterpost o simmar bort mot flotten för att kolla vad som kan vara fel. Vi provar att skruva på vänsterposten ett par ggr men backupen bara friflödar. Jag är sur o uppe i varv. Svärd tar tag i saken o skruvar o har sig med mitt 1a steg men inte heller hjälper det. Då springer de o hämtar Svärds reg så jag får låna dem istället o de verkar funka finfint när jag provandas. Skönt!!! Jag o Rees bestämmer oss för att strunta i att dela gas o bara öva på att lägga lite jumps m.m. nu. Vi hinner lagom tbax t där vi varit tidigare då jag ser Johan vända sig om leendes (jo jag ser att han har en glad blick, kinderna uppdragna o med en glimt i ögat) o så ger han ”slut på gas” igen o jag säger nej, jag har fått nog av den övningen nu ;o). Mm kanske lite fel av mig att göra så men jag såg verkligen i hans ögon att det inte var skarpt läge! Samt att hade det varit skarpt läge hade jag fått tecknet igen. Jag har sen vi gick ner igen känt mig kall kring nacken o lite nedåt, jag försöker ignorera känslan o vi glider lugnt o fint bort mot ”Gamla Rinman” men väl vid jumpet så inser jag ”näe jag har dräktläckage o måste bryta dyket nu”. Jag har under hela tiden försökt ignorera att det faktist strilar kallt vatten ner över mage o rygg, det hade jag kunnat leva med om inte vattnet varit så förbenat j-vla kallt. Surt tummar jag dyket o vi ger oss tbax. ”Stackars Rees” tänker jag. Så j-vla typiskt när allt annat äntligen kändes tiptop. Jag provar att känna o skruva lite smått på kranarna på väg tbax o vi gör en jättelugn o fin uppstigning.
Väl uppe på ytan fyller jag vingen lite för fort o nu friflödar inflatorn istället. *hahaha* jaa vad ska man säga. Nu får jag tilt i huvet o börjar skruva på vänsterposten igen. Vilket j-vla skitdyk!!! :o)
Behöver jag skriva att jag gick o muttra o svor resten av kvällen? Jag va så dyksugen o så sur över vad som hänt. De andra dykarna peppade o försökte göra sitt bästa med att muntra upp mig. Alla träffar vi på Murphy ibland o jag antar att man ska vara glad att man träffar på honom på 6m djup i öppet vatten. Svärd bjuder på godis o t. slut börjar det kännas lite bättre. Dragan erbjuder sig att låna ut sina regar till mig under kursen så att inte samma sak ska hända då. Jag kan ju faktiskt köra med Jockes regar då t. att börja med.
På vägen hem i bilen börjar jag fundera genom hela kvällen för att se vad man kan göra bättre nästan gång o vad som hänt om vi haft ”tak över huvet”. Jag ringer upp Rees o vi kör debriefing lite mer privat än i gruvan o kommer fram t. att vi båda var lugna o tänkte rationellt men att det brustit lite i kommunikationen. Just i den situationen o där vi låg gjorde att det blev lättare att gå upp t. ytan o lösa problemet o prata genom vad som hänt, men att vi hade läget under kontroll o kunnat lösa det på plats om vi velat. Nu blev det då lite extremt vid detta tillfälle också då Rees faktiskt hade min primärreg. Dräktläckaget får jag se om jag kan fixa på nåt vis innan kursen (verkar som halstätningen gjort sitt).
Detta dyk blev kort men desto mer lärorikt. Något tråkigt att jag inte fick prova på att använda varken reel elr cookies som jag fått låna av Antonio. Något tråkigt att det inte blev mer dyka av det schema Rees satt ihop åt mig att köra. Tur att Rees har en riktig dykhelg framför sig ;o) Som med alla generalrepetitioner så ska det gå dåligt för då går resten av föreställningarna bra, antar att det är lika med detta dyk…. ;o) Danne F kanske minns hur mitt dyk var precis innan Tech1 i somras? :o)
