Dyk nr: 58, Thistlegorm, Sinai, Egypten [Incident]
DYKARE :
PARKAMRAT :
Tom
DATUM :
2002-04-14
MAXDJUP :
28 meter
DYKTID :
30 minuter
Sara hoppade över dyket pga öronproblem.
Tom, en relativt färsk OW dykare, hoppade in som min buddy.
Simmade samma rutt som förra dyket, igenom de två lastrummen och mot aktern.
Strax innan luftvärnskanonen small det till. - PANG -
Det lät ungefär som ett pistolskott, och alla fiskar var borta på en millisekund.
Jag trodde det var en italienare som provade sitt harpun eller något. Tom trodde någon hade hamrat på en granat som briserade.
Efter någon sekunds förvirring och förvånade axelryckningar tittade jag på Toms utrustning - nej då, den var ok. Han granskade min och fick ögon stora som tefat.
Jag blev erbjuden hans octopussy, men kikade på min manometer och såg att trycket inte direkt rasade även om det minskade snabbare än brukligt, så jag nekade. Nu hörde jag tydligt hur det bubblade från min nacke, men jag kunde inte se något.
Vi simmade ifatt vår DM, Mohammad, som även han erbjöd sin octopussy, men jag nekade. Jag hade fortfarande ingen aning om vad det var men jag hoppas innerligt att det skulle vara tanken, då den inte var min men väl resten av utrustningen :)
Höll ett öga på manometerna hela tiden och hann inte riktigt njuta av vraket.
DM Muhammed simmade lugnt upp mot ytan med mig och Tom och pekade på en annan dykbåts ankarlina. Där blev vi hängande- safety stopp - tills min luft tog slut och vi fick dela på Toms, han är blygsamma 203 centimeter, så när vi kom upp till ytan hade han väl 10-15 bar kvar...
Som tur var var det spegelblankt vid ytan så det var inga problem att ytsimma tillbaka till rätt båt.
Vad hade hänt? Jo, min i Sverige nyservade dykutrustning hade exploderat under ytan.
Ja, riktigt så dramatiskt var det kanske inte, men lågtrycksslangen till västen (BCD:en) hade sprängts. Nu vet jag hur det låter under ytan. Det konstiga var att den var helt fräsch, inga torrsprickor som den jag sen fick låna av dykbåten...
Det här är den hittills värsta "incident" jag upplevt som dykare, och ändå var det inget att egentligen oroa sig för. Det var god sikt, varmt i vattnet, på relativt grunt djup (20-25 meter kanske), fri väg till ytan och med en Buddy som var 2 meter ifrån mig. Det fanns flera andra dykare och dykbåtar i närheten. Det enda som upplevdes som lite obehagligt var att jag inte visste vad som hänt med min utrustning, "varför läcker det, hur fort läcker det, kommer en till explosion snart...?"
Hade det däremot hänt i lastrummet på ett vrak i t.ex. Sverige, med en buddy som irrat bort sig, hade det nog varit betydligt obehagligare.
Slutet gott - allting gott (ny slang kostar 290 spänn i Sverige).
Tom, en relativt färsk OW dykare, hoppade in som min buddy.
Simmade samma rutt som förra dyket, igenom de två lastrummen och mot aktern.
Strax innan luftvärnskanonen small det till. - PANG -
Det lät ungefär som ett pistolskott, och alla fiskar var borta på en millisekund.
Jag trodde det var en italienare som provade sitt harpun eller något. Tom trodde någon hade hamrat på en granat som briserade.
Efter någon sekunds förvirring och förvånade axelryckningar tittade jag på Toms utrustning - nej då, den var ok. Han granskade min och fick ögon stora som tefat.
Jag blev erbjuden hans octopussy, men kikade på min manometer och såg att trycket inte direkt rasade även om det minskade snabbare än brukligt, så jag nekade. Nu hörde jag tydligt hur det bubblade från min nacke, men jag kunde inte se något.
Vi simmade ifatt vår DM, Mohammad, som även han erbjöd sin octopussy, men jag nekade. Jag hade fortfarande ingen aning om vad det var men jag hoppas innerligt att det skulle vara tanken, då den inte var min men väl resten av utrustningen :)
Höll ett öga på manometerna hela tiden och hann inte riktigt njuta av vraket.
DM Muhammed simmade lugnt upp mot ytan med mig och Tom och pekade på en annan dykbåts ankarlina. Där blev vi hängande- safety stopp - tills min luft tog slut och vi fick dela på Toms, han är blygsamma 203 centimeter, så när vi kom upp till ytan hade han väl 10-15 bar kvar...
Som tur var var det spegelblankt vid ytan så det var inga problem att ytsimma tillbaka till rätt båt.
Vad hade hänt? Jo, min i Sverige nyservade dykutrustning hade exploderat under ytan.
Ja, riktigt så dramatiskt var det kanske inte, men lågtrycksslangen till västen (BCD:en) hade sprängts. Nu vet jag hur det låter under ytan. Det konstiga var att den var helt fräsch, inga torrsprickor som den jag sen fick låna av dykbåten...
Det här är den hittills värsta "incident" jag upplevt som dykare, och ändå var det inget att egentligen oroa sig för. Det var god sikt, varmt i vattnet, på relativt grunt djup (20-25 meter kanske), fri väg till ytan och med en Buddy som var 2 meter ifrån mig. Det fanns flera andra dykare och dykbåtar i närheten. Det enda som upplevdes som lite obehagligt var att jag inte visste vad som hänt med min utrustning, "varför läcker det, hur fort läcker det, kommer en till explosion snart...?"
Hade det däremot hänt i lastrummet på ett vrak i t.ex. Sverige, med en buddy som irrat bort sig, hade det nog varit betydligt obehagligare.
Slutet gott - allting gott (ny slang kostar 290 spänn i Sverige).
