Dyk nr: 71, m/s Falken

Efter att ha pratat om ett dyk vid Falken hela vintern så blev det då äntligen av. Visserligen kom vi på idén lite väl sent med tanke på att dyktillstånd krävs, men med fax och trevligt bemötande gick det fort att få ett tillstånd. Väl på plats packade vi ur vår utrustning, bar ned den till bryggan och började göra oss i ordning. Det tråkiga var att just då kände himlen för att öppna sig och vi lyckades bli ordentligt blöta redan innan vi hann krypa in i våra torrdräkter. Efter lite suckande över vädrets och åskgudarnas makter tog vi då ändå det stora klivet i och som tur var blev det ingen mer åska.
Väl i vattnet var det första att göra att säkra dykbojen och se till att den inte skulle flyta iväg. Sedan in till stranden igen för att ta ut rätt riktning och hitta kabeln som leder till vraket. Efter att jag trasslat in en fena i en lång pinne så kom vi iväg mot vraket även om sikten var minst sagt usel. Sikten var bedrövlig från början men den dyiga bottnen och det faktum att jag låg lite för djupt mest hela tiden gjorde inte saken bättre. Sikten låg nog mellan 0,5 och 1,5 meter, bättre just runt vraket.
Väl framme vid vraket simmade vi runt henne i höjd med relingen. Sikten var ju som sagt väldigt dålig så vi höll oss där vi lätt kunde se var vi var och komma runt till samma ställe vi kom till vraket på.
Vi hade sagt 45 min dyktid men vi insåg att vi inte skulle hinna och eftersom ingen väntade på oss på ytan så tog vi oss den tid vi behövde för att komma runt henne.
Väl uppe vid ytan igen hade solen tittat fram igen och då återstod bara vad som visade sig bli det jobbigaste - att komma upp på bryggan igen. Vid vissa tillfällen önskar jag att jag hade lite mer muskler...