Dyk nr: 262, Sala Silvergruva - Korsade stegarna
DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2010-08-21
MAXDJUP :
32 meter
DYKTID :
39 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
8-2 meter
VISAD :
110 ggr
tanken efter vårt förra dyk var att vi inte skulle dyka mer idag då Antonio skulle ha lite ont om tid för det. Men då vi alla ätit och druckit kaffe så började Magnus och Rees prata om Malmbårsgången eller korsade stegarna och där någonstans började jag spetsa öronen. Ja jag måste riktigt ha strålat dyksug då de allihop föreslog att jag nu skulle haka på Rees o Magnus. Valet föll till slut på "korsade stegarna". Självklart valde de att boxa in problemet, kvinnan, hon som inte har här i gruvan alls att göra egentligen ;o). För mig kändes det väldigt tryggt att bli inboxad mellan två erfarna cavedykare!!!
Ner lite djupare utefter linorna vid dekostationen och bort till mainline, därifrån dyker vi t. "hängande stenen" elr "fönstret" där Rees sätter ett jump och vi dyker in där. Riktigt cool grej det där o man kan inte ens se "fönstret" förrän man är ganska nära, knappa 2m högt och 3m brett. Väl däreinne stöter vi på en stor träramp som jag länge vill ligga och titta på t. höger om oss. T vänster har vi ett schakt som Johan länge lyser på o jag skymtar en träramp även där, men jag förstår inte riktigt då varför Johan tycker vi ska titta så noga där. Jag ser de korsade gigantiska stegarna som står liksom mitt i en sal och jag funderar länge hur de i huvud taget kan stå så ända t. jag tittar upp o ser schaktet ovanför oss. Jag ser att iaf ena stegen fortsätter långt upp i schaktet. Någonstans dyker vi genom en ort som är full av hovtramp som är sååå söta (jo man får visst säga söta trots att det är gruvdykning ;o)...). Sen fortsätter vi genom en ort där vi oxå droppar lite djupare och kommer ner i en sämre sikt. Här är det inte de vita slöjorna utan en gulaktig dimma. Jag ser en lastbrygga och mot slutet ännu en träramp, strax efter den kommer vi t. EOL och vi vänder dyket, strax innan jag skulle behövt vända dyket på gas. Magnus höller ett något högre tempo än Rees men fortfarande inte för högt. Jag är ngot djupberusad på den djupare delen av dyket men det känns fortfarande bra.
Det tar ett tag för mig att smälta dyket och jag är nog ganska tystlåten när jag kommer upp. Så mycket att se hela tiden i Sala och så rolig dykning. Jag känner mig otroligt utvald som får uppleva och se alla dessa lämningar. Jag hade ju rätt när jag skrev i förra loggen att lördagen skulle bjuda på fin dykning och trevligt sällskap. Sitter riktigt dyksugen redan nu och bara vill tillbaka till hovspår, träramper, gigantiska tunnor och små skrin. Som historienörd, vem skulle inte det!?
Ner lite djupare utefter linorna vid dekostationen och bort till mainline, därifrån dyker vi t. "hängande stenen" elr "fönstret" där Rees sätter ett jump och vi dyker in där. Riktigt cool grej det där o man kan inte ens se "fönstret" förrän man är ganska nära, knappa 2m högt och 3m brett. Väl däreinne stöter vi på en stor träramp som jag länge vill ligga och titta på t. höger om oss. T vänster har vi ett schakt som Johan länge lyser på o jag skymtar en träramp även där, men jag förstår inte riktigt då varför Johan tycker vi ska titta så noga där. Jag ser de korsade gigantiska stegarna som står liksom mitt i en sal och jag funderar länge hur de i huvud taget kan stå så ända t. jag tittar upp o ser schaktet ovanför oss. Jag ser att iaf ena stegen fortsätter långt upp i schaktet. Någonstans dyker vi genom en ort som är full av hovtramp som är sååå söta (jo man får visst säga söta trots att det är gruvdykning ;o)...). Sen fortsätter vi genom en ort där vi oxå droppar lite djupare och kommer ner i en sämre sikt. Här är det inte de vita slöjorna utan en gulaktig dimma. Jag ser en lastbrygga och mot slutet ännu en träramp, strax efter den kommer vi t. EOL och vi vänder dyket, strax innan jag skulle behövt vända dyket på gas. Magnus höller ett något högre tempo än Rees men fortfarande inte för högt. Jag är ngot djupberusad på den djupare delen av dyket men det känns fortfarande bra.
Det tar ett tag för mig att smälta dyket och jag är nog ganska tystlåten när jag kommer upp. Så mycket att se hela tiden i Sala och så rolig dykning. Jag känner mig otroligt utvald som får uppleva och se alla dessa lämningar. Jag hade ju rätt när jag skrev i förra loggen att lördagen skulle bjuda på fin dykning och trevligt sällskap. Sitter riktigt dyksugen redan nu och bara vill tillbaka till hovspår, träramper, gigantiska tunnor och små skrin. Som historienörd, vem skulle inte det!?
