Dyk nr: 856, Lunneviken

Nytt år och nya dyk! I och med att vi bara gjorde ett dyk senast fanns det redan luft i flaskorna för ett dyk till och med stränga order att vara hemma i vettig tid var Mats och jag på väg för att möta upp med Hanna och sedan dra vidare mot isfritt vatten.

Nyårsdagen hade ägnats åt att få koll på vilka ställen som kunde tänkas vara isfria och enligt säkra källor skulle det kanske vara det vi Skår och definitivt vara det vid Lunneviken. När vi åkt ett tag så ringde Hanna och meddelade att hon stod på isen vid Skår så därmed var den frågan utredd. Beslut fattades då om att plocka upp Hanna vid Torp och sedan åka vidare till Lunneviken. För dyka skulle det göras!

Den nu något förlängda resan fylldes med samtal innehållandes flertalet exempel på vår egen förträfflighet samt argument för varför vi helt enkelt är lite bättre än alla andra. En ödmjuk stund som alla intelligenta människor säkerligen inser. N'est pas?

När vi så rullade in på parkeringen vid viken uppstod ett par minuters tyst ångest då det såg ut som att hela viken var täckt av fin kärnis. Nu visade det sig genom hållfasthetstest att det var vattenytan vi såg och det var vindstilla. Så när det var utrett bytte vi om samt pratade om vilken plan som skulle gälla för dyket. Jag hävdade stenhårt att det egentligen inte spelade någon roll alls hur vi dök bara de andra var tillräckligt imponerade av min sidemount-konfiguration. De andra pratade om att de ville se olika saker som inte innehöll mig alls. I samband med det blev det lite ansträngd stämning men det gick över när Hanna och jag diskuterade möjligheten till att få kräftor om det skulle missas rocka och annat häftigt.

Till slut fattades det beslut om att jag var lite häftig som dök sidemount och att vi skulle köra en enkel kurs-kontra-kurs-manöver för att på så vis inte hamna i värre läge än vanligt vad gäller is och avsaknad av denna hårdare variant av vatten. Med detta i ryggen gick vi ned i vattnet och drog iväg.
Sikten var riktigt bra! Hela tiden den här gången vilket var en skön skillnad mot det senaste besöket i Skår. Det var marginellt varmare också, säkert en hel halv grad över noll grader celsius. Vi gled nedåt så sakteliga med små sporadiska pauser för att låta Hanna ta ett fotografi eller två på en liten mollusk eller något annat kul.

Vid 10 meter såg vi, tittade på samt passerade den lilla optimistjollen som ligger här och skräpar numera. Hanna tog nog ett fotografi också, vet inte riktigt och nu när inte sportdykare.se finns kvar längre kommer jag kanske inte ens att se bilderna. Men ja' é in' bitter! :-)

Nere vid dryga 30 meter tornade en stor ”ravin” med sandbotten i upp sig. På varje sida om oss hade vi klippsluttning och under oss fanns en … mycket liten havskräfta. Man tycker ju att en rocka hade passat bättre här men inte då, havskräfta modell liten var vad man fick. Det enda positiva med detta var att jag fick rätt om att vi skulle få se kräfta i brist på rocka men jag hade hellre haft fel. Utöver detta såg vi en plätt med mängder av gamla handskar och en stövel på. Dumpad av en båt tro?

Vi vände nu uppåt igen och simmade fram lågsniffande i jakt på rocka som vi hoppades skulle ligga och plira upp på oss i sanden. Istället hittade vi en massa olika delar från en eller flera båtar, vissa gick till och med att penetrera vilket gav lite extra krydda åt det hela.

Väl uppe vid ytan igen stämde inte riktigt botten så vi fick simma någon minut eller två i 0,5-gradigt vatten vilket ju är både hälsosamt och stärkande för karaktären enligt mången person. Själv tyckte jag bara att det var vidrigt. Som ett ytsim fast kallt dessutom.

Men oavsett, ett riktigt trevligt dyk med tillika trevligt sällskap. Det kommer att bli ett bra dykår i år också känner jag.