Dyk nr: 65, Sappemeer - Rödkläpparna
DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2002-10-06
MAXDJUP :
22,5 meter
DYKTID :
33 minuter
Fem glada dykare drog iväg ut med Kalles båt. Det hela började med att vi rände på en grynna halvvägs till platsen, men propeller och rigg klarade sig. Vi förstod ganska snart att vi garanterat skulle bli ensamma på Sappe, det sjöade in i båten och alla blev vi genomblöta. Ute på öppet hav så gungade det ordentligt, men efter en kort omröstning så beslöt vi oss för att dyka iallafall.
Vi la ut en lina efter båten så att ingen av oss skulle driva iväg till Estland om vi tappade bojen. Dan, jag och Jim hoppade i först.
Sikten var OK och vi simmade runt skrovet, lastrum och däck.
Jag drog som vanligt mer luft och fick gå upp före de andra två.
När jag kom upp mötte jag Fredriks gröna ansikte som hängde över relingen. Det blev inget mer dykande och vi tuffade hemmåt.
Vi klev i land på en ö i närheten och efter lite lunch och torra kläder så var alla på bättre humör. Dock var inte äventyret över. När vi en stund senare skulle byta bensintank startade inte motorn och batteriet tog slut.
Vi drev mot land, men slängde i ankaret för att inte blåsa upp på land. Efter en del väntande så kom krafterna till baka till batteriet så pass att det gick att starta. Vi skumpade tillbaka och tyckte synd om Fredrik och skepparen själv som genomlidit dessa strapatser utan att ens få göra ett dyk...
Vi la ut en lina efter båten så att ingen av oss skulle driva iväg till Estland om vi tappade bojen. Dan, jag och Jim hoppade i först.
Sikten var OK och vi simmade runt skrovet, lastrum och däck.
Jag drog som vanligt mer luft och fick gå upp före de andra två.
När jag kom upp mötte jag Fredriks gröna ansikte som hängde över relingen. Det blev inget mer dykande och vi tuffade hemmåt.
Vi klev i land på en ö i närheten och efter lite lunch och torra kläder så var alla på bättre humör. Dock var inte äventyret över. När vi en stund senare skulle byta bensintank startade inte motorn och batteriet tog slut.
Vi drev mot land, men slängde i ankaret för att inte blåsa upp på land. Efter en del väntande så kom krafterna till baka till batteriet så pass att det gick att starta. Vi skumpade tillbaka och tyckte synd om Fredrik och skepparen själv som genomlidit dessa strapatser utan att ens få göra ett dyk...











