Dyk nr: 91, Åland med Oxygené ("Dagmar Clausen", Fören)
DYKARE :
PARKAMRAT :
Tilja
DATUM :
2002-10-06
MAXDJUP :
18,6 meter
DYKTID :
38 minuter
EANx 31
Denna gången var det Tilja som drog nitlotten. Tompa gnällde över sina bihålor och Wallner över sin arm.
Vi skulle ner på ett vrak som jag fick för mig skulle stå som ett Kalle Anka-vrak men som stog med fören rakt upp och aktern på andra sidan kobben.
Planen var att utan kompass ta sig från fören till aktern exakt till uppstigningslinan…
Såna planer håller ofta länge.
Redan innan nedgång tänkte jag med ett hånflin att platsen var märkligt bekant. Påminde om Kristiansand och dyket jag gjorde där…
Det var lika strömt också.
Fören var bara skit vilket gjorde att vi drog oss mot aktern. Vi missförstod varandra efter ett tag. Tilja ville tillbaka till känd terräng medans jag ville ta terräng. Vi ömsom simmade, slet , drog oss fram med armarna mellan stenblocken. Hade våra OW-instruktörer sett oss så hade våra cert blivit indragna på stört, ingen vacker syn. En god avvägning var helt fel i det här fallet. Vi höll i oss i stenar och samlade krafterna ibland.
Till sist hittade vi några vrakdelar vi drog oss fram emellan.
Här sköt Tilja säck och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag tog ett fast grepp om snöret och hängde med.
Vi hängde på 5-6 meter tror jag, det varierade rätt rejält, speciellt när båten kör över bojen varvid vi flyger som vantar upp mot ytan till kanske 2-3 meters djup.
Därefter sjunker vi till 8 meters djup. Här började jag fundera lite grann på vad vi höll på med. Min dator fick tok-lepra så vi gjorde ett säk. stopp till där vi växelandades Tiljas Deco-gas vilket kändes bra.
Vi klättrade till sist ombord och fortsatte växelandningen ett tag.
Det bästa dyket på ett sätt, det var spännande värre!!!
Det blir till att köpa en säck och safety-spool, det var nog tur att en dylik fanns med på dyket.
Provade även Kenthas Jet fins, dom satt inte så skönt som mina kära Avanti Quattro men vilken skjuts det var, kändes "stabila" för att stjäla Dr Albans favorit fras
Sedan tilltog hemresan efter Kenthas sedvanliga eftermiddagslur. Tomi var för upptagen (läs: hänförd) med en speciell tidning vilket gjorde att han glömde eftermiddagsluren.
Det var tydligen en intervju med Limp Bizkit som var intressant.
SÄKERT TOMPA, JAG TROR DIG…
Denna gången var det Tilja som drog nitlotten. Tompa gnällde över sina bihålor och Wallner över sin arm.
Vi skulle ner på ett vrak som jag fick för mig skulle stå som ett Kalle Anka-vrak men som stog med fören rakt upp och aktern på andra sidan kobben.
Planen var att utan kompass ta sig från fören till aktern exakt till uppstigningslinan…
Såna planer håller ofta länge.
Redan innan nedgång tänkte jag med ett hånflin att platsen var märkligt bekant. Påminde om Kristiansand och dyket jag gjorde där…
Det var lika strömt också.
Fören var bara skit vilket gjorde att vi drog oss mot aktern. Vi missförstod varandra efter ett tag. Tilja ville tillbaka till känd terräng medans jag ville ta terräng. Vi ömsom simmade, slet , drog oss fram med armarna mellan stenblocken. Hade våra OW-instruktörer sett oss så hade våra cert blivit indragna på stört, ingen vacker syn. En god avvägning var helt fel i det här fallet. Vi höll i oss i stenar och samlade krafterna ibland.
Till sist hittade vi några vrakdelar vi drog oss fram emellan.
Här sköt Tilja säck och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag tog ett fast grepp om snöret och hängde med.
Vi hängde på 5-6 meter tror jag, det varierade rätt rejält, speciellt när båten kör över bojen varvid vi flyger som vantar upp mot ytan till kanske 2-3 meters djup.
Därefter sjunker vi till 8 meters djup. Här började jag fundera lite grann på vad vi höll på med. Min dator fick tok-lepra så vi gjorde ett säk. stopp till där vi växelandades Tiljas Deco-gas vilket kändes bra.
Vi klättrade till sist ombord och fortsatte växelandningen ett tag.
Det bästa dyket på ett sätt, det var spännande värre!!!
Det blir till att köpa en säck och safety-spool, det var nog tur att en dylik fanns med på dyket.
Provade även Kenthas Jet fins, dom satt inte så skönt som mina kära Avanti Quattro men vilken skjuts det var, kändes "stabila" för att stjäla Dr Albans favorit fras
Sedan tilltog hemresan efter Kenthas sedvanliga eftermiddagslur. Tomi var för upptagen (läs: hänförd) med en speciell tidning vilket gjorde att han glömde eftermiddagsluren.
Det var tydligen en intervju med Limp Bizkit som var intressant.
SÄKERT TOMPA, JAG TROR DIG…
Parkamraters loggar:
Micke Tilja - Åland - "Dagmar Clausen" (Fören)
