Dyk nr: 20, Lysekil, Släggö

Ett relativt lungt avslutningsdyk, Släggö låg i lä av Lysekil och vinden hade mojnat något så det såg mycket lovande ut från bryggan. Vi kunde se botten, inte detaljer men i alla fall lite av färgerna genom de små ytvågorna. Efter att ha hoppat ned kändei hur vi drev på ganska bra i ytströmmen och vinden och ville gärna slippa ett jobbigt ytsimm tillbaka så vi planerade att ta rakt norr från kraft ledningen och borde på så vis komma direkt till uppstigningsplatsen. Efter att ha bestämt detta kom vi framtill att vi också kunde går ned direkt på platsen dit vi kommit kanske halvvägs till kraftledningen. Vi gick ned och simade långsamt längs botten ner motkraftledningen, Sikten var mycket sämmre än vi hade hoppats på, kanske en av de sämsta under helgen.Hur som inna vi kommit till kraftledningen såg vi en relativt stor plattfisk liggande och vilande på botten, efter som vi hade haft svårt att identifiera de vi såg dagen inan så stanade jag upp ett litet ta och tittade noga på de delatjer som jag kunde komma ihåg från fiskboken. Inte alla var så tydliga men i alla fall som den låg var munen till höger om ögonen vilket skulle innebära att fisken nog var vänster sidig. MIn gissning är att det var en slätvar, men det finns mycket att lära ännu. Annars är det ganska lite liv ute och rör på sig. mest olika sjöstjärnor, både vanliga och som jag aldrig tidigare tänkt på här taggig sjöstärna. Dyket forstätter som vanligt ned längs med väggen och teleledningen, straxs efter 10-15 meter (minnet är inte det bästa,man kanska skulle lära sig att markera saker på dykdatorn.) märker jag hur Nicklas ligger lite efter och lite högre än mig, han signalerar att något är fel med örat och vi kommer överens om att ta det lungt. Efter ett kort tag kommer vi fram till att fortsätta dyket på ungefär denna nivå även om vi medans Nickals öra blir bättre kommer en liten bit längre ned under dyket. Det som förvånar mest under denna del av dyker är att krabbtaskorna ser ut att ha försvunnit helt, kan isig vara att vi ligger lite grundare än vanligt. Efter 17 minuter vänder vi dyket och ta oss tillbaka upp. När vi kommer till telekabeln och cirka 10 meter tar vi ut från väggen och satsar på att simma nordligt. Ute på sand-snäckskals botten är det i dag mycket mer liv, en massa maskeringskrabbor och eremitkräftor gömmer sig bland tången. En bit ut ser vi hur något hänger och skall man säga dinglar i vattnet, kanske runt en halv meter från botten, det ser ut som en plattlina eller söndrig plastpåse. Men jag tycker det rör sig för mycket för att vara något som flyter i vattnet. När vi kommer närmare ser vi tydligt att det är en ål som ligger och simmar långsamt stilla en bit över botten nästan stilla iförhållande till botten bara håller emot strömmen något. Vi stannar upp och tittar närmare på ålen. Den simmar lungt kvar på samma ställe och värkar inte bry sig om oss, får lite kännslan av att vilja peta til den för att se som den simmar i väg. Utan att göra detta simar vi runt ålen för att inte störa den och fortsätter mot uppgångsplatsen. Vår tanke är att göra ettsimmades säkerhets stop. Men med runt minuten kvar på säkerhetsstoppet tycker jag att det börjar bli för grunt och vi stannar och väntar på att stoppet skall ta slut innan vi simmar den sista biten. När vi kommer fram till stenpiren går vi uåpp för att se hur vi navigerat, mycket bra, vi är bara några meter från målet. Ingen ide att fortsätta längs botten. Upp och packa in, vi ser också att tiden är lite senare än från början planerat så det är bra att komma tillbaka så att vi hinner skölja innan Jonas tömmer ut allt vatten. Jag tycker att ålen gjorde detta till ett toppen dyk, dessutom hade jag bra koll på avvägningen under nästan hela dyket. Lite för tung när jag väntade på Nicklas och hans öronproblem man i stort sätt mycket bra under hela dyket.