Dyk nr: 346, Z 22 Anton Schmitt & Z 21 Wilheim Heidkamp
DYKARE :
PARKAMRAT :
Lotta & Stefan
DATUM :
2003-08-23
MAXDJUP :
25,6 meter
DYKTID :
62 minuter
Tillbaka till de två jagarna.
Jag gick ner först eftersom jag är snorig och har ont i halsen. Tryckutjämningen fungerade dock bra. Vi hängde av oss dekpavorna vid nedstigningslinan på Wilheim Heidkamp och Stefan ledde bort till Anton Schmitt. När vi kommit bort till plåten på botten fäste Per Stefans spool utanför vraket och fäste den i den fasta linan inne i vraket. Per gick in först, jag tvåa och Stefan sist. Vi gick genom styrbords gång på vraket, den som ligger närmast botten. Det var hyfsad sikt och för Per var det bra sikt. Stefan som låg sist såg dock inte mycket. Ett stycke längre in i korridoren blev det riktigt trångt och jag fastnade med min kniv i varje skott vi skulle passera. Stefan fick treva sig fram den sista biten med ett fast grepp om linan. Vi kom till slut fram till spränghålet som vi kunde gå upp genom.
Dyket avslutades på Wilheim Heidkamp med att vi gick genom de två korridorerna, först en bit genom babords korridor för att sedan passera ett tvättutrymme (?) in till styrbords korridor.
Deko:
1 minut på 12 meter
1 minut på 9 meter
5 minuter på 6 meter
Beräknat på ett medeldjup av 23 meter med en bottentid på 60 minuter som ett upprepat dyk med 3 timmars ytintervall och 28% O2.
Jagarna Wilheim Heidkamp (Wilhelm Heidkampf ?), Anton Schmitt (anton Schmidt ?) och Dieter von Roeder byggda 1936 vid Deschimag, Bremen. Längd c:a 125 meter. Blev sänkta av engelska torpeder i inre delen av hamnen den 10 april, utom von Roeder som blev allvarligt skadad och senare sänkt av sin besättning med sjunkminor vid kaj den 13 april. En del skrotning utfördes av tyskarna själva under kriget och under 60-talet flyttades vraken ut till Framnesudden för att göra plats i hamnen.
Jag gick ner först eftersom jag är snorig och har ont i halsen. Tryckutjämningen fungerade dock bra. Vi hängde av oss dekpavorna vid nedstigningslinan på Wilheim Heidkamp och Stefan ledde bort till Anton Schmitt. När vi kommit bort till plåten på botten fäste Per Stefans spool utanför vraket och fäste den i den fasta linan inne i vraket. Per gick in först, jag tvåa och Stefan sist. Vi gick genom styrbords gång på vraket, den som ligger närmast botten. Det var hyfsad sikt och för Per var det bra sikt. Stefan som låg sist såg dock inte mycket. Ett stycke längre in i korridoren blev det riktigt trångt och jag fastnade med min kniv i varje skott vi skulle passera. Stefan fick treva sig fram den sista biten med ett fast grepp om linan. Vi kom till slut fram till spränghålet som vi kunde gå upp genom.
Dyket avslutades på Wilheim Heidkamp med att vi gick genom de två korridorerna, först en bit genom babords korridor för att sedan passera ett tvättutrymme (?) in till styrbords korridor.
Deko:
1 minut på 12 meter
1 minut på 9 meter
5 minuter på 6 meter
Beräknat på ett medeldjup av 23 meter med en bottentid på 60 minuter som ett upprepat dyk med 3 timmars ytintervall och 28% O2.
Jagarna Wilheim Heidkamp (Wilhelm Heidkampf ?), Anton Schmitt (anton Schmidt ?) och Dieter von Roeder byggda 1936 vid Deschimag, Bremen. Längd c:a 125 meter. Blev sänkta av engelska torpeder i inre delen av hamnen den 10 april, utom von Roeder som blev allvarligt skadad och senare sänkt av sin besättning med sjunkminor vid kaj den 13 april. En del skrotning utfördes av tyskarna själva under kriget och under 60-talet flyttades vraken ut till Framnesudden för att göra plats i hamnen.
