Dyk nr: 144, Vagnhärad
DYKARE :
PARKAMRAT :
RÅ, Terese, Andreas Fries, Lennart Brusell
DATUM :
2004-04-17
MAXDJUP :
42,1 meter
DYKTID :
34 minuter
Jajaja, jag har frångått mina principer. OCH DET VAR FAN KUL!!!
Djupdykning utan rätt gas alltså.
Alla jävlar ska gå kurs så nu är det dykning varje helg som gäller. Terese ska gå Technical Diver hos Åkersberga och RÅ ska gå Adv. Nitrox hos Grodan och lilla jag ska med min kompelikompis Calle gå DIR-FUNDAMENTALS. Lelle ska snart gå PADI:s Bubblemaker så han fick också vara med. AF ville bara komma iväg från familjen för en lördag, tji fick han.
En solig aprilmorgon hämtar jag mannen som jag umgås mer och mer med, RÅ. Jag vet inte varför men han har inte kört bil på tre veckor men nästa lördag så ska han börja köra igen. Jag har aldrig förstått vad det beror på…
RÅ hade utryckt intresse för att undersöka botten på brottet och jag som har varit där en gång förut med en ”magisk gas” ville gärna se vad som skulle hända utan den där extra ingrediensen jag hade sist. Kort sagt, laddat för fylla. Självfallet så hade TL och Lelle haft samma tankar så det är ju klart, Fyra kvävestinna hjärnor ihop måste vara bättre än två, eller?
AF kom med sin familj till brottet och kunde inte bestämma sig för vilket team han ville dyka med så vi fick ju klistra ihop teamen. Allt för doktorn.
Det var en sjujävla massa människor där, Grodan har nog fått igång dykningen där lite mer än vad det var förut. Linda, Mats, hunden Sadist mm var där. Tilja också med sin scooter.
Vi hoppade i och utförde en bubblecheck och då AF uttryckt sin önskan om att gå ner långsamt så sköt alla neråt som torpeder, AF inräknat.
Jag fick hjälpa min buddy med torrisslangen i utbyte mot att han tände min lampa.
Ganska snart så ser jag öppningen till Mecka, gruvgången RÅ tjatar om. Med en behaglig, mycket behaglig känsla i kroppen, ”strax innan utlösningskänslan” ni vet så insåg jag att min hjärna nog var en smula påverkad. Vi skulle bara kolla lite och så blev det faktiskt för det var redan en kö i gången… RÅ börjae gå in lite snyggt medan det andra gänget gick ut. Det såg ut som om bara tre av de fyra gick ut men vafan, kväve kan ha grott igen hjärnan på mig. Vi gick in någon meter men jag noterade att klockan gick och tåget till tryckkammaren skulle snart gå om vi inte påbörjade uppstigningen. Jag tyckte jag såg Onkel Bends och Murphy inne i gången, hand i hand leendes mot oss, speciellt mot mig, vi är ju redan du med varandra.
Tyvärr.
RÅ gjorde en signal-charad till Lelle som betydde att ”jag-Asp-går upp”. Lelle hävdar att han noterade det men hade fullt upp med att hålla koll på sin budde TL. Jag som noterade förloppet insåg att det nog var lite för många intryck/input på en gång och att han nog inte tänkte så mycket på oss.
Vi började simma motsols allihopa, jag hade problem med avvägningen från och med nu.
RÅ låg först och beskrev senare den syn han såg när han vände sig om och såg det pärlband av Halcyonlampor som låg bakom honom. Utomjordiskt vackert tydligen. Jag vet inte, jag kämpade med luft i fötterna…
Trots att Terese var med så är det inte hon som denna gång får guldpriset för bästa trim. Vinnare denna vecka är Andreas Fries, såg jävligt snyggt ut!
Jaha, 21 meter, dags för decopavan. Fram med slangen och fitthelvetet började friflöda när den just varit på service. Murphy stog därnere och vinkade åt mig och blinkade med ögat åt mig, du kommer ALDRIG att slippa mig betydde det.
Jag försökte stoppa trycket med tungan med resultatet att jag förfrusit den!
Av med helvetet och in med primärreggen igen, den gamla trofasta vännen.
Ja, tjena, jag andades ispartiklar för en sekund men jag orkade inte bry mig.
Vi gick sakta uppåt och ja, egentligen finns ju inget att se därnere så vi gick upp. Jo, jag körde med decopavan från ca 8 meter. Funkade fin-fint.
Under ytintervallet så hjälpte jag och RÅ en kille som hade lite problem med sin platta och flaska. Han var en tuff kille och hoppade senare i igen.
En utlandstalande solodykare dök upp från ingenstans, gjorde ett evighetslångt dyk, kom upp igen och försvann.
Märkligt.
Djupdykning utan rätt gas alltså.
Alla jävlar ska gå kurs så nu är det dykning varje helg som gäller. Terese ska gå Technical Diver hos Åkersberga och RÅ ska gå Adv. Nitrox hos Grodan och lilla jag ska med min kompelikompis Calle gå DIR-FUNDAMENTALS. Lelle ska snart gå PADI:s Bubblemaker så han fick också vara med. AF ville bara komma iväg från familjen för en lördag, tji fick han.
En solig aprilmorgon hämtar jag mannen som jag umgås mer och mer med, RÅ. Jag vet inte varför men han har inte kört bil på tre veckor men nästa lördag så ska han börja köra igen. Jag har aldrig förstått vad det beror på…
RÅ hade utryckt intresse för att undersöka botten på brottet och jag som har varit där en gång förut med en ”magisk gas” ville gärna se vad som skulle hända utan den där extra ingrediensen jag hade sist. Kort sagt, laddat för fylla. Självfallet så hade TL och Lelle haft samma tankar så det är ju klart, Fyra kvävestinna hjärnor ihop måste vara bättre än två, eller?
AF kom med sin familj till brottet och kunde inte bestämma sig för vilket team han ville dyka med så vi fick ju klistra ihop teamen. Allt för doktorn.
Det var en sjujävla massa människor där, Grodan har nog fått igång dykningen där lite mer än vad det var förut. Linda, Mats, hunden Sadist mm var där. Tilja också med sin scooter.
Vi hoppade i och utförde en bubblecheck och då AF uttryckt sin önskan om att gå ner långsamt så sköt alla neråt som torpeder, AF inräknat.
Jag fick hjälpa min buddy med torrisslangen i utbyte mot att han tände min lampa.
Ganska snart så ser jag öppningen till Mecka, gruvgången RÅ tjatar om. Med en behaglig, mycket behaglig känsla i kroppen, ”strax innan utlösningskänslan” ni vet så insåg jag att min hjärna nog var en smula påverkad. Vi skulle bara kolla lite och så blev det faktiskt för det var redan en kö i gången… RÅ börjae gå in lite snyggt medan det andra gänget gick ut. Det såg ut som om bara tre av de fyra gick ut men vafan, kväve kan ha grott igen hjärnan på mig. Vi gick in någon meter men jag noterade att klockan gick och tåget till tryckkammaren skulle snart gå om vi inte påbörjade uppstigningen. Jag tyckte jag såg Onkel Bends och Murphy inne i gången, hand i hand leendes mot oss, speciellt mot mig, vi är ju redan du med varandra.
Tyvärr.
RÅ gjorde en signal-charad till Lelle som betydde att ”jag-Asp-går upp”. Lelle hävdar att han noterade det men hade fullt upp med att hålla koll på sin budde TL. Jag som noterade förloppet insåg att det nog var lite för många intryck/input på en gång och att han nog inte tänkte så mycket på oss.
Vi började simma motsols allihopa, jag hade problem med avvägningen från och med nu.
RÅ låg först och beskrev senare den syn han såg när han vände sig om och såg det pärlband av Halcyonlampor som låg bakom honom. Utomjordiskt vackert tydligen. Jag vet inte, jag kämpade med luft i fötterna…
Trots att Terese var med så är det inte hon som denna gång får guldpriset för bästa trim. Vinnare denna vecka är Andreas Fries, såg jävligt snyggt ut!
Jaha, 21 meter, dags för decopavan. Fram med slangen och fitthelvetet började friflöda när den just varit på service. Murphy stog därnere och vinkade åt mig och blinkade med ögat åt mig, du kommer ALDRIG att slippa mig betydde det.
Jag försökte stoppa trycket med tungan med resultatet att jag förfrusit den!
Av med helvetet och in med primärreggen igen, den gamla trofasta vännen.
Ja, tjena, jag andades ispartiklar för en sekund men jag orkade inte bry mig.
Vi gick sakta uppåt och ja, egentligen finns ju inget att se därnere så vi gick upp. Jo, jag körde med decopavan från ca 8 meter. Funkade fin-fint.
Under ytintervallet så hjälpte jag och RÅ en kille som hade lite problem med sin platta och flaska. Han var en tuff kille och hoppade senare i igen.
En utlandstalande solodykare dök upp från ingenstans, gjorde ett evighetslångt dyk, kom upp igen och försvann.
Märkligt.
