| |||
|
Jag har sedan en tid anslutit mig till GUE och deras mailinglistor, men blir lite beklämd i vissa avseenden. Jag har alltid sett på WKPP-folket som beundransvärda och oerhört avancerade tekniska dykare, men efter att ha följt de diskussioner som sker i GUES mailinglistor börjar jag bli tveksam. Inom Gue är attityden att alla som inte följer DIR-konceptet är ”strokes”. Att vara ”stroke” är ungefär att vara idiotförklarad. Det är inte så att jag själv känner mig utpekad, jag tror nog att jag följer DIR-konceptet fullt ut, det är närmast det elitistiska tänket jag vänder mig mot. Om man inte är 100% med så är man mot. Är man mot är man en idiot. En sådan attityd tycker jag inte är precis ödmjuk, snarare motbjudande inskränkt. Det är främst George Irvine som anger tonen, men även Jarrod Jablonski intar denna hållning i sina alster. Och givetvis följer alla "nyttiga idioter" med och underblåser attityden. Med två så stora egocentriker som Jarrod och George är en flock beundrande ja-sägare en ren skada för organisationen som sådan och direkt farlig för personerna ifråga. När man går lite djupare in i vad som skiljer Gue från andra ”vanliga och mer dödliga” organisationer så kan man konstatera att: 1) GUE folket inom WKPP består av dykare som i takt med antalet äventyrliga och experimentella dyk tillhör överlevnadsgruppen, dvs. sådana som har tillräcklig fysisk styrka, inte fått alltför allvarliga DCS-symptom och heller inte drabbats av andra fysiskiska skador trots deras tämligen djärva dykprofiler under experimentella förhållanden. Mao är deras dykerfarenheter inte generaliserbara på en bredare dykpopulation. 2) Deras dykerfarenheter ifråga om decoprofiler liknar i mångt och mycket VPM eller RGBM. I de delar de inte stämmer (hur stor CNS% som man tål och erfarenheter från djupa stopp ) så är väldigt lite dokumenterat på ett experimentellt godtagbart sätt. Det må kanske vara rätt men tål inte att generaliseras till en bredare massa. Därtill är de experimentella förhållandena alltför ovetenskapliga. 3) Jarrod Jablonski och George Irvine tas emot över allt som prominenta talare som lämnar ett budskap efter sig som de inte riktigt har täckning för. Visst är de grott- och vrak- dykexperter, men de håller sig inte till bara dessa områden i sina uttalanden. De uttalar sig både gärna och mycket om konfigurering i största allmänhet, vilka material som skall användas, lämpliga decotekniker i andra sammanhang än ifråga om grott eller vrakdykning osv. Framför allt är de hänsynslöst fördömande om andra tekniker än de som de själva står för, även om de tekniker de kritiserar inte rör grott – eller vrakdykning. Jag tycker det är till stor skada för dykningen som sport att en organisation såsom GUE inte visar ödmjukhet inför andra organisationers samlade erfarenhet. Jag tycker det är ansvarslöst av dem att uttala sig om lämpliga dekoprofiler baserat på så pass lös kunskap som elitgruppen WKPP:s erfarenheter och utan vetenskaplig kontroll under testarbetet. Jag är relativt övertygad om att de i det mesta har rätt, men blir rädd när jag inser på vilka lösa boliner hela deras kunskapsmassa är byggd och vilken receptivitet dykare har för vad de säger. De testar, testar igen och konstaterar att det fungerar. Därefter kollar de med sakkunskapen ( t. ex. forskare eller läkare). Om dessa inte hittar motstridigheter så går de ut med breda uttalanden om vad som är rätt och att allt annat är fel (=”strokes”). Om andra protesterar eller ifrågasätter är de ”strokes”. Sånt som man får stå ut med, men inte behöver respektera. Sådant förfarande imponerar inte på mig. Jag är tacksam för att de så generöst bjuder på sin erfarenhet, men är tveksam till om detta verkligen är ”kunskap” och fördömer definitivt förfaringssättet att döma ut annan kunskap förbehållslöst. Jag har helt enkelt blivit av med mina ”husgudar”. Är det någon som har tips på nya?
|
|||
 Visa alla svar«TILLBAKA Svara på detta inlägg Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik: Svar: |
