Svensk grottdykning i Bjurälven

2007-04-16
Av: Nicklas Myrin
Läst: 4989 gånger.

(SSF) Sveriges Speleologförbund´s dyksektion gjorde i påsk en resa till
Bjurälvens naturreservat för att ta reda på vilken potential området har när
det gäller dykbara undervattensgrottor. Bjurälven försvinner ner i marken
för att komma fram igen ca 3 km längre ner. Det finns ingen som vet var
vattnet egentligen tar vägen. Efter att ha fått tillstånd från länsstyrelsen
kunde vi äntligen förverkliga våra planer.

Deltagare var:
Mats Lind
Johan Utas
Nicklas Myrin
Kai Hietanen
Daniel Nordin (Fjällräven)
Martin Nordin (Baggbodykarna)
Crister Berg (Team FX)
Pia

Här följer en förkortad reseberättelse.

Onsdag
Vi lämnade Stockholm kl 18.00. Allt gick bra tills vi passerade Strömsund,
då fick vi haveri på vårt lånade släp. De två balkarna som går ihop vid
kulfästet gick av på två ställen. Beror sannolikt på en kombination av
överlast, rostigt släp och mycket kärlskott på vägen.

Vårt lånade släp numer trasigt.. Foto: Nicklas Myrin

Man skulle kunna säga att det gick av på mitten! Detta var kl 04:00… Vi
bestämde oss för att sova och lösa problemet när närmaste mack öppnade kl
06.00. I halvsittande ställning somnade jag till slut. Men den glädjen var
kort för det dröjde inte länge förrän väckarklockan ringde. Som tur var satt
jag ju redan i förarsätet så det var bara att starta bilen och köra iväg.

Torsdag
Hur ska vi nu lösa detta? Vi kan ju hyra ett släp men då kommer vi inte hela
vägen hem ändå! Nu var det dags att ta fram charmen! Jag behöver ju ett eget
släp, jag vill ha ett eget släp. Nu gäller det bara att få min fru att
förstå hur mycket vi behöver ett släp. Jag ringer upp och förklarar hur
risigt vi ligger till och att ”vi borde ta vårt förhållande till en högre
nivå, en riktigt lycklig familj har ett släp!” Hon svalde betet och 5
minuter senare hade hon satt in 24 000 kr av våra gemensamma pengar på mitt
konto (som hon såklart styr över) och sa med len röst ”använd inte allt!” Vi
hittade ett släp som var så pass stort att vi fick plats med det trasiga
släpet uppepå (norrländskt skotersläp med tipp!!). Detta var helt nytt men
stödhjulet var sönderkört. Vi kollade upp nypriset som var 23 000 kr.
Klockan 7 på morgonen lyckades jag pruta ner det till 17 000 kr, KLART! NU
KÖR VI!

Släp på släp Foto: Nicklas Myrin

Från Strömsund.tog det också lång tid pga vädret. SMHI varnade för storm
klass 3 och vi passerade flera bilar som kört fast. Vi försökte hjälpa en av
dem med inte ens med oss 4 väloljade killar som puttade lyckades få loss
denna Subaru. Vi fortsatte köra tills vi fastnade i en halv meter tjock snö
som täckte hela vägen. Vi fick hjälp av en brutal plogbil som röjde upp på
sista kullen till Stora Blåsjön. Ett stort problem var att det blåste så
mycket att snö virvlade runt och sikten blev mycket begränsad. Martin fick
gå framför bilen och leda vägen, ibland ramlade han ner i diket för inte ens
han men sina falkögon kunde se var vägen gick.

Anlände Stora Blåsjön torsdag kl 12.00, ca 7 timmar försenade pga haveri på
släp och snöoväder. Det är precis såna här utmaningar jag älskar med dessa
äventyrsfulla expeditioner!

Planering för morgondagen:
Upp vid 06.00
Avfärd ca 07.30
Medtag minst en hel dykutrustning, rep, spadar, mackor, termos, mm. Målet är
att försöka hitta Festins grotta och utloppet. Vi ska även försöka hitta
Dolinsjön. Säkerhetsutrustning såsom första hjälpen, syrgas, sovsäck,
liggunderlag tas med.

Fredag
Upp vid 06.00. Avfärden försenad till 08.00. Vägen mot gården
(Leipikvattnet) var ej snöröjd. Johan och Kai åkte Johans bil för att se om
det gick att ta sig fram. När de inte kommit tillbaka på en stund åkte vi
med min bil för att hjälpa till om de kört fast men vi mötte dem efter halva
vägen och det gick bra att köra om i den djupa snön. Men vi vågade inte
försöka med släpvagnarna så vi lossade skotrarna och några fick köra dem
medan vi andra tog bilarna.
Vi vägens slut tog vi beslutet att åka lätt för att först hitta grottan vi
ska dyka i. Efter mycket letande hittade vi Festins grotta. Det enda som gav
en ledtråd om grottan var ett så kallat andningshål som var ca 1 dm i
diameter. Andningshål bildas eftersom temperaturen i grottor ofta är varmare
och smälter snön utanför. Jaha! Det är väl bara att börja gräva då? Mycket
skottande och vi hade till slut en fin trappväg 5 meter ner i snön.
När vi kröp ner i underjorden blev det lite varmare, vindstilla och
fantastiskt vackert. Grottan går från markytan ner ca 10 meter innan man
kommer till vattnet. Iskristallerna glimmade och vattnet var kristallklart.
Det sög i hela kroppen. JAG MÅSTE HOPPA I !!!!
Det började bli ganska sent men vi hämtade ändå två dykutrustningar så att
vi kan avgöra hur mycket vi ska ha med oss i morgon.
Jag dök först och bekantade mig med grottan. Det verkar vara ganska stort.
Jag tittade in i den del som jag tror är fortsättningen. Här fortsätter det
garanterat. Denna gång gick åt Syd ost.

Johan Utas klättrar upp ur Festins Grotta Foto: Crister Berg (Team FX)

Jag gjorde två dyk. Det andra gjorde jag längs gamla linan fram till en
t-korsning som är uppfäst i taket. Sedan dök Kai, hans reaktion var
splittrad. Dels hatade han grottan för att han tyckte den var så liten (han
är van vid större grottor) men mest älskade han den för att den är så
vacker. Det finns inget som slår våra vackra fjällgrottor. Nu när vi vet att
det går att dyka här vänder vi tillbaka till skolan i byn där vi sover.

Lördag
Jag dök från Festins grotta ner åt höger, uppströms och kommer till en
förträngning. Gången är hyfsat stor men den delas av en skiva som är av
annan berggrund och inte har fräts sönder av koldioxiden i vattnet. Botten
består av finkornigt grus och taket är fast karst. Där försökte jag att
gräva så pass mycket så att jag skulle komma förbi. Jag hade 2 st 6 liters
flaskor sidmonterat men trots att jag höll på i ca 25 minuter lyckades jag
inte komma igenom. Gången lutar nedåt och det grus jag gräver bort rann
tillbaka på mig. Det är nästan möjligt att komma förbi men det kändes för
osäkert att trycka sig igenom. En stor fördel var att det är ganska högt
flöde just här så sikten är nästan perfekt hela tiden. Det går antagligen
att vända på andra sidan utefter vad jag kan se men jag är inte den som vill
chansa. Det går säkert att ta sig igenom med 4 liters flaskor. Det går
säkert ännu lättare om man tar av sig flaskorna och skjuter dem framför sig.
Denna gång är helt klart en fortsättning som vi ska spara till senare.

Under tiden jag dök så dök Kai på ett annat ställe som ligger några hundra
meter ner i dalen.

Kai har precis kommit ut ur Meandergrottan, Nicklas gör sig redo.. Foto: Daniel Nordin

Där finns ett stort utlopp som sommartid har så högt flöde att det är
tveksamt om det går att komma i överhuvudtaget. Men Kai hade med lätthet
lyckats komma in där nu. Han berättade om en helt renspolad gång med
fasetter (urskålningar i berget pga vattenflödet). Dessa fasetter är
tydligen mindre än de i Festins grotta. Detta tyder på att det normalt är
ännu högre flöde här. Johan och Mats hade också redan tittat in där och som
det berättat var det helt fantastiskt med renspolade väggar, vackra fasetter
och ljust grå kalk. Man simmar liksom i en meandrande tunnel som är lite
ovalförmad. Detta utlopp kommer vi att kalla Meandergrottan. Man kommer
efter att ha simmat lite på sidan fram till ett större utrymme (ca 1,5-2 m
brett) där det vänder rakt nedåt 5 m även detta i en sprickliknande gång.
Man bör här bestämma sig för vilket håll man ska gå ner men det går att
vända sig där nere även om det är svårt. Väl ner svänger gången in och det
enda vi kunde se där var ett inferno av grusstorm. Kai döpte denna till
”Blästergången”. Jag försökte titta in men det var omöjligt att se någon
fortsättning. Gruset har en storlek på ca 2-3 mm. Det letade sig in överallt
och vi hittade grus i utrustningen långt efter. Detta går säkert att ta sig
förbi men området har många fler ställen vi ska kontrollera först.

Söndag
Jag simmade runt och fotograferade. Började med att följa gamla linan från
Festins grotta tills grusbädden börjar gå uppåt (ca 70 m). Fotade gångarna
och fiskar på vägen.

Bäcköring eller som vi kallar den, Grottfisk.. Foto: Nicklas Myrin

I slutet är linan uppfäst i taket och efter det låg linan väldigt slack. Det
visade sig senare att den var av längre fram.
Efter detta dyket var jag såklart lite kal och ville få upp värmen så jag
tog en spade och gick ner till det mindre utloppet som vi inte har tittat så
mycket närmare på. Jag skottade och kom fram till vatten och en liten
grotta. Jag kröp in och upptäckte att det dykbart. Kai kom och instämde så
jag hämtade dykutrustningen. Jag gjorde flera försök att hitta
fortsättningen, men det var ganska så dålig sikt och det verkade vara litet
så jag tog det försiktigt. Jag var upp och pratade med Kai 4 ggr innan det
kändes så pass bra att jag vågade trycka mig igenom denna förträngning. När
jag väl kom igenom hittade jag den gamla linan som Johan och Leif lagt för
10 år sedan. Där blev även sikten bättre. Jag knöt in den nya 4 mm linan i
den avslitna gamla linan som är lite tjockare. Dyket vidare gick väldigt bra
och var otroligt vacker. Det kändes bra eftersom att jag dykt vägen förut
även om det var från andra hållet.

Grottgång under vattnet, storlek ca 1 meter högt och 3 m brett. Foto: Nicklas Myrin

Dyk nummer tre denna dag gjorde jag och Kai tillsammans för att fota och ta
oss ner i det som vi har kallat T-korsningen tidigare. Kai lade om den linan
så att den låg mitt i gången istället för att spärra ingången i den gång som
går nedströms. Vi installerade ett klätterrep som Kai matade in i gången där
den sögs ner i mörkret. Detta rep använde jag som säkerhet när jag backade
ner i strömmen i denna ganska trånga gång. Den är ca 10-12 m lång räknat
från förgreningen och går snett ner från början vid förgreningen på 7 m djup
till 10 m djup där den smalnar av och går in under en kant. Jag vände därför
att det höga flödet gjorde det hela spännande och jag är glad att jag hade
en ordentlig lina att ta mig upp för. Det hade aldrig gått att simma mot
strömmen. Kai väntade hela tiden där uppe. Sedan fotade vi i ”skivgången” då
Kai höll i slavblixten.

Kai tar sig ut ur den trängsta delen i skivgången. Foto: Nicklas Myrin

Medan jag och Kai var på denna plats hade de andra letat efter och hittat
Dolinsjön som ligger några 100 meter upp i dalen. Denna sjö är en av de
högintressanta platser vi ville leta fortsättningen på. Detta blev en riktig
utmaning för Johan, Mats, Christer, Martin och Daniel. Dels var det ju
såklart snö, sen var det is, sen var det vatten, sen var det is igen! Denna
dubbelis gjorde det hela lite mer komplicerat. Johan fick stå i det kalla
vattnet och borra hål efter hål tills han gjort en fyrkant som var så pass
stor att en dykare går igenom. Äntligen kunde Martin och Mats hoppa i. Även
här finns det fotsättning!

Mats, Johan och Martin försöker komma ner i Dolinsjön. Foto: Daniel Nordin

Eftersom målet inte var att utforska grottan utan bara se om det finns
potential att fortsätta så avbröt vi dykningarna och konstaterade att
Bjurälvens undervattensgrottor skall fortsätta att utforskas! Totalt hittade
vi minst 5 möjliga fortsättningar och lade ut ca 60 meter ny lina i tidigare
outforskad grotta. Nästa år åker vi tillbaka för att kartlägga mer av
Bjurälvens undervattensvärld...