Andreas Swills

Ålder: Stabila 31
Yrke: Specialist på en typ av Laser avsedd för Ögonkirurgi. Och så lite dykutbildningar lite nu och då.
Bosatt: Hammarbyhöjden
Antal dyk: 500+
Medlemsnummer: 10240

Hej Andreas, allt bra med dig?
- Tjenare! Jotack det är bra som vanligt. Mycket underbar dykning i skärgården och under mark på senaste tiden så man traskar omkring med ett litet leende på läpparna med siktet inställt på en lugn helg för att äntligen ta tag i det sista i den nya lägenheten. Detta är en underbar tid för dykning helt enkelt.

Vem är egentligen Andreas Swills?
- Brukar kalla mig själv Exilnorrlänning då jag flyttade ned från lilla byn Hortlax utanför Piteå 1999, kamraterna verkar dock vilja ha det till att jag minsann blev deporterad då jag inte passade in i bygden.
Har väldigt svårt att sitta still men är väl den individ som ofta hörs mest men som kanske inte alltid vill synas lika mycket och aldrig har långt till skratt och hyss.
Måste konstant hitta på nya saker och är inte rädd för utmaningar och tar för det mesta saker precis som dom kommer med inställningen att `det löser sig!`. Det är nog en arbetsskada från mina jobb som resande tekniker under 9 år där nästa dag alltid bjuder på ngt nytt och en tandläkartid alltid bokas om 5 gånger innan den passar in i kalendern. Nu för tiden finner jag lite mera stillhet i tillvaron och man kanske måste inse att man faktiskt blir äldre.

Du har ju blivit nominerad av våra läsare, varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
- Jag tror helt enkelt att det är torka på kandidatfronten eller att det rent ut sagt är ett skurkstreck från mina kamrater, eller så är det så att man hörs ganska ofta de gånger man är på te.x en dykbåt och det gjort att folk konstigt nog vill veta vad det där var för en dryg jävel.
Håller mig relativt tyst på forumet men cirkulerar ganska frekvent på OceanicTech där jag jobbar som frilansande instruktör lite nu och då och jag kan tänka att många sett mig i butiken eller fått hjälp med något.

När började du dyka och varför?
- Efter ngt år med fridykning som hobby samt ngn säsong med UV-Rugby hemma i Norrland så rådde total torka under första året i Stockholm - Vändningen kom då jag stötte på en galning (Mikael Tinglöf Medlem #256) från Sundsvall som då hade cert och tyckte att det skulle vara en kul grej om vi skulle ut och bubbla tillsammans. sagt och gjort, tog mitt OW certifikat 2000 på Oceanic Södermalm, den tiden dom låg på Erstagatan. Jessica Ström var min instruktör (Numer Fru. Olsson).
Jag blev totalt biten och ett par kurser följde med olika skolor.

Kan du kort beskriva din dykkarriär?
- Efter ett lungt år med få dyk snubblade jag in på OT för lite dykstimulans och Håkis fick mig att förstå att dubbelpaket var dykningens ferrari. Det var där den dagen som dykningen skulle bli mer än en hobby och utvecklas till en del av sig själv. Fler kurser följde och vid det här laget är Tech 2 certet dammigt och vi siktar in oss på Caveriet som bjuder på en aldelens underbar miljö som är dykbar i vind och dåligt väder.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
- Ett andra intresse är väl att jag måste hela tiden göra ngt, äskar att arbeta med händerna och tar på mig mer och mer snickeriarbeten vid sidan av det dagliga livet. Renoverar lägenheter på löpande band och det kanske är så att flytten är ett faktum då jag väl fått renoveringen är klar. Utöver det så finns det faktiskt inget som jag brinner för lika mycket som dykningen, sen tar den som ni alla vet ganska mycket tid. En tidigare passion var motorcyklar men efter två hårda smällar på lika många år så fick dykningen all uppmärksamhet.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
- Jag skulle vilja säga att det är när gruvhjälmen åker på och resan ned i underjorden påbörjas men det som ligger varmast hjärtat är ändå en dag på havet - Det krusar sig lite. Vinden är sval men inte kall. Solen slår sig fri mellan molnen och en säl syns till vid horisonten. Vi befinner oss i Stockholms skärgård, vid ngt av vraken längre ut i kustbandet och gör oss redo för att angöra bojen. Bryter ytan och inser att sikten är fenomenal - Här följer en orgie av idioti med passage genom vrakets samtliga skrymslen och vrån, undersökande och kikande. Vi bryter dyket efter 50minuter på vraket och är minst sagt nöjda, decot kantas av en och annan näsflärp samt improviserad kommunikation om den dryga timmen som just passerat. Vi bryter ytan och kvasityskan tar vid. Middagen är redan uppdukad och stunden vid bordet är smått helig och syner och upplevelser delas mellan individer. Ute har solen börjat gå ned och vi spenderar slutet på dagen leende i en brassestol på fördäck men en kall pilsner i handen.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
- Alla dyk är på sitt lilla sätt underbara och små favoriter. Kanske inte vraket eller dyket som sådant men umgänget och tjatet runt ikring. En riktigt favorit är ändå Najade - Ett vrak fyllt av detaljer. Jag och Jofvan Rinaldo landar på styrbords reling och sikten är god. En säl var hack i häl med oss ned och tar rygg på oss när vi åker iväg med skotrarna efter religen akterut, vi vänder i aktern och råkar ut för närkontakt av tredje graden när en säl bestämmer sig för att ta en närmare titt på dessa farkoster med idioter bakpå. (Bra nära att kalsongerna fick pensioneras) Fram mot bygget och tar oss hela vägen till fören med säl hack i häl. Ankare - Check! Och vi susar vidare mot bygget. Ned i maskin där vi pressar oss ned en lejdare och jag pekar ut maskintelegrafen åt Jofvan, vi tar oss akterut fortfarande inne vraket och stöter under resans gång på det märkligaste saker och ting. Jag fascineras över ett par nätta damskor knutna samman med ett snöre - Pekar ut detta tydligt för J som genast toppar mitt fynd med en hel låda dylika skor. Jobbar oss genom samtliga nivåer och förundras av alla fynd och detaljer som Najade bjuder på. Det är verkligen svårt att förklara och man måste nästan uppleva det själv. Eller som Marco Polo ska ha sagt på sin dödsbädd: "I did not tell half of what I saw for I knew I would not be believed"

Vad tycker du om dykarna.nu?
- Dykarna är en underbar mötesplats och jag har dykarna.nu att tacka för de underbara, otroligt speciella individer man delar dykningen tillsammans med. Jag tycker dock att stämningen på forumet den senaste tider blivit lite mera barnslig med sandkastning och plastspadar i huvudet som följd. Undviker själv att posta svar eller topics då jag vet att språkpoliserna, faktaagenterna och den allmänna idiotin kommer att jaga rätt på mig. Men trots detta är sidan en otrolig källa till information och fakta, kunskaper och erfarenheter och en sida som alltid besöks tillsammans med morgonkaffet.

Har du planerat något kul den kommande tiden?
- Just nu är det inte så mycket i kalendern - En tur till Tuna Hästbergs Gruva utanför Borlänge under December och lite planläggning för sommaren 2010. Det brukar i regel som alltid trilla in ngt otippat när man minst anar det.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
- Jag vill bara spä på lite vad många sagt tidigare, skynda långsamt. Det finns en sak man aldrig kommer att lära sig på kurs och det är erfarenhet. Det är erfarenheten som hjälper dig när det går snett, inte hur man gör en perfekt frogkick eller hur snyggt trim du nu må ha. Skaffa dig dyk och skaffa dig erfarenhet, jag förvånas idag hur man hela tiden strävar efter att gå kurser och i det kanske missar varför man dyker - Det är inte frågan om prestige - Det är väl frågan om att uppleva ngt utöver det vanliga, att skaffa minnen och upplevelser. Ta det som det kommer och öka gradvis om du måste men ta inga gigantiska hopp - Fallet kan bli bra mycket hårdare om du misslyckas. Och tveka inte att säga ifrån - Du skall alltid kunna bryta och vända ett dyk utan att behöva bli ifrågasatt. Och så mors väl valda ord, en vädjan och en frågeställning i ett: "Visst är ni rädda om er!?"