Dmitri Gorski

Ålder: 24
Yrke: student/konsult/säljare/översättare/latmask
Bosatt: upprinligen från St-Petersburg, varit bosatt i Stockholm/Denpassar/Gävle/Banpong/Trondheim senaste 4-5 år
Antal dyk: ca. 500
Medlemsnummer: 10564

Tjena Dmitri, allt bra med dig?
- Ja, det är kanon! Sitter med Tool i hörlurarna på jobbet i Trondheim, precis hemkommen från en 8 dagars dykresa med en gammal fiskebåt från 1930 (utan dusch och toalett och med sovplatser i lastrummet) längs med nordnorges kust... Har två veckor kvar på mig att leverera diplomarbetet och plugga till en gammal tenta jag har i slutet av augusti samt planera och lägga upp dykklubbens kursverksamhet under 2008. Vanlig belastning med andra ord :) Dykningen tillkommer såklart på alla ovanstående aktiviteter.

Vem är egentligen Dmitri Gorski?
- Han är en livsnjutande yngling i sina bästa år som inte tar livet på allt för stort allvar! Nu ser det ut som om den fasen i mitt liv ska förlängas med 4 år till iochmed att jag precis tackade ja till att skriva en doktorsavhandling åt ett företag i Norge och därmed har en ursäkt att slippa normalt jobb och villa-volvo-vovve ett tag till. Vilket jag är inte så ledsen över :)

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
- Ja, det vet jag faktiskt inte. Jag brukar inte dölja så mycket när jag pratar på forumet och det står mycket om mig i min presentation. Men jag ska väl försöka komplettera bilden nu.

När började du dyka och varför?
- Jag började dyka 2003 med en gammal kompis som inte dykt nåt efter vår ow kurs hos Team Divers i Järfälla. Dykningen tog en ny fart 2004 när jag stötte på Anders Puranen på nåt dammigt labb på kärnkemi och han raggade upp mig in i KTH DK där jag numera ansvarar för utbildningen. Genom klubben lärde jag känna Stefan Barth och Kristian Lyberg som har blivit mina trogna vapendgragare när det gäller dykpåhitt. Sen åkte jag och jobbade ett tag i Indonesien och blev divemaster där (och det satte stopp på alla framtida planer på att bli dykinstruktör - jag vill ha dykning som hobby och inte yrke), åkte till Malaysia där Erik Engberg fick äran att införliva mig med teknisk dykning 2005, nåt som Micke Bergström fick fördjupa ännu mer förra året, samt fortsatte i den andan sen dess.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
- Jodå, fast det kanske inte kan verka så... Jag har spelat tennis på tävlingsnivå ett tag, sysslat med lite kampsporter och klättring, gillar bilar och datorer - en stor hobby är också att socialisera mig med lite fest och slappande i kompisgäng såklart. Och så det jag sysslar med och brinner för professionellt, forskning inom industriell teknisk kemi.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
- Man åker ut lagomt tidigt med en stor båt på spegelblankt hav. Det är ingen stress och det finns gott om plats. Man snackar skit och drar på sig dykprylarna, får alla sina extraflaskor i vattnet och gör lungt alla checks för att sedan glida nerför linan mot ett nytt vrak. Det är helt ljust där nere och sikten är så bra att man kan se stora delar av vraket på en gång - för mig är det inte dyrotande efter mässing som räknas utan den stora hela bilden. Man tar sig en ordntlig sväng på vrakt och tittar in överallt. Dykkompisar är precis där man vill ha dom och bjuder inte på obehagliga överraskningar utan hela teamet fungerar som en enda enhet. Man är tillbaka på linan efter planen och börjar ett soft deco där man kan ligga och se delar av vraket långt ner och reflektera över dyket som hade varit. Uppe i båten kan man snacka om det och dela med sig av allt man såg.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
- Jo, en massa egentligen... Mitt första dyk på SS Najade med Cristina Eriksson var helt magnifikt och fick mig att fastna för vrakdykning, mina dyk på SS Nedjan i Gävle är svåra att glömma. 50 meters sikten jag har haft på USAT Liberty Glo på Bali en gång stog ut bland alla dyk jag har gjort där. Den odykta HTMS Pangan i Thailand var något speciellt. Ett dyk i grottor i Labass på Tioman med Erik Engberg fick mig att vilja gå grottkurs. Expeditioner till odykta grottor i bergen i norra Thailand i Kaolem Damm med Bruce Konefe var min första riktiga exploration dykning. Mina vinterresor till Gotland med Stefan Barth där man kunde se ytan från Casper på 50 meters djup kommer man ihåg länge. Fiskdykning på Koh Lanta med Sebbe på Kon Tiki som blev ovanligt över det jag hoppades på. Odykta rev i Burma. Och bara alla mina softa naturdyk och vrakdyk med Stefan, Kristian, Erik och alla andra runt om i världen som är så trevliga att dyka med att man stannar gärna nere i 2-3 timmar ibland.

Har du planerat nått kul den kommande tiden?
- Jodå, visst. Nästa vecka kommer det kanske att bära av till Plura grottan i nordnorge i några dagar för att dyka lite där och träffa lite folk jag känner. Efter det planerar vi en vecka med kvällsdykning här i Trondheim där vi ska första dyka korallrev på 50 meter i 2 dagar för att träna lite, sen gå på Hercules på 62 meter (en helt odykt bogserbåt med alla detaljer kvar bara 10 min från stan) och slutligen eventuellt göra ett lite djupare dyk på ett enormt Short Sunderland flygplan (40m vingspann, 10m hög) som väldigt få har dykt på som ligger på 75 meters djup ganska nära Trondheim. Det är fantasitsk sikt på upp mot 30 meter i fjorden nu, synd att inte använda möjligheten. Om ett par veckor kommer Fredrik Lilja och hälsar på och vi drar eventuellt till Stokköya för lite vrak och fiskdykning där. I september ska jag dyka tech vrak runt Oxelösund och åka till Åland för att dyka Hindenburg med Micke Bergström och i oktober ska jag till Fu Shan Hai. Mera långsiktiga planer består av vrakkursen i Narvik som är bokad till nästa sommar, technical diver 2 som börjar nästa höst och cave 1 i mexico som jag försöker hitta tid och team för.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
- Dyk snyggt, dyk säkert, dyk ordentligt, ha kul, skynda långsamt... Man kan gå en massa kurser eller bara pälsa på sig en massa flaskor och bomba ner djupt för att verka cool, men den enda riktiga vägen till att säkert få se allt kul som ligger där nere är genom att dyka mycket och göra det på ett riktigt sätt. Det, som Peter Steinhoff nån gång sa, take balls of steel - men det är värt det i slutet! Och inget kan ersätta erfarenhet under vattnet. Jag gillar inte dykpolitik och bryr mig inte så mycket om att ha politiskt korrekta åsikter - men jag älskar dykning, dyker en del och har väldigt kul! Det brukar räcka för dom flesta jag har mött även om det blir en del underhållande catfights med nötter på forumet som man iofs oftast aldrig träffar på dykbåtarna sen ändå ;) Släng ett mess i gästboken om du har nåt spännande dyk på gång!