Filip Kalinski

Ålder: 35
Yrke: IT-Specialist
Bosatt: Stockholm
Antal dyk: drygt 400
Medlemsnummer: 839

Hej Filip, allt bra med dig?
I stora hela, ja, men lite rörigt är det nog i mitt liv just nu. Men inget ont som inte för nåt gott med sig.

Vem är egentligen Filip Kalinski?
Den frågan har jag börjat ställa till mig själv på sistonde... Jag vet helt säkert att jag är en "fuck fish" -person. Alla som sett filmen "Adaptation" med Cage förstår uttrycket. Jag tar mig an ett intresse till 110% och lär mig allt jag förmår om det, så fort jag kan. Jag är ganska effektiv. Efter en tid hittar jag nåt nytt som fångar mig eller så tröttnar jag av nån anledning och släpper intresset helt. Jag blir aldrig riktigt, riktigt bra på något men jag är ganska bra på mycket. Har ännu inte hittat nåt som fångat mig permanent. Jag är även av åsikten att det är nyttigt att bli lite rädd ibland, eller om man gillar - mycket rädd. Det får iallafall mig att känna ända in i benmärgen att jag lever. Jag inser dock att det är starkt knutet till personlighetstyp ;-) Förövrigt är jag ganska social, högljudd, impulsiv och tyvärr egoistisk.

Du var ju tidigare en av de mest aktiva medlemmarna på dykarna.nu, vad har hänt? Har du lagt dykgrejerna på hyllan för gott?
Nej, dykningen är inte ett avslutat kapitel. Jag kom ganska snart underfund med att mitt "Mount Everest" med dykningen var att få dyka i de omtalade grottorna runt om i världen (har dock Mexico kvar). När jag till slut fick göra det, lockade inte dykningen lika mycket längre. Det var nog det största skälet. Ett annat var att jag gasade så fort att jag tappade siktet på ett av de ursprungliga målen - ha roligt. Hur dyket skulle genomföras rent tekniskt tog över allt fokus. Det har ändrats nu. Sen har vi ju det där med "fuck fish". Jag tror iallfallall att det var det som hände, inte riktigt benat ut allt ännu. Fanns naturligtvis andra faktorer också. Men efter en ganska lång frånvaro har det börjat rycka lite i dyknerven, och så saknar jag ju självklart kompisarna.

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
Det var en bra fråga, jag vet inte. Alla känner apan...?

När började du dyka och varför?
Jag började dyka 1999 och anledningen var att jag alltid älskat vatten och kännt ett sug till mer... vatten. Sen var det naturligtvis adrenalinhungern och äventyraren i mig som bidrog.

Kan du kort beskriva din dykkarriär?
Kort och intensiv. Runt 130-140 dyk / år när jag låg i som mest är tillräckligt intensivt för mig.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
Ja, flera. Familjen, foto, film, snickra, gymma, MC-åkning, segling är några. Gillar plocka svamp också, vilket jag finner konstigt.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
Oj, det har som sagt förändrats jättemycket. Förut var det mer inriktning på prestation, dykmål, genomförande. Det var kul då, besegra nya utmaningar, härligt! Jag gissar att jag har ett ganska starkt behov att bevisa för mig själv och andra att jag klarar av en viss sak. Rätt eller fel. Numera är utsikterna för en bra dykdag annorlunda. Jag har ingen prestige alls i dykningen längre, jag har inget att bevisa för någon. Det är ingen tävling längre. Väder eller vind spelar egentligen liten roll, även om jag inte blir arg om solen skiner. Det är snarare den där känslan av välbefinnande som sprider sig i kroppen under hela dagen som jag är ute efter nu. Den känslan startar redan kvällen innan och har endast till en viss del, med själva dykandet att göra.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Ja, grottdyken som jag har gjort med mycket goda vänner har varit underbara. Några minns jag speciellt, Fountaine deTruffe i Frankrike, Cow Springs samt traverserna i Peacock-systemet i USA var utöver det vanliga. När jag och en vän kartlade Gistad gruva under ganska många dyk, var också nått extra. Härliga tider. Några riktigt fina vrakdyk vill jag också minnas, Nelly, Thiele, Fritzen, Thistlegorm, Zenobia. Insåg dock till slut att jag inte är nån djupdykare. Simma in mig en eller två kilometer in i en grotta och det rör mig inte i ryggen, men är det 65 meter rakt upp till ytan kan jag ibland få hjärnspöken och hjärtklappning. Inte decot utan själva djupet skrämmer mig.

Vad tycker du om dykarna.nu?
Kanonsite även om jag på senare tid besöker den alltför sällan. Utan den hade jag inte fått uppleva dykningen som jag har fått göra. Jag har även direkt eller indirekt via sidan träffat några människor som numera blivit mina allra närmaste vänner.

Har du planerat nått kul den kommande tiden?
Ta MC-kort och köpa bushoj. Får inte mina adrenalinbehov riktigt stillade sedan jag slutade dyka... Nej, jag ska även ha den för att pendla till jobet. Trött på alla bilköer.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
- ...there is no free lunch... ;-)