Sten Stockmann

Civilingenjör, snart 35år gammal, bor i Esbo, Finland. Är gift och har 2
barn samt hund.
Medlemsnummer: 370

Tjenare Sten, är allt bra med dig?
Tack, det är kanon. Åtminstone subjektivt sett - någon annan kan ju tycka att jag är helt vrickad...

Vem är egentligen Sten Stockmann?
Jag är en finlandsvensk (sådär som Mumintrollet, ni vet - fast Stinky passar väl egentligen bättre) dykare interesserad av grott och vrakdykning samt undervattensfotografering (och smuggelwhisky givetvis).

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
Har ju dessvärre inte varit speciellt aktiv på forumet så jag antar att det har och göra med bilderna jag lagt ut i mitt album.
Passar gärna på och tackar för alla vänliga kommentarer jag fått. Alltid kul att åstadkomma nåt som andra uppskattar.

Ojamo verkar onekligen vara ett favoritdykmål, vad är det som lockar med en gammal gruva?
I början var det ju "exploration" som lockade. När jag började dyka där 1996 var det bara en handfull som ens kände till stället, och dom flesta nöjde sig med klassisk isdyking där på vintern när sikten var bra. Vi var bland dom första som började med teknisk dyking i Finland, och där
fanns *så* mycket att upptäcka. Visst är det en ju härlig känsla att "boldly go where no man has gone before". Nu efter 10år är det närmast för att det är så bekvämt. Man kan hoppa i bilen, köra dit och göra ett 90min dyk och vara hemma 4h senare, oberoende av väder och vind. Passar
i synnerhet småbarnsföräldrar...

När började du dyka och varför?
Havet, fiske, simmning och dykning facinerade redan som liten. Spenderade nog största delen av sommrarna i vattnet kring vår sommarstuga med cyklop och fenor. Eftersom det var ett gamalt
fiskehemman hittade man ofta gamla flaskor, tallrikar mm. på botten och det fanns t.o.m. (finns än) ett vrak av en gammal roddbåt rakt framför vår bastu. Lägg till rykten om en rysk silvergalär ett par sjömil bort och jag var helt såld.

Hade turen att det fanns 2 dykbutiker inom ett kvarter från min skola, så jag hängde alltid där på rasterna. Började kursen våren innan jag fyllde 15, och fick certet strax efter min födelsedag. För att få min morsa mera positivt inställd sa jag henne att jag skulle börja hoppa fallskärm, och när hon sa att "Nej det gör du inte" var det ju lätt att sälja idén med en dykarkurs istället...

Du har ju varit med på dykarna.nu under flera år, hur ser diskussionerna ut nu jämfört med starten?
Skulle säga att det är mindre hetsiga gräl typ "PADI vs CMAS" som det
var tidigare. Verkar som folk har blivit mera respektfulla, öppna och
toleranta. För att inte nämna hjälpsamma. Vi kan ju alltid hoppas att
detta går att avspegla på vårt samhälle i allmänhet.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
En solig "bleke" sommardag på Finska viken i goda vänners sällskap. Typ som på bilden nedan.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Har blivit bortskämd med så många fina dyk att jag nästan hellre berättar om mitt sämsta. Det var när jag jobbade på Suunto och vi skulle göra en film som inkluderade bla. cykling, klättring dykning mm. för japansk tv.
Jag skulle vandra ut i en sjö, dyka och komma gående tillbaka mot kameran och visa dykprofilen från dykdatorn. Sjön där vi skulle filma verkade lite långgrund, men jag klampade morskt iväg med dubbeltovor på ryggen och jetfins i handen. När jag tar första steget ut i sjön sjunker benet ner i dy ända till knäet och jag faller pladask på mage. Försöker så graciöst som möjligt sätta på mig mina fenor och simma iväg i det grunda vattnet. Problemet blir att jag snabbt inser att sjön
inte är djupare än 20cm... Genom att tömma dräkt, vinge och lungor totalt lyckas jag tillslut borra ner mig i dyn som sån jäkla plattfisk så att flaskorna inte längre syns ovan ytan. That was the easy part.
Sedan gällde det att kravla upp på land igen... När jag slutligen krypit upp på land igen (täckt med illaluktande svart gegga) och skall visa dykdatorn till kameran inser jag att 50cm djup (20cm vatten, 30cm gegga) inte räckt för att datorn skulle ha loggat det som ett dyk... Total flopp alltså, men japanerna älskade det! Very exotic!

Har du planerat nått kul inför årets dyksäsong?
Familjtillökning igen... ;-) Så vi får se hur det bli med dykningen i sommar...

Vad vill du säga till alla som läser detta?
Kan tänka att det finns många andra som kämpar med att hitta balans mellan familj, jobb och dykning. Mitt råd är att sätta saker i rätt perspektiv. Jag har dykt i 20år, och tänker hålla på i minst 20år till, har alltså beslutat att jag är "in it for the long run". Då svider inte lika mycket när man inte hinner med på alla coola resor och projekt som polarna gör. Att uppehålla sin kondition och dykvanan är alltså viktigare en enskilda "drömdyk". Och viktigast är att passa på och njuta
av familj vänner och annat roligt och viktigt i livet. Dykningen är en del av mitt liv, men jag lever inte enbart för den. Många verkar mera "all or nothing" inställda och lägger av med dykningen helt och hållet pga familj, jobb etc. Själv tror och hoppas jag att det går att hitta en balans.
Simma lugnt!