Tobias Åberg

Ålder: 34 år
Yrke: Egen företagare. Mångsysslande aktiv i dykbranchen, DVD produktion av jaktfilmer samt nätverkshandel.
Bosatt: På en gård i Maglö, Skåne.
Antal dyk: +2000
Medlemsnummer: 2096

Hej Tobias, allt bra med dig?
Ja, det får man nog säga.

Vem är egentligen Tobias Åberg?
En 34 åring med fru, 2 pojkar 3 och 7 år. Jag kom in i dykbranchen direkt efter gymnasie/lumpen 1991. Startade Down Under Diving 1995, sålde centret 2004 och har sedan dess dykmässigt mest fokuserat på att återta den hobby som gick förlorad då man började jobba med dykningen. Satsar numera på färre men mer kvalitativa dyk, gör 99,99% av all mina dyk från egna båten Moskus. Är extremt intresserad av vrakdykningens alla aspekter, sista tiden finns min UV kamera med alltid när jag dyker. Jag är RB dykare sedan 1997, då jag köpte min Biomarine MK15. Jag är nog extremt målinriktad och fokuserad, när jag väl finner ett mål jag vill uppnå, min fru säger att jag är beredd att ”gå över lik” för att nå målet, det kan nog stämma. Har nog en ganska positiv grundinställning till livet och har bestämt mig för att verkligen utnyttja det till max, för man får bara en chans.

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
Det skall man väl inte själv svara på, men frågan är vad man tror. Så jag tror det kan vara för mitt engagemang i vrakdebatten, som väckt någons intresse.

När började du dyka och varför?
1991. En klasskompis på gymnasiet tog med mig på ett provdyk och sedan var det ”kört”. Jag trodde tidigare att det var dyrt och avancerat att lära sig dyka, men efter provdyket i pool kunde jag konstatera att jag både hade rätt och fel. Det var inte avancerat, men det kostade en slant. Dyrt relaterat till upplevelse är det inte anser jag, även om det i dagens penningvärde var 3 ggr så dyrt att dyka för 15 år sedan. Jag har alltid fascinerats av havet, så valet att ta cert var inte svårt. Speciellt WWII historia har intresserat mig och även om jag inte såg möjligheten kristallklart när jag började dyka, så fanns det någon tanke i bakhuvudet om att en dag dyka på krigsvrak. Grönsaker och koraller tycker jag kan vara trevligt någon gång då och då, men inte för ofta! Sist jag dök salladsdyk var väl 2003 på Lanzarote, så nu klarar jag mig i nått år till innan suget uppstår.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
Jag jagar en hel del, främst med mina hundar, en Västsibirisklaika och en Labrador. Perfekt komplement till dykningen. Dykning vår och sommar och jakt höst och vinter. Jag tror det är samma sak som attraherar mig med båda aktiviteterna, spänningen och att det är väldigt sociala hobbies. Både dykning och jakt har jag kombinerat med ett stort intresse för film och foto.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
Spegelblank höstdag i oktober. 10 grader i luften och 13 grader i vattnet. 8-10 glada och positiva dykare kring mig på båten. Dyket sker på något nytt spännande vrak i Östersjön, gärna en större ångare sänkt under WWII. Har man en perfekt dykdag, så skall givetvis den extremt bra sikten också inställa sig under dyket. Dykdagen avslutas med grillning av fläsk och grishals på akterdäcket i solnedgången, med stora förväntningar på nästa dags dykning…Låter bra va? ;-)

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Absolut! Givetvis finns det många dyk som varit bra genom åren, men absolut högst rankar jag de jag gjort på General von Steuben. Att ha möjligheten att dyka en mer eller mindre orörd oceanliner i Östersjön, med den historian det vraket har är nästan ogreppbart. Det är så många intryck, funderingar och känslor man får under ett sådant dyk, att alla andra dyk jag gjort hamnar i skymundan. Att först ha förkovrat sig i litteratur kring vraket och förlisningen, gör att allt blir extremt levande när man sedan ser platserna själv. Att ha läst en överlevandes skildring över hur denne sprang längds promenaddäck för att ta sig upp till livbåtarna, gör att ens egen simtur längds samma sträcka blir så mycket mer värdefull. Att simma in i salarna där 100-tals skadade omkom eller begick självmord för att de inte kunde rädda sig, gör att man får en egendomlig känsla av ödmjukhet, ångests och respekt, för platsen.

En absolut favorit och en anledning i sig själv till att dyka överhuvudtaget.

Har du planerat nått kul den kommande tiden?
Inom dykningen har jag väl ett par dykhelger kvar i år, dock utan definierad destination, men vrak i Östersjön blir det. Annars är det väl jaktsäsongen som drar igång med älg och vildsvinsjakt i oktober.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
- Jag trodde när jag dykt ett år att jag hade 150% koll på läget och även om man intellektuellt förstod att dykning kunde vara potentiellt farlig, så var det inget man tänkte så mycket på. Under åren har man råkat ut för en del incidenter och i takt med att man växer in i dykningen inser man också att det finns en anledning till varför det är viktigt med utbildning/kunskap och säkerhetsrutiner kring oss. Jag har insett idag att den 150%-iga koll jag ansåg att jag hade för 16 år sedan, har utbytts mot ett betydligt lägre tal, då insikten om Murphys lag kommit. Pressa gärna dina personliga gränser inom dykningen, men gör det med god självinsikt och korrekt kunskap bakom handlingen. Människan har alltid velat tänja sina gränser och det tror jag också är en anledning till varför vi dyker överhuvudtaget. Tänk på att varje dyk du gör har potentialen att döda dig. Skrämmande! Javisst, men samma sak gäller för bilkörning också. Det är bara du som kan avgöra om du skall avstå ett dyk eller inte, är du tveksam så har du svaret. Ha roligt när ni dyker och tumma inte på säkerheten.