Namn: Lösen:

Dyk nr: 193, Svartis


DYKARE :
PARKAMRAT :
Janne Rönnlund  
DATUM :
2005-01-23
MAXDJUP :
16,5 meter
DYKTID :
45 minuter
VISAD :
1038 ggr

Jag fyller 38 i år även om ingen tycks tro det. Min mentala förmåga släpar efter lite i jämförelse med antal födelsedagar.
Nåja, allt ovanstående är numera välkänt inom dykkretsarna samt även inom familjen även om ingen där vill diskutera detta faktum.

En gång i tiden, i går exempelvis så skulle en större ansamling dykare av olika fraktioner ta sig en titt på Najade som råkar vara ett skeppsvrak och som ligger allra längst ner i vattenkolumnen i Östersjön.
Gud straffade oss för andra gången på tre veckor med oväder.
De lite fega stackarna Fille, Terese samt mister Brown, Lelle själv åkte upp till Eklöfs socken, Sala för lite safe Cavediving. Enligt utsago så fjollade dom fram sina reels då det var Ice över hela brottet.
Nåja, en av dom är ju Full Cave och dom andra körde med lite trust me-diving. Mr B. ringde senare till mig från the divemobile och berättade att det känts safe hela dyket från början, tills dom turnade dyket tills dom kom upp på land. Det var lite andra Cavedivers där också he told me.

Jag, RÅ, Peter och The evil one, the Cop Janne som alla är specialized in artic warfare ville göra ngt mer dangerous. Lite Wreckpenetration stog på tapeten. Förlåt, wallpaper.
Vi tuffa OC-dykare spottar ju på alla strokes som envisas med CCR. Kan man inte ransonera med luften, har du för hög SAC-rate, DYK DÅ INTE!

Jag och min teammate i SKPP (Svartis Kontrol Power Project) valde att dyka själva då det var extreme förhållanden och få andra skulle klara av the ultimate overhead icediving facilities som dyket började med.

Vi fullkomligt krossade det andra teamet (Stroke-ettan) som med sina niceiga blixtljus ("Richard L. har sagt att dom är bra, bla bla bla"/ citat Richard Åhnberg) störde alla fishar. Jag såg en catfish som såg jävligt mycket farligare ut än vad alla ni andra hade klarat av mentally. SKPP bara gled vidare, lite soft men damned coolt.
RÅ har ju inte tagit PADI:s räddningsdykarcert så honom dyker jag inte med. Tänk på Rule no 1!!! Always...

När Stroke ettan nått sin turning point så ba tänkte vi i SKPP att vi kör lite längre ut, too the deep side of the pool liksom. Vi tänkte deca på en 100% från 21 meter bara för att vädra optimalt.
JR som var Captain drog oss genom en extreme låda/bur som antagligen härbärgerat skitafarliga (dangerous) lions en gång i tiden. Med fenorna i botten, förlåt silten så drog sig JR geonom buren. Jag gled vackert efter med min sjua tryggt på sidan.
Lite spare-air ála mucho va.

Vi kom fram till wrecket och gled elegant under hela shipet. Där låg en form av muräna som jag sturskt knuffade undan. Inte utan besvär, för vi pratar om en big fish här.

Vi gled runt vraket i den svåra currenten och såg två strokelampor komma fram ur silten (vår silt).
Jorå, dom kom ända fram till vraket.
Min etta, d v s Captain gled upp längs droppet Svartis ligger on. Vi kände oss elegenta ända tills jag tittade bakåt. Jorå, the techway, hakan mot bröstet. Ett skimmer av dagsljus svagt dolt i den uppdragna clayen caused av min sjua sken förföriskt åt mig. Vi drog snabbt vidare. Jag hittade strax ett par skor som numera är uppställda på diverse timberbitar utanpå vraket.

Vi såg en jättestor fish som sleepade i ena spisplatteutrymmet. COOLT!

Min alltannat än cavecuttade Polarbear värmde hela bodyn utan the hands så vi började båda freeza efter about 35 minutes into the dive.

Strokeettans etta, RÅ hade plockat fram sin safetyspool och lagt lite caveline. Jag simmade snabbt mot hans Primary tie off som var en bit efter hans Secondary tie off. Syftet var att fylla hans SMB med lite NOAA 1 men han hann ikapp mig det lilla djuret. han borde ha tagit med sig sin primaryreel!

Här gav jag min Captain öppnande handen och vips så plockade min etta fram sin säck som strax efter var den floating on the yta.
Vi gled uppåt i kolumnen och inte bara det. När vi var längst upp i vattnet så hade vi även glidit snett in the current så vi var ungefär about 300 feet från the landyta.

Vi swimmade on the surface tills the ice tog emot. Vi gled under the ice och i tried to walk on the ice but under. It was so slippery so i had to walk on the bottom instead. And then the dive was over!

An extremely dangerous dive if i say it myself.
We bytte om and then after 2 sausages with spicy mustard and some hot chocolate at the Staoil nearby vi kände oss lite warmer.

We sa hello to eachother and had a competition on the Värmdöled. The Cop won naturligtvis. The lifeguard came tvåa, The pornoutrenter third and i, i förlorade. Damned french car!

Snipp, snäpp snut. And then the saga is slut.



Tack Baggbodykarna for the inspiration!
http://www.baggbodykarna.org/article.cgi?sid=108











Fan, det skulle ju vara slut på den här typen av dyk!