Dyk nr: 37, Kapellskär

Nitrox kursdyk # 1
EAN 33

Min längsta logg till mitt kortaste dyk.
Det här skulle egentligen ha varit dyk nummer 38, men nu blir det 37.
Loggen får börja med en kort anekdot om dyket som skulle bli 37 men som aldrig blev nåt dyk överhuvudtaget. Nä förresten, den börjar tidigare än så till och med..
Klingstedt, den här loggen dedikerar jag till dig..

Det började redan på fredag. Jag och Klingstedt möttes upp framåt kvällskvisten och tog oss en redig grogg. Glada i hågen nyttjade vi det kommunala underjordståget och tog oss till Grodan som skulle ha en liten pub-kväll. När vi kommer dit sitter alla och tittar på en video från kammaren på KS så vi dök ner i källaren där Andy fick korka upp ett par öl åt oss.. Vi satt och sög på flaskhalsarna och väntade på att videon skulle ta slut så festen kunde börja. Det gjorde den, och alla drog.. Nja, inte riktigt alla. Några tappra herrar blev kvar. När vi surrat junk en stund beslutar vi oss för att dra vidare. Två techisar som jag redan glömt namnen på (Sorry!) slår följe med oss på vår promenad mot nattlivet.. Vi gjorde ett säk-stopp på Texas smokehouse vid Ömalmhallen, tog en öl, berättade dykanekdoter, debatterade väst och octo kontra vinge och longhose (ha, tre mot en!) och hade det allmänt soft..
Efter en stund, eller kanske ett par timmar går vi vidare och prometraskar Linnégatan ner mot Humlegården när vi plötsligt passerar en storgråtande tjej som sitter på en fönsterkant vid en butik. Jaja, dumpad av killen tänker jag och går förbi, men de andra - som nog har gått rescue-kurs och är bättre än mig på att se skillnaden mellan gråt och sjukdom - stannar till. Ja, sen tillbringar vi dryga 45 minuter på trottoaren, värmer tjejen med våra jackor, håller henne lugn, ringer ambulans, söker hennes mamma, frågar hur hon mår, söker mamman igen, får tag på hennes mamma, får en utskällning av hennes mamma, skäller tillbaks på mamman, snackar med ambulanskillarna och drar därifrån.. Allergisk mot alkohol visar det sig.. Slår ut andningen på nåt sätt..Stackare.
Vi hamnar i alla fall på krogen till slut..
0530 på morgonen skiljs vi åt jag och Klingstedt, på trottoaren utanför Max på Norrmalmstorg. Det sista vi säger innan vi hoppar i varsin Taxi är nåt i stil med
–”Ja för fan, vi dyker. Men liiite senare än vanligt va!?”

Sisådär 12 timmar senare, vid 1700 på eftermiddagen möts vi upp igen på Stora Essingen.
Vi lallar på lite halvsakta i det dunkla ljuset och får så småningom ihop grejerna.. Jag ska precis till att kliva i dräkten när Klingstedt skruvar på sin flaska och vi båda hör ett pysande ljud som inte låter bra. O-ringen… Normalt har jag med mig O-ringar, men då jag precis bytt min väska mot plastback har jag inte fått med mig allt så vi packar in oss i min bil och drar hem och hämtar. Tillbaks igen och vi börjar på nytt. – ”Checka nu för fan att det funkar INNAN jag kliver i dräkten” ropar jag.
Jodå, allt är okej så jag pressar huvet genom det lilla jävla hålet och plattar till min näsa ännu mer. Klipper jag inte upp min halstätning snart kommer jag att se ut som en boxare till slut.
Jag grejar vidare, drar på mig bly och ska precis till att ta på mig paketet när Klingstedt högt och ljudligt konstaterar att något är fel. Jag fattar ju direkt att den j****n glömt nåt hemma..
Utan bly blir det svårt att sjunka och till Värmdö för att hämta är det långt. 1930 har vi fått av oss dräkterna och packat in oss i bilarna igen, lika torra som när vi kom.
Kostnaden för utfärden: En O-ring, tre timmars onödig logistik, plattare näsa och en backup-lampa (hittar någon en lampa på en parkering på Essingen är den min).
Vi trycker i oss varsin pizza istället och ägnar kvällen åt en film. Det var nog inte meningen att vi skulle dyka. Men Klingstedt är kul ändå.

Nästa morgon, på söndag alltså, ringer klockan så där sjukt tidigt igen och jag drar mig upp för att blåsa ut till Åkersberga. Det blir två gäng som ska dyka visar det sig; Jag och en Gute vid namn Stefan som ska göra Nitrox-dyk och några andra som ska göra grundkurs- respektive drysuitsdyk. Vi analyserar gasen och packar in allt i minibussen. In packas även en fönsterskrapa eftersom motorn till torkarna brunnit. Jag och en kille till blåser till Gräddö i min SAAB medans de andra trängs i bussen. När de svänger in på parkeringen en kvart efter oss är rutorna alldeles immiga av deras upphetsade andetag. Dykpilsk kallas det visst..
Vid bryggan ligger det ett tunt istäcke så Niklas bestämmer att vi drar till Kapellskär istället då de inte vill göra kursdyken så nära isen. Sagt och gjort och en stund senare riggar vi paketen vid en brygga i Kapellskär. Jag och Stefan ska bilda team med Mats som ska göra ett drysuits-dyk.
Reggar pyser, slangar går sönder, Jimmys knä krossas (nja nästan i alla fall) mot betongen och det är lite allmänt rörigt. Till slut kommer vi i vattnet i alla fall och efter en stund i den friska vinden går vi ner. Max 20 minuter ropar Niklas innan vi sjunker..
Jag är utsedd till leader of the pack tydligen. Vi svänger höger och sjunker sakta längs sluttningen ner mot 10, 15 och till sist 18 meter. Inte ett skit att se, bara sand och sand.
Det börjar bli mörkt och då Mats inte har någon lampa tycker jag att vi ska vända mot grundare vatten igen. När vi kommit upp en bit känner jag hur fötterna börjar lätta lite. Och lite till.. Till slut måste jag slå runt men hur jag än försöker får jag inte ut all luft ur dräkten. Äh, bara att gå upp… Exakt 13 minuter från vi gick ner kommer vi upp igen.
Min teori är att mina gators sitter lite halvbra, så luften kan fortfarande ta sig till mina fötter men lite långsammare. Till slut är dock fötterna luftfyllda och måste tömmas. Men då är det redan försent och wrapsen hindrar luften från att ta sig ut snabbt nog. Ska testa nästa dyk utan får vi se hur det går..
Till slut är alla uppe ur vattnet och vi packar in oss i bilarna igen. 13 minuters dyktid, det är ju pinsamt. Men men, det var Nitrox i alla fall… Coolt..
Vi åker tillbaks till Gräddö igen där vi ska göra ett andra dyk.