Namn: Lösen:

Dyk nr: 190, Abborrekroken


DYKARE :
PARKAMRAT :
Tomi och janne R  
DATUM :
2005-02-05
MAXDJUP :
29 meter
DYKTID :
38 minuter
VISAD :
638 ggr

Jag har länge funderat på huruvida jag ska börja logga mina dyk, problemet är bara att jag har 4 år och ca 190 dyk att logga… känns lite svårt.

Problemet blir inte mindre av att en av mina mesta buddies är sidans kanske bästa och mesta loggare i det avseende underhållsvärde är det som räknas.

Men jag har i alla fall valt att ”go public” med dagens bravader och stärkt av en plankstek och tre bärs följer nedan min logg från dagens dyk….

Dagens mål var Abborrekroken och på köpet dom glada bofasta som på denna plats har ett alldeles särskilt ”gott” förhållande till oss dykare.
Gruppen bestod av mig själv (aber naturlich), världens 3:e starkaste polis (för några år sedan) och den finska snickaren.
Vi hade valt platsen med anledning av att VD 1 och VD 2 (2 profiler i våra kretsar) skulle dit och dyka lite, för att sätta nivån på dagen och visa att det är jag som är teamleader så beslöt jag att tvinga den starka polisen att åka tillbaka ca 1,5 mil åt fel håll då jag sa att han kört fel.
Så var det naturligtvis inte utan jag ville bara känna på honom för att befästa rangordningen i teamet så när han pliktskyldigt slöt upp så kommenderade jag helt om och återgå…
Jag fick naturligt vis själv ta täten och snickaren låg sist och således var problemet ”in boxat”.

Jag ledde teamet till dykplatsen och med några safetystops på vägen anlände vi till platsen för dagens dyk, rätt snart var ortsbefolkningen på VD2 och hytte med nävar och kryckor över att bilen stod på en handikapp plats, VD 2 som inte hade bil försökte tala om för dom två upprörda ortsborna att bilen inte var hans.

VD1 fick sålede rycka in och tala om att bilen skyndsamt skulle flyttas.

Vi andra som beskådade det hela fick sedan också en släng av sleven ……….(vänta jag måste gå och hämta en öl till…. så.. nu fortsätter loggen) och då vi inte kunde hålla våra trutar stängda lyckades vi faktiskt få igång en konversation med paret ifråga, jag tror att det slutade lyckligt.

Vi fick ihop våra paket (det heter så) och eftersom platserna i vårt team per automatik var klara beordrade jag som team leader polisen (den starka) att ta en kompasskurs i den riktning jag pekade ut (jag hade gjort det själv om inte subban Ingrid Horn stulit min kompass i somras).

Efter den självklara V V S L O …. DET HETER SAFETY DRILL gick vi som en enhet ner i det gröna sköna vattnet.
Kom på en sak, jag har ju inhandlat en argonflaska men har ingen fästanordning till min platta, jag använder därför den så kallade ”flushtekniken” på land och jag kan lova att jag inte sprarar på den varma gasen.

Abborrekroken är väl mest känt för: tragiska olyckor, ortbefolkningen, djup och sitt dramatiska undervattenlandskap och sin kraftiga båttrafik sommartid jag ledde mitt team ut i detta och dyket bjöd på en hel del fascinerande saker en var den finske snickarens plötsliga djurrätts tänkande en annan var att den back up lampa som VD1 hade bett mig hårdtesta uppfyllde mer än väl kraven på en bra back up, i ett tropiskt vatten hade den varit bra som primär.

Efter att ha gjort ca 18 min ut i det mörka gröna var det dags att vända ( vi hade alltså nått vår…. turn point), jag började fundera på om min fråga på land huruvida vi skulle lägga lina eller inte hade varit bra…

Jag beslöt att låta min rutin leda oss tillbaka…..

Jag började fundera på över vad jag sett på vägen och hur vår djupkurva såg ut och tänkte att jag får spela bandet baklänges så går det nog bra.
Sen började jag tänka på några av de fasta punkter som finns att gå på, en av dessa var en eka, med rutinen som guide ledde jag teamet till ekan som teamet penetrerade (i alla fall jag) både hit och dit .

Om Ni någonsin dyker här och hittar ekan,sjunk ner framför i fören och beskåda underifrån och se hur dess vackert formade för fortfarande liksom klyver ytan.
Fick känslan av en tysk jagare modell 2:a världskriget.
Stämningen i teamet efter detta var på topp och när jag för säkert femtielfte gången denna dag pekade med hela handen åt den starka polisen kände jag att nu är vi home free.

Vi var så jävla home free att vi på millimetern kom tillbaka till vår nedstigningsplats, VA ÄR JAG INTE OTROLIG!!

Vi genomförde vårt ”safetystop” och bröt sedan ytan i en nästan perfekt triangel, den finska snickaren frös lika mycket som en bushman på Antarktis men den Svenska polisen och kankse en av Swedens bästa larmsäljare var inte nöjda så då erbjudanet från VD1 och VD 2 kom att låna varsin Gavin bjöds så blev det ytterligare några sköna vändor i det gröna.

Vi fick naturligtvis en "instant DPV course" (certen kommer nog snart..)

Det är här jag vill hävda att mitt sätt att spendera argon i dräkten kom att avgöra, snickaren hade ju lämnat teamet frysande, polisen frös också men kåtheten på scooter tog över och han stannade, jag själv som inte frusit en sekund hade kunnat fortsätta men här tar tyvärr dyket slut.

Eftersom dykarna.nu`s bästa kaffekokare inte var med (han har förresten inte varit med på länge) så fick jag själv ombesörja att det fanns kaffe till teamet.
Detta löstes genom ett samtal till polisens fru som enligt mina order kokade en stor termos gott kaffe, hon utses härmed som en del av mitt ytsupport team.

Dykning är ju lika mycket en social historia som själva saken i sig och här visar sig dykningen på ett ganska typiskt sätt för hur åtminstone jag vill att det ska vara.

Recepet lyder: Ta Dig till dykplatsen i lämplig fart, se till att plocka ihop prylarna i ganska lagom takt inte för fort inte för långsamt, planera dyket, DYK, gå upp, fika länge skratta mycket, plocka långsamt ihop prylarna,åk hem, vårda.

Recptet kan även användas för fler dyk lägg då bara in fler dyk efter första fika pausen repetera sedan i samma ordning.

Loggen slutar som den börjar…. Plankstek… öl…. :-)