Namn: Lösen:

Dyk nr: 132, M/S Tyr, Smedsskär (Storsjön)


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2003-09-07
MAXDJUP :
31,4 meter
DYKTID :
64 minuter
VISAD :
592 ggr

2x15x200 EAN 26 Ner: 200 Upp: 110 Medel: 19,5 Temp: +12 Deco: 18/1, 15/1, 12/1, 9/5, 6/10 Decgas: 100% O2 Helgens andra dykdag med Storsjön var först planerad till vraket Eldaren, men då det blåste en hel del utåt ytterskärgården, och Eldaren ligger helt öppet så valde vi att försöka med Najade idag igen. Men, då vi kom ut ur sundet mellan Biskopsö och Kastön så började det genast gå stoooora rullande vågor. Vi kämpade tappert hela vägen ut till Inre Bådarna där Melanie ligger men tvingades ge upp. Prylarna for omkring på däck, flaskpaket stod och pyste och jag krälade runt och försökte rädda det som räddas kunde, så det hade inte känts direkt optimalt att ankra på Najade och ligga där och skumpa hela dagen. Vi vände därför tillbaka genom sundet och på Biskopsfjärden rådde genast ett helt annat lugn... Vi bestämde oss för att styra kosan mot TYR som fortfarande ligger där så sorgligt ensam på 33 meters djup. Richard och jag bestämde oss för att göra ett rejält dyk istället för två enklare. Vi planerade 45 minuter bottentid på max 30 meter. Vi hann simma runt TYR ett flertalet varv. Vi simmade in i stryrhytten från babord sida, Richard gick först, och sedan ut genom den aktre utgången på styrbord sida. Ner från taket i hytten (som är trång som attan) hängde det en svart elkabel i ett brett U. Först tänkte jag att ”man ska ju inte gå UNDER en lina” eftersom man kan fastna i kranarna då. Så jag kröp istället igenom U:et, men lyckades fastna ändå, så Richard vände tillbaka in och hjälpte mig loss. Sedan stoppade Richard in huvudet i mässen så långt att fenorna stack ut, men där var så trångt att han började backa ut igen. Medan han backade och paddlade så for det upp en kaffetermos från golvet, en sån där rejäl sak som ser ut som en stor kaffekanna i rostfritt stål, och blev hängande upp och ner i taket. Kul syn... Sedan tog vi en vända igenom styrhytten igen och kom ut på babord sida. Jag tyckte mig höra att det ringde i telefonen som hänger i dörröppningen. Jag svarade, men det var så klart till Richard, så jag räckte över luren. Vi gjorde sedan fast linrullen för att ta en titt i maskin, men Richard stack ner huvudet på undervåningen men där var bara en vit dimma och total silt out (grabbarna innan oss hade visst varit där nere och rotat fick vi höra när vi kom upp) så han valde att backa upp igen och tecknade handen över hela masken för att visa att det var noll sikt där nere. Vi tog en repa upp över taket för att titta på radar och alla lanternor. När vi gled över skorstenen kändes det som om någon drog i min vänstra benficka. Jag drog handen över fickan och manometern men kände inget så jag simmade vidare för att haka på Richard. Men så snart jag gjorde ytterligare en frog kick så stramade det i fickan. Till slut kunde jag inte simma framåt längre och signalerade till Richard att jag satt fast i något. Precis när Richard vände sig om fick jag tag i den lilla blå tunna linan som TYR är ”bojad” med. Den hade hakat i mig någonstans när vi gled runt babord sida upp mot skorstenen. Men i och med att den är så lång och tunn så kände jag den inte förrän den var alldeles på bristningsgränsen. När jag väl fick tag i den och lossade den från min ficka så for den iväg som en avlöning och försvann tillbaka ut i blåvattnet där den kom ifrån. Vi kikade runt en stund till, tills vi var mätta, därefter begav vi oss tillbaka till fören där vi lagt ifrån oss decopavorna. Innan jag tog på mig min så simmade jag upp och ut över fören och kramade TYR rejält innan vi lämnade henne (tänker fortsätta hävda att även båtar med mansnamn är en HON). Uppstigningen gick OK och decostoppet likaså. Det var lite strömt de sista 10 meterna, så de små öronmaneterna drog förbi oss vid linan på sin egen osynliga autobahn. Tack Richard för ett trevligt dyk!