Namn: Lösen:

Dyk nr: 139, S/S Ingrid Horn, Toklo/Ersholmen (Grim)


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2003-10-18
MAXDJUP :
34,5 meter
DYKTID :
63 minuter
VISAD :
545 ggr

2x15x200 EAN24 Ner: 190 Upp: 110 V-vikt c:a 4 kg Knävikt 2 kg Batteripack 1,5 kg Decgas: 100% O2 Deco: 21/1, 18/1, 15/1, 12/1, 9/5, 6/10 Först såg det inte ut att bli någon dykning till helgen, men Richard ringde i sista stund under fredagskvällen och sa att hans buddy hoppat av och undrade om jag ville följa med ut en vända för ett dyk på Ingrid Horn. JAVISST! sa jag och gladde mig åt att jag varit förutseende och fyllt på mina flaskor. Vi skulle först mötas i Sickla för att lasta om till hans bil, men vid 11 fick jag ett telefonsamtal med ändrade planer som sa att jag skulle komma förbi honom i Sköndal och sedan vidare ut till Dalarö då Richard fått ett telefonsamtal om att Storsjön låg där ute i gästhamnen och läckte diesel och att brandkåren var där. Vi störtade ut till Askfatshamnen där det mycket riktigt låg diesel längs hela stranden. Men runt Storsjön var det HELT rent. Vi kollade igenom båten, körde länspumpen men inte en droppe diesel kom från den. Vi pratade med hamnkapten som sa något i stil med att ”ja men ni är ju den nyaste båten här, så vi förutsatte att det var den som läckte” Ööööh!? Hur som helst, Grim kom och hämtade oss i hamnen och sedan begav vi oss ut till Ingrid Horn. Sist jag var här hade vi ju över 5 meter sikt, så man stod ju lite frågande till om man skulle ha samma tur igen. Och det hade vi! Lite sämre sikt på mitten, men vid aktern och på bygget hade vi 4-5 meter. Vi hängde av oss dec-pavorna på ett uppspännt rep i aktern och begav oss sedan ner mot första lastrummet och Richard visade mig reservpropellern som ligger där. Jättestor! Sedan gick vi vidare ner längs styrbord sida mot bygget. Vi rundade bygget, tittade ner i skylighten mot maskin där det förövrigt finns jättefina träsniderier på insidan. Vi gick sedan upp längs styrbord igen och gled långsamt upp mot aktern. Innan vi kom fram gled vi ner mot propellern där jag inte varit tidigare. Sikten nere vid propellern (30 meter) var krispigt klar. När jag tittat mig mätt på den enorma propellern och rodret gled vi sakta uppåt, och när jag slagit huvudet i ”taket” ett par gånger vände jag mig snett uppåt och fick se Ingrid enorma bakdel hänga över mig och när jag nästan vänt mig helt om såg jag slutet (eller början) av aktern avteckna sig mot den djupgröna ”himlen” – MÄKTIGT! Vi tog till sist en liten vända till över aktern och jag gled fram till den enorma reservratten. Jag vände mig om för att se att jag hade Richard med mig innan jag greppade så mycket jag nådde av ratten och tänkte köra tanten därifrån. Men, hon hade ingen lust att följa med, och av Richard fick jag en konstig blick och ett långsamt ”är-du-okej?” med lampan... Efter en sista titt på reservpropellern påbörjade vi uppstigningen i ett enormt strömt vatten. På decot låg vi och var tvungna att helt legitimt småhångla med varandra för att hålla oss på samma ställe på linan, som ett par lakan på torksträck i vinden... Efter dryga timmen bröt vi ytan och klättrade mycket nöjda ombord på båten igen. Tack Richard, Tomas och Pierre för ett trevligt eftermiddagsdyk!