Namn: Lösen:

Dyk nr: 195, Åland, S/S Notung, Sottunga (Bonanza)


DYKARE :
PARKAMRAT :
Mats Edenfeldt  
DATUM :
2004-09-04
MAXDJUP :
48,7 meter
DYKTID :
71 minuter
VISAD :
624 ggr

Så var det då äntligen dags för den där gratishelgen på Åland. Vi stressade som djur från Åkersberga till färjan i Kapellskär p g a att gasfyllningen inte gått som planerat på Åkersberga dykskola. Mats och jag hann dit 2 minuter innan vår reserverade bilbokning skulle ha släppts till allmänheten. Tilja & Co kom dit 15 minuter EFTER att reserveringarna släppts men hade sån tur att det inte stod så många på väntelistan så de fick sina platser trots allt.

Sen, när vi kom till Åland hade vi c:a 30 minuter på oss att ta oss ut till Långnäs för att komma på färjan till Sottunga. Vi kom dit några minuter innan avgång. Pust, äntligen slutstressat för idag!

Vi inackorderade oss ordentligt i våra stugor som var riktigt mysiga och bestämde lite inför lördagens dykning.

Spända av förväntan gick vi upp på förmiddagen och käkade frukost och så drog vi oss iväg runt lunch. Det tog bara 10 minuter att köra ut till vraket som var bojat och redo. Christian Husell och Mackie gick i som första team, tätt följda av Tilja och Håkan Viking. Efter att de varit i i c:a 25 minuter gjorde sig Tomas Spångberg och Johan Sjölander klara tillsammans med Mats och mig. Vi kom i vattnet som sista par och simmade till nedstigningslinan i motström. Det var rejält strömt under lördagens båda dyk.

Efter genomförd bubble check så gjorde vi oss redo för nedstigning. Mats lampa valde att inte tända mer än att blinka till lite och sen slockna. Jag låg kvar vid bojen och väntade medan Mats klättrade upp till Ville för att kolla lampan. Den fortsatte dock att vägra tända och det blev till att vänta på Tilja för att låna hans lampa.

Efter många om och men var vi äntligen på väg ner i djupet. Ringrostig som jag var, samt med ny dräkt med mindre skor = för små för mina fenor och med en 3 nummer förstor huva = cone head och motström så tog det mig närmare 7 minuter att ta mig ner.

Sikten var rejält begränsad, c:a 2 meter och bitvis sämre, men vi lyckades orientera oss runt till det främre bygget där vi kunde beskåda en alldeles mangifik maskintelegraf, roderindikator samt ratt (hurra!). Därefter gled vi längs babord sida mot det bakre bygget (förbi den rättuppstående skorstenen som jag lyckades missa alla tre dyken) och tog en titt på den uppsvällda förvrängda cellulosa-lasten som såg ut som stora mögliga mashmallows. Här tog jag dykets andra titt på min manometer och såg att jag hade 100 bar kvar. Detta borde ha ringt en varnande klocka hos mig, men jag (ringrostig som jag är) tänkte att det är lugnt, så länge jag bara har 60 bar kvar så är det ingen fara... Vi kikade ut en sväng längs styrbord sida innan vi återvände till styrbords dävert för att påbörja uppstigningen.

Efter 2-3 meters uppstigning upptäckte vi att vi tagit fel dävert och fick lov att gå ner igen = det gick mer bottentid. Vi irrade en stund i den dåliga sikten och hittade snart den rätta däverten men innan vi gick upp bytte Mats från sin stage till bakgasen = vi drog på oss ytterligare bottentid. Vi påbörjade uppstigningen längs den korrekta däverten upp till vårt första stopp på c:a 39 meter. Där började strömmen göra sig påmind igen, och jag fick min "strömnoja" och höll i linan. Min huva fylldes ständigt med luft trots att jag gjort ett avluftningshål i den innan dyket, den drar i sin tur i nackbandet på masken som lyfter masken och gör att vatten ständigt sipprar in i masken och nästan täcker halva ögonen hur mycket jag än tömmer den. Vid det här laget tittar jag på manometern igen och ser att jag bara har 60 bar kvar. Först då reflekterar jag över hur lite gas jag faktiskt har kvar (hade 180 från början) och försöker teckna till Mats hur mycket gas jag har kvar. Tillslut sticker jag min manometer i ansiktet på honom. Allt detta trassel gör att vi sölar något enormt på de djupa stoppen och på så vis drar på oss ännu mer bottentid.

Väl uppe på 21 meter och efter gasbytet, som gick bra, tecknar Mats att vi ska stanna 2 minuter vilket är enligt 19-minutersdecot. Jag ifrågasätter varför vi ska deca så kort, om vi gjort 20 minuter på botten så skulle vi ju i vilket fall som helst ha gjort ett 24-minutersdeco. Jag tog upp mina wet notes och pekar på den längre profilen. Mats skrev då "Vi kom ner på 7 minuter och påbörjade uppstigningen på 27 minuter" och menade på att vi skulle följa 19-minutersdecot och sen lägga på några minuter längs vägen. Vi missförstod varandra och jag lät mig övertalas. Sen att vi trots allt kanske gjort snarare 25-30 minuters bottentid som egentligen skulle ha avkrävt oss ett närmare 30-35 minuter långt deco istället för det 24 som var planerat.

Efter ett alldeles för kort deco kom vi tillslut till ytan, jag med endast 40 bar kvar i mitt bottenpaket, och mötte en något orolig skara folk som undrat vad som tagit sån tid... Nåväl, åter in till Sottunga hamn och stugorna inför vårt ytintervall.

Parkamraters loggar:
Micke Tilja - Åland - "Notung"