Namn: Lösen:

Dyk nr: 164, Naturdyk, Björkvik, Ingarö


DYKARE :
PARKAMRAT :
George Goldea  
DATUM :
2004-03-13
MAXDJUP :
10,3 meter
DYKTID :
32 minuter
VISAD :
717 ggr

Det var väl själva faan, att det ska vara så svårt att få till ett helt vanligt dyk...

9:00 hämtades jag upp av Jojje i Solna och därefter bar det av till Söder för att vänta in Lelle och Janne som skulle plocka upp Terese. Runt 9:30 bar det iväg mot Lillsved och det väntade ytsimmet till Harm.

Runt 10:30 var vi ute och det visade sig att det skinnat på i viken samt att det drivit in en massa is som packat sig i ett stråk rakt över vraket och bojen som enligt uppgift skulle finnas där.

Vi gick en liten vända och surade lite kollektivt över att det inte skulle bli nåt dyk här...

Därefter bestämde vi att ta backup-planen att åka till Björkvik men först åkte vi ut till Vattenverket vid Djurö där vi hoppades på att det inte skulle vara någon is... Men, samma visa här, packis i hela viken... bara att vända tillbaka och åka ut till Björkvik. Här var det öppet men ruggigt blåsigt.

Klockan var nog närmare 12:30 när vi tillslut skuttade av ångbåtsbryggan och kom i plurret... Jojje och jag teamade ihop oss och bestämde oss för att bara ligga och glida lite (vad annat man nu kan göra i Björkvik?) då Jojje skulle testa sin nya v-vikt och jag inte var på nåt större strapatshumör, det var bara skönt att ha kommit i vattnet.

Vi gled längs kanten tills vi stötte på elkabeln och fortsatte sen ut längs den... Det var sämre sikt idag än sist jag var här med Tilja och Terese. Men det var helt okej då det var ljust och fint. Efter c:a 15 minuter under vattnet, då vi nått vårt största djup detta dyk (hela 10 meter) började Jojjes primära förstasteg att bubbla kraftigt. Han signalerade till mig och pekade frågande på förstasteget. Tillslut fick jag för mig att han ville ha den avstängd och jag tänkte att "jaha, då går han väl över till sin backup när jag skruvat klart" så jag började skruva. När luften så tog slut gick han över till sin backup och skakade på huvudet "nej nej" varpå jag skruvade på den igen och den fortsatte bubbla. Tillslut gjorde vi tummen upp och gled upp till ytan för att försöka bringa lite klarhet i situationen. Väl uppe skrattade vi glatt och bestämde oss för att gå ner några meter för att simma tillbaka mot stranden, vi var väl en 200 meter ut. Så, vi gick ner och började navigera tillbaka. När vi kom till den lilla "knölen" som går upp till 3,5 meters djup och sedan sluttar ner igen, fick jag en massa luft i fötterna som expanderat och vandrade runt lite som den behagade. Mina fötter ville då peka mot skyn och jag själv ville ner vilket resulterade i att jag simmade av högerskon från foten, med fena och allt... Så, åter igen till ytan och Jojje gjorde sitt bästa för att hjälpa mig på med "foten" igen.

Vid det här laget hade vi tagit oss nästan hela vägen tillbaka så vi lät vågorna föra oss den sista biten in till stranden där vi, likt två feta sälar, hävde oss i land på de hala klipporna. Efter att utrustningen åkt av var vi lika leriga som två dagisbarn på utflykt, så vi skuttade i vattnet igen med bara torrdräkterna den här gången. Skööönt! Precis då bröt de andra också ytan och vi tog oss en välförtjänt fika där Terese bjöd på vanilj och chokladrån innan vi efter en lång dag med mycket bilåkande och lite dykning återvände tillbaka hemåt.

Tack Jojje för dyket och er andra för en trevlig dag!