Namn: Lösen:

Dyk nr: 401, Tyr, vrakdyk


DYKARE :
PARKAMRAT :
Tersese Lundqvist  
DATUM :
2005-02-12
MAXDJUP :
32 meter
DYKTID :
35 minuter
VISAD :
1005 ggr

Gas: EAN25 - 2400 liter, temp: kallt

Lördagsnöjje med några av Stockholms trevligaste dykmänniskor.
Då det såg ut att blåsa upp mot eftermiddagen åkte vi bara ut till Tyr.
Efter att ha bånglat på oss alla prylar hoppade vi ner i det isande kalla vattnet.
När vattentrycket började sända iskalla kårar genom kroppen på nedvägen minns jag att jag tänkte; "Sparkar nån av mig masken nu, så drunknar jag direkt!"
Turligt nog var det ingen som sparkade av mig masken på hela dyket.

Vi snurrade ett planlöst varv runt bygget och försökte väl bestämma oss vart vi skulle simma in nånstans. Främre dörren ut ur bygget var stängd så jag bestämde mig för att knyta upp den med en elkabel som låg bredvid på däck. Slet och slet och simmade och stånkade... SATAN vilken jäkla CO2 hit jag fick. Var tvungen att hålla mig bestämt i relingen och andas jupt för att inte reptilhjärnan skulle börja ta över vilket förmodligen skulle lämna mig störtandes till ytan likt en liten kanin och en säker död. Efter några sekunder var kännslan över och vi simmade runt för att genomföra penetreringen.
Terese gick först och jag efter. In akterifrån och förut genom bygget. Lyckligtvis höll min provisoriska uppknytning av dörren och vi kunde simma ut där det var planerat.
Väl ute stötte vi på Asp/Lelle/Ricco som lekte på bäst de kunde.
Vi spanade flera gånger ner i maskinrummet där Anna hade sett till att tillintetgöra alla möjligheter till sikt. Jag kunde till slut inte hålla mig. Kännde bara den där längtan att göra nåt som känns sådär lite roligt men samtidigt en aning oansvarsfullt.
I detta fall innefattade det att ställa sig på huvudet på 31 meter och klämma sig igenom ett trångt passage ner i ett delvis igensiltat maskinrum.
Resten av dyket som bestod av uppstigning fortföpte med den enda anmärkningen att vi nog sölade lite väl mycket i början av uppstignngen. Om det var kylan som gjort oss tröga eller eller om vi helt enkelt är sopiga dykare låter jag vara osagt. Vi kan säga att vi gjorde lite djupa stopp så känns det bättre.

Upp till nykokt korv och trevligt sällskap framför brasan i Emilys varma inre.

Parkamraters loggar:
Terese Kalinski - "Ingrid Horn"
Terese Kalinski - Smedskär: "Tyr"