Dyk nr: 91, Tryckkammaren, Karolinska Sjukhuset

SÅ JÄÄÄÄÄVLAAA SKÖÖÖÖÖÖNT!!!!!!! Narken satte igång under nedstigningen vid cirkus 40 m, och då jävlar blev det riktigt skööönt.... Satt med största leendet över hela ansiktet och stornjöt och pratade i min helt sjukt roliga Kalle Anka röst, mår fett bra nu när jag tänker tillbaka på det till å med...:) Å det bästa var, att av nån anledning fortsatte jag vara narkad hela jävla uppstigningen, under 15 min stoppet på 3 m, och även en liten stund efter att jag kommit ut ur kammaren!!!! Helt jävla prisvärt. :) Men känslan jag hade på 50 m går inte att jämföra med nån fylla, det där var regelrätt knark.
Kommer ihåg en gång när jag mått så där bra förut, det var när jag skulle operera min handled och hade fått jävligt schyssta grejer innan. Jag låg i min säng och tittade upp i taket och bara började asgarva helt härligt åt ingenting, samtidigt som jag tänkte: "Vad fan garvar jag åt???!!". Innan å efter åkningen snackade Folke Lind, hardcoretryckkammarforskaren, om sin tryckkammare och sitt liv. Jävligt intressant och jävligt charmig snubbe. Tänkte direkt på Jurassic Park, den där halvgalne, halvnarcissistiske men ack så sköne matematikern som spelades av Jeff Goldblum. Började gilla killen ganska snart och till slut vart jag fascinerad av karln. Den killen gillar verkligen sitt jobb, det lyser i hans ögon när han berättar om allt han gör. Å i hela hans uppträdande lyser den galne matematikern Jeff Goldblum igenom. Underbart. :)
Käkade en sallad efter åkningen och frågade herr Goldblum om det var ovanligt att känna sig narkad efter åket, och då tittade han på mig med en konstig blick och sa helt kort "Ja." Sen fipplade han vidare med sina älsklingsprylar eller nåt, härlig kille.

Kände mig lite halvensam på uppstigningen, eftersom jag var den enda som fortfarande var narkad och ville sjunga "Helan Går". Men det var det värt.

Tack alla för ikväll!!!!