Dyk nr: 78, släggö

Så var det återigen dags att, efter mat och lite teori och briefing, åter bli djupfrysta och förhoppningsvis lite skickligare och lärt, eller åtminståne testat något nytt, allt är ju relativt.. Hade jag inte redan varit småfrusen och lite hängig av sviterna av förkylningen hade jag verkligen sett fram emot det! Efter en otroligt omständig och långsam, och med långsam menar jag att t.o.m. ow-eleverna klådde oss med hästlängder och t.o.m. jag i vanliga fall var snabbare, påklädnad och fixande med utrustning skulle vi för att öva i team för första gången, spännande och kul skulle det bli! Försöker få på hanskarna men det går knappt då redan känslan av dem gör ont men räddas av en vänlig själ som offrar lite varmvatten, vilken underbart snäll man! Försöker hur som helst, med hänsyn till händerna, bli sist men inte hjälper det inte.. Femton, tjugo minuter senare (enl. de som tog tid) har åtminståne jag redan hunnit bli frusen av att ligga och guppa i ytan innan förberedelserna är klara och vi kan gå ned. Inte någons fel att vi fick vänta då diverse händelser lett till att alla plötsligt hade ansvar över fler elever än de trott så ingen fanns över till praktiska göromål, m.a.o hade allas vår "älskade" Murphy haft kul igen..

Detta dyks övningar var att följa lina i rad och signalera med lampor samtidigt som vi höll ihop och var uppmärksamma på varandra och att vända med helicopterturn så siste man blev etta, Efter funderingar om lampor och hänsyn tagits till kinkiga öron bestämdes att Sandra blev etta, jag i mitten (troligast svagast lampa) och Anders sist. Nåja, kom såsmåningom ned i alla fall och där rådde lite förvirring en stund, fanns ju efter masa letande snart två linor som möttes att välja på och stackars Alexandra försöker lite snällt visa oss rätt. Fattade ingenting av hennes tecken som jag såg dåligt men vår ledare simmade iaf iväg så det var bara att haka på och följa linan. Hur det gick? *Harkel* vi hade inte riktigt fått in känslan om man säger som så.. Följa linan gick bra men signaleringen var sporadisk och lätt otydlig och vi var inte riktigt om vilken höjd över botten vi skulle ha för att uttrycka det diplomatiskt.. Men, fram kom vi till vändpunkten efter att bara simmat in i varandra några gånger (uppmärsamhet var det ja..) och lyckades mer eller mindre organiserat iaf få till vändningen och kanske lite bättre led åt andra hållet. Kul i alla fall!

Väl tillbaks i början av linan fryser jag som en galning och andas i takt med huttringar och inser att jag inte fixar mer så jag signalerar till Anders att jag fryser och till Alexandra och bara utgår från att Sandra ser, dumt, det är väl ALLA i teamet som ska informeras först egentligen men i det tunneltänkande jag var i tog vanan överhand.. Anders verkar försöka få mig att åtminståne testa dela luft med longhosen via linan först och tecknar ont om luft men vid detta laget är jag smått desperat av frossa, vill bara bort, och tänker "skiter jag i, det är övning och jag VET att din luft finns hur mycket som helst kvar (känner ju hans paket och SAC) och dessutom ser jag att din utrustning funkar, JAG FRYYYYSER!!" och bara tecknar fryser om igen.. Charmerande, jag vet.. Nåja, Alexandra tar upp mig och kollar att det är ok för mig att simma över till ytorganisationen själv, vilket det givetvis var och väl där fick jag välbehövlig hjälp!

Väl uppe inser jag att dagens smärtgräns var nådd och att jag oavsett vad de andra gjorde inte gick ned en tredje gång. Nope, jag har inte många spår av tapperhet när det gäller kyla, fixar det bara inte och blir snabbt både dum och enkelspårig tyvärr och mina fysiska förutsättningar denna helg var långt från de bästa, var faktiskt nöjd med att jag klarat 1,5 dyk, bättre än jag trott. När jag väl fått upp livsandarna efter ett tag fick jag chansen att fundera lite mer över min utrustning medan jag väntar på de övriga som fortsatte med andra övningar. Har stört mig ett tag nu på att longhosen är opropotionerligt lång (2.10) mot mig, har kollat i affären med 150 cm men tror att något mellanting skulle varit perfekt då jag trivs med den förutom längden men den kortare blev gränsfall till kort. Även octupussens slang är för lång och bandet runt halsen måste kortas, detta och givet vikten och axelremmarna som jag kommit fram till tidigare, och jag som varit så nöjd (longhosens längd undantagen) så det kan nog bli några träningsdyk med diverse övningar och kollar framöver men först åtminståne ett rent nöjesdyk, det har jag förtjänat! :) Trots allt ändå inget dyk jag ångrat, nyttigt att testa och jag kom faktiskt i en andra gång trots allt!

Temperaturer : 1 grad i det lugna grunda vattnet och minus i den nedgående solen.
Paket, vikt : 327, 8 kg (ville ha mer luft i för värme, fin förhoppning iaf..)
Igång och dyktid : 18:09 och 15 minuter dyktid för mig.
Luft i/upp : 185-150= 35 bar islurpat
SAC : 23 (Bättre än väntat!)
Max/medeldjup : 5,5 / 4,2 meter
Utrustning (alla kursdyk) : Weezel extrem+, tunnt craft skidunderställ, tracking och raggsockar, 5 mm 5-fingers våthanskar, 5mm huva.
Ytintervall : 5:08 h