Namn: Lösen:

Dyk nr: 175, M/S Fringilla, Sandhamn (Taraldsson)


DYKARE :
PARKAMRAT :
Mats Edenfeldt  
DATUM :
2004-05-01
MAXDJUP :
42 meter
DYKTID :
57 minuter
VISAD :
702 ggr

2x12x232
Gas 21/35 och EAN50 för decot

Efter att ha väntat på Tarald vid Stavsnäs i en hel timme dök han upp ett drev fattig. Något hade hänt och han gick bara för halv maskin. Trots det lugna vädret kunde vi idag alltså inte styra kosan ut till Kul då det skulle tagit alldeles för lång tid att komma dit och tillbaka. Vi ställde siktet på Fringilla och det tog inte mer än knappt en halvtimma att komma fram. Tarald ankrade och vi gjorde oss redo att komma i vattnet. Jag hann så långt som att stå och balansera på båtens kant redo att kliva i när vinden verkade vända och båten vred upp. Tarald litade inte på att vi inte skulle kana av vraket då vinden vänt så vi fick snällt sätta oss och vänta på att Tarald tog sig ner till vraket och gjorde fast en rejäl tamp. Efter c:a 20 minuter sittande med full mundering på däck kom vi äntligen i vattnet och begav oss ner.

Snabbare än jag väntat mig kom vi ner till aktern åt babord sida. Den hela livbåten mötte oss liggandes på däck. Jag kände mig lite skum i knoppen, undrade ett tag om Tilja verkligen petat i 35% helium i mina flaskor. Dock hade jag lite tryckutjämningsstrul och fick inte vänster öra att utjämna ordentligt vilket gjorde mig rejält ”sned” i balansen. Efter en stund, med ett rejält krafttag, sprakade det loss i örat och jag kunde simma rakt igen. Vi gled ut över aktern och kikade ner på det stora rodret och man kunde lysa hela vägen ner till botten – bra sikt!

Mats tog sedan ledningen och ledde in under shelterdäck där vi tittade in genom lite dörrar och ner för en trappa. Nedanför trappen kunde man se ett blankt cirkelformat dörrhandtag blänka i våra lampors sken. Mats hittade en massa kul bråte, trevligt att se att så mycket finns kvar ändå. Vi gled vidare över lastrummen och hela vägen fram i fören. Mats uppmärksammade en stor hög med lera som låg uppkastad på fördäck. Detta måste ha kommit dit då hon sjönk och förmodligen stod med nosen i dyn innan resten av henne dalade ner för att vila på havets botten.

Vi vände tillbaka och tittade ner genom skylighten ner i maskinrummet. Stooort var det där nere! Vi började sedan så smått glida tillbaka mot aktern för att påbörja uppstigningen. När vi stigit upp ovanför skorstenen fick man en väldigt schysst överblick av hela aktern och lite till. Ytljuset trängde gott och väl ner och vände man bort lampan såg man andra dykares lampor lite här och var samt pelarna av luftbubblor som steg upp från dem. Ganska snart fick vi sällskap under oss av ytterligare 4 dykare som var på väg upp. Snacka om att man fick träna på att göra vacker uppstigning i andras bubbelkaskader. ;o)

Efter nära en timme var vi åter på ytan, nöjda och glada med ack så sugna på att göra om dyket!

Tack alla för en trevlig dag, och stort tack till Ira för att du passade Sickan åt oss!