Dyk nr: 96, ***-kurs: Lillsved

Det här dyket skulle vi navigera en triangelbana, med en navigatör som skulle räkna femtio fenkickar (vänster höger =>1, vänster höger =>2, osv) per triangelben. Vi skulle komma tillbaks inom en radie av fem meter från startpunkten. För att göra det hela lite svårare skulle vi ha parlina också....:(
Janne fick börja navigera och jag skulle hålla ytmarkeringsbojen. Det var rätt svårt visade det sig, jag är helt grön på allt vad linor heter. Om Janne skulle klara det på första försöket hade jag lovat honom en flaska whiskey. Det svinet klarade det så klart på första försöket. ;) Så gick vi upp och meddelade vår status och nu blev det min tur att försöka mig på konststycket.

Vi gick ner igen, jag tog av mig kompassen från armen och höll den framför mig med båda händerna När jag tagit ut en kurs tittade jag stint ner i den och räknade mina fenkickar. Jag tyckte det gick rätt bra, men jag simmade för fort kände jag, och fick nästan kramp, så jag kan ha slagit av på takten efter ett tag, och det funkar ju inte om man ska simma en triangel. Och när vi gick upp fick jag det som ett slag i ansiktet, tamejfan, Janne outdid me again. ;) Jaja, det var bara å bita i det sura äpplet och gå ner och göra om. Men när vi väl hade gått ner insåg jag att jag inte hade någon kompass! Vad faan, jag måste helt sonika ha släppt den under uppstigningen efter min första navigering. Jävla skit, så nu fick jag och Janne köra cirkelsök efter kompassen. Vi gissade att den låg mitt emellan två bojar, för det var där vi kom upp efter min första navigering. För att kunna simma åt rätt håll använde vi solen, som vi såg stod precis i linje med de två bojarna. Vi skulle simma från den ena bojen bort till andra, bort från solen. Vi gick ner och jag fick söka och Janne fick vara "mittpinne". Det var inte det lättaste att söka här, delvis med tanke på den silt vi rört upp, men inte minst pga bottenvegetationen, som såg ut att lätt kunna gömma en kompass. Efter tredje cirkelsöket fann jag den, vilken jävla känsla!!! Den var nästan begravd i vegetationen, och bara en liten del stack upp, och det kändes som om jag hade hittat en skatt!!! Jag tog upp den och visade Janne med yviga gester i mitt lyckorus, han blev nog lite impad tror jag. :)
Nu med kompassen åter i min ägo gjorde jag ett andra försök och tog det lite lugnare med fenkickarna den här gången. Det kändes stabilt och yes, jag klarade det.

Stolt och glad tog jag mig an dagens sista uppgift, ett 1000 m ytsim med dubbelhelvetet på ryggen och 6 kg bajs runt midjan. Ganska jobbigt, men mest tråkigt. Dock inte i närheten så jobbigt som bogseringen... När jag var klar var jag trött, svettig, med kramp i benen och en touch kissnödig. Men framför allt NÖJD. Jag kände mig stolt över mig själv, jag hade jobbat hårt idag och fått något för det. Trots att jag skar mig två gånger i fingrarna och blodet rann duktigt, var det kul, jag gillade det här. Tack alla för idag, och tack Cristina för ditt peppande terapisnack i bilen till dykplatsen. :)

2*12: 170bar => 120 bar.