Namn: Lösen:

Dyk nr: 207, Thistelgorm Röda Havet


DYKARE :
PARKAMRAT :
Jonas  
DATUM :
2005-03-19
MAXDJUP :
29 meter
DYKTID :
43 minuter
VISAD :
703 ggr

Då har tiden kommit att på allvar försöka axla min vän Tomas Asp´s mantel såsom 1:e loggare i vår klan.
Tomas bedriver just nu sin tid i klanen som ”landbaserad mentor” åt oss alla, han kommer att få ansvarsfulla uppdrag då han medverkar i form av att t.ex. ha kaffe klart när vi kommer upp, hjälpa oss tech nördwannbetrorviärbest dykare av och på med utrustning samt att i övrigt komma med glada tillrop och stötta oss i vår quest for adventure (Björkvik, Nacka strand osv).

Till saken (nästan)…

Säsongen har ju börjat nu äntligen och jag passade därför på att förvärma lite i Egypten närmare bestämt i form av en vecka i Sharm El Sheik.
Sharm är ju ett bra resmål i det avseende att restiden är human och vädret stabilt, något som på en vecka inte blir lika stabilt är ju ens humör när man går på stan, alla dessa säljare…. FICK MAN VARA I FRED… nej.

Hur som helst skit i dom historien fortsätter:

Målet var sol bad och vila men jag lyckades få min chef…. nej jag menar sambo Eva att låta mig dyka 4 dagar på en vecka (undrens tid är inte förbi).

Jag fick 6 bra och sköna cocktaildyk på Straits of Tiran, Tomas Reef, Yolanda och Shark reef och något till som jag glömt namnet på, det visade sig att Röda Havets invånare beslutat att hedra mig med sin närvaro på bästa möjliga vis, jag hade nog tur för att så här års kan det vara lite si och så vad jag förstod med artrikedomen.
(jag tror att det beror på att jag gått en GUE kurs)
Det var stora barcuda stim (faan va coola dom är), mycket sköldpadda (2 per dyk) och massor av övriga fiskar i varierande storlek, antal och färg på alla dyk.

Men resans höjdare var vraket Thistelgorm som jag nu för andra gången (första gången varför ett par år sedan) skulle besöka, förra gången var min vana och kunskap om vrakdykning inte så stor och jag minns det dyket som ett av mina bästa.

Denna gång var mina förväntningar stora, jag och min buddy (Jonas) hade bokat egen guide för att slippa stöket med att dyka typ 10 st i grupp och i princip bara utanpå.
Detta är något jag rekommenderar Er som vill kan och har vanan av att pentrera vrak, det blir en mycket bättre upplevlese eftersom man får sköta sig själv och man får tid att göra det man ska, nämligen att dyka och inte vänta på 5 pers med avägningsproblem, öronstrul (inget ont om dom) osv.

Jag måste ha varit snäll sista året för att vid ankost till platsen låg endast 3 eller 4 båtar där och det kom inga fler, strömmen var i princip obefintlig (för Er som varit där ställer jag frågan: hur stor är den risken?).
Dom som var där hade precis avslutat sitt 1:a dyk då vi kom och då vi ca 30 min senare tar klivet först från vår båt vet vi att vraket inte är fullknökat med dykare från för till akter och vi dyker tillsammans med ”Rami” vår guide ensamma ner till ett av världens bästa vrak.

Som jag skev ovan så måste jag varit snäll senaste året, för det verkade som om Röda havs guden gillar mig skarpt för då vi faller ner mot området där granaterna träffade båten är sikten kanon och strömmen minimal och samtidigt ser vi 2 stora baracuda stim simma lugnt förbi på varsin sida om fartyget med riktning akter till för, magiskt….

Att ha vunnit/ förtjänat Colonas personals förtroende för oss som dykare gjorde dessa 2 dyk till något utöver det vanliga.
Vraket i sig har ju ofantligt mycket att bjuda på men en sak som jag tacksamt avböjde var en närkamp med en rejält sur jätte ”trigger fish” (ok lite la jag på i storlek men den var inte liten i alla fall) som tyckte att den smala gången jag passerade igenom bara var ”hans” eller så sur som den var det sannolikt nog förresten en ”hon”.
Med lite ristningar i baken passerade jag skyndsamt damens revir utan att behöva dela med mig av ett smalben eller så.
Jonas som låg bakom såg ingenting och han simmade glatt förbi samma ställe utan att se den sura damen.

Det är också nu man kan konstatera att en 18W hid i sådana här förhållanden lyser kungligt bra, vår guide Rami (och en del andra också för den delen) tittade lystet på min Halcyon, tyvärr fick jag inte möjlighet att testa den på nattdyk det hade nog varit riktigt coolt.

Förutom allt mekaniskt vraket har att bjuda på i form av kanoner, lastbilar och motorcycklar mm så träffade vi på en muräna inne i vraket nära lastrum 2.
(storleken på denna skall jag så sanningsenligt jag kan försöka beskriva)
Redan då jag såg huvudet tänkte jag ” vad kul en stor muräna…” sen slog det mig oj jag måste ju simma över dom där trasiga balkarna och bråtet där den bor.
Det var nu som jag såg en del ev kroppen och en del av längden…..
Vi pratar nu BIG BIG Mr Muräna, helt plötslig var det inte lika kul att sim förbi hans mun längre, jag beslöt därför att titta lite till på bjässen.
Kroppen i sig var stor lägg där till de längsgående fenor som muränan har ovan och under, jag ger mig faan på att när den dör kan en fullutrustad tech wannabe penetrera skelettet (om dom nu har ett sånt).
Ni kanske läser min son Marcus logg om xx antal år ”Logg xxx Muräna vraket Röda Havet”
Jag fick tyvärr aldrig se den i dess hela prakt för helt plötslig valde den att dra sig tillbaka (kanske fru jättemuräna ropade), vi valde då att i lagom manlig takt passa på att passera vidare genom vraket.

Efter 2 härliga kanondyk så styrde kapten Mohamed skutan den långa vägen tillbaka till Sharm, båten var för övrigt kanon den hette ”First One” och lär nog räknas till övre halvan av topp 10 listan av dykbåtar i Sharm

Livet kunde inte vara bättre än just då efter 2 kanondyk, strålande sol och inte ett moln på himlen, medvind och den där känslan man har när man gjort något riktigt kul.

Jag inser nu att denna logg inte kom at handla om vårt dyk i Vagnhärad i lördags som jag skulle loggat så den får Du läsa om i nästa logg istället